En fråga till dem som har föräldrar som är med och betalar.

Mina svärföräldrar hjälper till genom att köpa all dricka till maten och tårta. Blir ju en hel del till 50 personer med fördrink, vin till maten, avec till kaffet etc.. Detta gör ju också att vi slipper åka och handla i Tyskland - dvs slipper utgifter för bensin etc också.. Det tycker vi fungerar.. Skönt när det inte är en summa som man får i handen och får hjälp med utan en praktiskt och faktisk sak..=)

Hej! Det är väl lite som de andra säger, det är helt enkelt olika. Mina och min mans föräldrar betalade tillsammans hälften av kostnaderna för bröllopet. Det var inte tänkt alls att de egentligen skulle "sponsra" på något sätt utan de erbjöd sig helt enkelt att stå för vissa saker och även ge oss en klumpsumma som tillslut hamnade på 50% av alla kostnader sammanräknade.

Sen att vi fick en liten "penga" present dagen efter var lite extra roligt eftersom att vi inte hade räknat med det alls.

Jag tror nog att det ligger runt 1/3 till hälften av kostnaderna.
Lycka till med planerna.
Cinna

Det finns nog inget som är mer rätt än något annat. Vi hade helt tänkt stå för hela kalaset själva och har en budget på ca 55000:-. Min mamma har nu sagt att hon jättegärna vill stå för min klänning som kostar ca 2800:- och min pappa och hans sambo vill ge oss 5000:-, lika mycket som min styvbror fick.
Tack vara snälla mamma och pappa har vi lagt mer pengar på musik till festen än vi planerat och det kommer bli kanon .

Min sambos föräldrar ville vara med och betala så av dem får vi 35.000. Min mamma har inte någon bra ekonomi men min mormor har lite bättre så av mormor får vi 10.000. Min pappa får vi 10.000 av. Det roliga är att min sambos föräldrar har sämre ekonomi är min mamma. Och min pappa har mycket bättre ekonomi.

Självklart vill jag att det ska kunna ge lika mycket som min sambos färldrar men vi är glada för bidgraget.

Personligen tycker jag att den här dela på tre lösningen är ganska trevlig. Alla är med liksom!

Jag önskar att vi hamnar i en sådan, men än så länge har sambos föräldrar helt på eget initiativ erbjudit sig att lägga x tusen (ca tredjedel av budgeten) men mina föräldrar inte sagt något om ekonomiska medel. Vi kommer att klara att spara till budgeten själv, om jag tar av sparade pengar till min vigselring där jag gick en hel del overboard... men det vore roligt om mina föräldrar som har bra ställt och skulle kunna bidra gjorde det.

Jag kommer inte be om det, men samtidigt blir jag lite fundersam. Om de vet att sambos föräldrar bidrar med x tror jag nog mina föräldrar skulle vilja göra detsamma, så på ett sätt känns det som jag lurar dem när jag inget säger (och det irriterar mig att de inte erbjuder sig) men allt känns så "fult" när det kommer till pengar. Vi klarar oss, och jag vill inte eller behöver inte be dem om pengarna, men det vore fantastiskt fint om de ville erbjuda sig. Känner lite skuld nu att sambos föräldrar så självklart tog upp att bidra medan mina inte gör den insatsen.

(Vi har långt kvar till bröllopet, men det är ju nu när man gör budgeten som man behöver veta) har börjat nämna för mamma och pappa vad saker kostar så de ska få en överblick men de tillhör den kategorin som gick in en kvart på rådhuset, när jag vill ha ett pampigt ( men borgerligt ) bröllop så jag vet inte om vi riktigt förstår varandra. )

Vet era föräldrar om att det andra paret bidrar? Hur pratar ni om detta?

Jag frågade mina föräldrar om de ville bidra, men sa att det var inte nödvändigt på något sätt. Det handlade mer om att jag nog trodde att de skulle vilja det, de är lite sentimentala på det sättet. Mina svärföräldrar hade gjort klart ganska tidigt att de skulle bidra till min m2bs syster som gifter sig ett halvår innan oss, och sa att de ville bidra till oss också när vi berättade att vi förlovat oss.

De lägger 20000 var, summan fick de bestämma helt själva och vi var överväldigade av att det var så mycket, och vår budget kommer nog ligga på 60000 så det blir att mina föräldrar betalar 1/3, hans föräldrar 1/3 och vi 1/3.

Åh tack Suanne, jag är verkligen i valet och kvalet. Vill inte pusha dem så den känner sig tvungna att bidra (vilket det kanske skulle verka som vi berättar att sambos föräldrar bidrar) men heller inte mörka det faktum att de gör det och på så sätt "förminska" den stora gest som sambos föräldrar gör med sitt bidrag. Jättesvårt. Men det är klart, man behöver ju inte nämna några summor.

Våra föräldrar visste inte vad det andra föräldraparet gav även om min mamma frågade. Mina föräldrar var först med att säga en summa, så det blev lite svårt att svara. Sedan var det en slump att det blev samma, men de har ungefär lika bra ekonomi, så det kanske är ett "normalt" bidrag för föräldrar i 55-års åldern med utflugna barn och två inkomster, vad vet jag.

SueAnn: jag skulle tycka det är ganska normalt ja, och det är ju vid de summorna som det börjar "göra skillnad" eller vad man ska säga. I alla fall enligt mig och i vår budget...

Nåja, jag vet ju att vi klarar vår budget själva också så det är bara att spara så som vi tänkt och se om det tillkommer något från fler håll.

Gör helt enkelt så att ni frågar om de vill vara med och bidra, men man kan ju uttrycka sig lite mer "sentimentalt" alltså, hjälpa till eller arrangera eller liknande. Sedan behöver man ju inte säga att de andra föräldraparet bidrar om de inte frågar, men det är ju också så att om de frågar så får de skylla sig själv om de får dåligt samvete. Det är ju inte det du är ute efter och, som jag brukar säga, vi pratar om vuxna människor som kan ta egna beslut.