Det här med att du ser överlämnandet som en gest för att visa att din far godkänner äktenskapet låter för mig faktiskt än värre. Varför ska din pappa godkänna vem du väljer att gifta dig med? Visst är det toppen om dina föräldrar gillar din blivande man, men vad hade hänt om din pappa inte hade gillat din fästman? Hade du inte gift dig med honom då? Var inte beslutet att gifta er ditt och din fästmans?
Nej, för mig handlade bröllopet om min man och mig. Vi hade valt varandra och även godkänt varandra om man ska använda det uttrycket. Att vi gillar våra föräldrar manifesterade vi på andra sätt under festen.
För mig ser det märkligt ut med vuxna kvinnor som redan lever ihop med sina blivande makar som helt plötsligt ska ta ett jättekliv tillbaka i sin egen tveckling och spela upp en slags charad av att man går direkt ifrån faderns hem till makens.
AnnaS82 skrev 2009-10-28 23:11:26 följande:
Min far symboliserar mitt "gamla liv"...observera situationtecknen. Jag har alltid varit pappas lilla tjej, även att jag är stor nu :) Han och jag har en jättefin relation och detta känns som något jag vill göra med honom. Detta är något vi pratat om många gånger... Självklart kommer han o resten av min familj/släkt vara en del av mitt liv även i framtiden...men när jag har gift mig kommer jag byta efternamn och verkligen knyta ihop min egna lilla familj. Det nya alltså...Sen har det med känslan att göra. Jag o min blivande man har pratat om att vi vill ha den där pirr-känslan av att jag kommer in i kyrkan o han står där framme... Att vi, under tiden det tar för mig att gå till altaret, kan se på varandra...se hur fina vi är och sedan mötas för att göra detta tillsammans. Min sambo ser även överlämnadet som en gest, att min far visar alla andra att han godkänne detta. Det vet ju alla redan, men det är bara som sagt en gest. Så har våran tanke varit. Min sambo är dessutom ½ engelsk (som jag tidigare skrivit) och har då varit på många bröllop där och alltid själv räknat med att det ska var så. Detta är en sak vi vill göra...vi har aldrig tänkt på vad det egentligen betyder...bara vad det betyder för OSS. Denna dag ska ju vara våran! Nu tror jag att jag ska tacka för mig.Tack alla ni som stöttat, tipsat o givit mig good feedback. Det var ju det jag var ute efter...Det är nästan så man skulle vilja skriva ut detta och skicka till Svenska Kyrkan :) Skulle kanske vara spännande för dem att se hur vi alla tänker o funderar. Men men. Hehe...Nej, nu ska jag planera vidare mitt underbara bröllop med min underbara blivande man. Denna dag kommer bli kanon...det vet jag!Kram på er
