Hallå där!
Nu va det ett tag sen jag skrev men har hängt med i tråden ändå.
Måste bara få berätta något tråkigt som gjort att jag för några dar la ner allt vad bröllop heter.
Jag vet att min pappa alltid har varit negativ till bröllop så när vi tog beslut om att gifta oss så hade jag väldig ångest över att berätta för honom. Beslöt att istället för att säga nått innan så la jag inbjudan tillsammans med julklapparna. Var jättenervös över hans reaktion men den blev mycket mer positiv än jag väntat så det kändes skönt.
Men några veckor senare så ringde han och frågade vems påhitt det va att vi ska gifta oss och att hade han blivit tillfrågad så hade han aldrig gått med på det (som att han skulle ha nått att säga till om). Han sa att han tycker inte alls att vi ska gifta oss för alla som gifter sig skiljer sig efter några år och det kostar ju sååå mycket pengar att skiljas.
Eftersom det är så mycket emot hans principer så vet han inte om han vill komma fast han sa att han förstod om jag blir ledsen. Klart jag blir ledsen, han är ju ändå min pappa.
Givetvis har han rätt att ha sin åsikt ang äktenskap men måste han slänga ur sig det över mig nu när vi valt att gifta oss?
Till saken hör ju att han har inga fler barn så man kan ju tycka att även om han har sina principer så kan han väl iaf försöka glädjas tilsammans med mig.
Det är ju inte så att vi gör något förhastat, vi har ju hållt ihop i 10 år, har 2 barn, hus och hund ihop så äkenskap el inte så kommer vi få dras med varran för alltid även om vi skulle dela på oss.
Skönt att få skriva av sig allt, har gått o burit på det ett tag nu, förstår hur du Martina kände det när dina kompisar hellre ville gå på konsert.
Och tänk, när denna tråden är slut så är det tre månader kvar till maj! 
