För att inte ständigt skriva OT-inlägg här så vill jag bara återge en liten del av mitt samtal med en väninna igår. Hon är några år äldre än mig och har den senaste tiden försökt att bli gravid. Vi har haft några sådana "där" samtal tidigare i vintras.
Hon säger: Ja, hon blev säkert gravid för att hon "slappnade av".
Jag: (jag behöver väl inte säga hur adrenalinet for upp i knoppen) Men tror du verkligen på det?! Det finns inget som säger att man blir gravid för att man slappnar av... detsamma gäller skitsnacket med att man blir gravid för att man adopterar. Chansen att bli gravid när man adopterar är lika stor som om man inte väljer att adoptera.
Hon: Jaaaa ... men jag har hört/läst att när man spänner sig och är stressad så bildar ett hormon i kroppen som gör att det blir svårare.
Jag: Jaha, så din kompis som blev gravid genom IVF var superavslappnad när hon gjorde den?
Hon: Men då fick hon ju hjälp, det är en annan sak?
Jag: Jaha, är det??!! Jag kan lova dig att det finns ingen mer stressande och nervös situation som under man genomgår en IVF ... och förresten alla mina kompisar på BT som verkligen ville ha barn har ju förr eller senare lyckats ... trots att de verkligen ville och försökte dvs de slappnade inte av.
Hon (lite försynt): Jaaaa... jag är ju inget "proffs" på det här.
Jag: Nej och skulle du komma in på vår tråd och säga något liknande så skulle det bli ramaskri. Förresten ... om det gäller att slappna av så borde jag ha blivit gravid nu ... eftersom vi har gett upp och skiter i det hela.
Varför kan inte folk fatta!!! Hon är ändå 40+, intelligent kvinna och ändå så repeterar hon detta varje gång vi träffas. SUCK!!!
Vi hade hoppats på att få skicka iväg våra papper i höst men då kötiden har ökat med 1 år (sen i fjol) så är det tyvärr inte möjligt längre. Som sagt, vi får hoppas kötiden minskar men jag är rädd för att det snarare kommer att vara det motsatta.
.