Nu var det längesen jag skrev nått här, jag har hamnat i nått slags vaccuum där allt som rör bröllopet bara känns jobbigt. Men i förrgår tog m2b tag i saken och vi satte oss ner och listade vad vi har kvar och det var ju inte så mycket så nu börjar lusten komma tillbaka till mig igen. Men jag har iaf varit här och läst lite då och då för att hålla mig lite ajour.
CiaLovesAndreas: Vad tråkigt med huset! Hoppas att det går bättre nästa gång.
Moule: Urläcker klänning! Vilka former du har, du kommer vara supervacker!
Vi har OSA imorgon och alla utom 4 tror jag har svarat. Det är våra föräldrar som håller i det så jag har lite halvdålig koll. Men mina föräldrar kommer ner hit på fredag och då har dom med sig listan så får vi sammanställa den med m2b:s föräldrars lista. Jag tror att det är ca 10 som inte kommer så vi slutar väl på ca 75 gäster.
Såg också att ni har diskuterat eventuella möhippor och då måste jag ju bara få delge er mitt psykbryt förra veckan:
Jag vet att mina underbara vänner med tärnan i spetsen planerar min möhippa, men det är också allt jag vet. Jag är ett kontrollfreak av stora mått och INGEN har kunnat hålla en hemlighet eller överraskat mig i hela mitt vuxna liv, jag lyckas alltid lista ut vad det är. Det räcker att jag får en liiiiiiiten ledtråd så kan jag fundera på den i flera dagar tills jag kommer på vad det är.
Så i torsdags så skrev en av mina kompisar som bor i Jönköping att hon skulle ner till sin syster (som bor i Helsingborg) och då tog det ju fart i skallen på fröken Emma. Jag var helt bergsäker på att min möhippa skulle vara på lördagen. Till saken hör ju också att en annan väninna ringde i onsdags och luskade om möhippan, vad jag förväntade mig av möhippan och när jag trodde att den skulle vara. Ja, det ena ledde ju till det andra och jag var ju bara tvungen att testa min teori lite. Jag och min stora käft 
Jag började med att ringa till min blivande svägerska, och det första jag sa när hon svarade var:
- Jag vet när möhippan är!
Och hon kunde ju inte sluta skratta, ju mer jag berättade desto mer skrattade ju hon. Så jag fick ju inget ur henne heller!
Det var ju bara att fortsätta på nästa, min kollega som brukar vara urlätt att få att försäga sig. MEn hon skrattade bara och teg som muren, samtidigt som hon pratade med svägerskan haha.
Så ringde jag till tärnan också när jag ändå höll på... så tänkte jag ju att jag skulle vara listig och inte säga nått om möhippan utan försöka lirka lite. Till saken hör ju också att tärnan är urusel på hemligheter så att hon inte har försagt sig redan innan är ett under.
Så jag frågade henne om hon hade pratat med svägerskan och det hade hon inte, så frågade jag om hon inte ens fått ett sms och nä, det hade hon ju inte heller. Sen frågar hon varför jag är så konstig så då är det ju bara att säga som det är och inse att jag har nog fel.
Men tror ni att jag kunde sova natten till lördag?
Såklart inte, jag tror jag vaknade 100 gånger och när kl var typ 8 så låg jag bara och väntade på att det skulle ringa på dörren. Men det blev ju ingen möhippa och på kvällen hade vi tjejmiddag och gissa om dom hade roligt, men det bjuder jag på. Dessutom hade ju tärnan visst pratat med svägerskan så nu kan man ju inte lita på nån.
Dom säger att det blir när jag minst anar det, men när f-n är det!!!
Man kan ju bli tokig för mindre.
