Hej!
Jag är ny här och tänkte säga hej! Vi gifter oss den 15 maj och det känns helt underbart (såklart)!
Han är mitt livs kärlek och det tog ett tag innan vi hittade varandra på riktigt. Vi hade jobbat ihop till och från i nio år, ibland ser man inte riktigt var man har framför sig 
och dessutom var vi båda lyckligt upptagna i andra förhållanden på den tiden vi lärde känna varandra på jobbet. Så vi tittade inte så noga på varandra då.
Sen separerade jag från mitt ex, och annonserade det på Facebook (moderna tider, moderna kommunikationsformer) och då messade han ganska häpet att hans fru skulle flytta veckan därefter. Plötsligt hade vi en hel del att prata om, hur gör man med boende, barnen, hur hanterar man sina vänners och familjs känslor inför separationen. Och sina egna känslor.
Till vår stora förvåning upptäckte vi att vi tycker lika om det mesta, vill ungefär samma saker med våra liv och trivdes ofantligt bra i varandras sällskap. Vi fikade jämt, vid de underligaste tider man kan tänka sig (typ kl 7.30 på mornarna för att det vara bara då vi kunde komma loss före jobbet!) och det tog inte lång stund innan vi var galet förälskade. Ingen tyckte det var en bra idé att inleda ett nytt förhållande så snart efter våra separationer (allt var så färskt, vi var så sköra, barnen så ledsna), allra minst vi. Vi försökte låta bli, men det gick inte så bra Gissa om jag är glad för det idag?!
Nu planerar vi vårt bröllop, vi försöker fokusera på vad vi tycker är viktigt för oss och vad vi vill att våra gäster ska känna och uppleva när de är med på vigseln och festen och så får detaljerna veckla ut sig efter det. Så fort jag börjar i andra änden, med detaljerna, så blir jag lite lätt manisk och går i spinn över exakt vilken av två (egentligen väldigt snarlika) spetsar som passar bäst till tyget jag valt till min klänning.. Klara bridezilla-tendenser
Det ska bli kul att följa den här tråden!
