Livets toppar och dalar

Är det någon datasmart människa som fattar VARFÖR man inte kan länka till den där auktionssidan direkt?
Kan den vara låst på nå´vis så bara den som reggat sig kan kolla sakerna?

Nej...det är den ju inte.

Alltså måste det vara något med hur länken i sig själv ser ut. Eller?

Telis, ursäkta min monumentala okunnighet, men vad är ett browserfönster?

Faktiskt fattade jag inte så mycket mer om vad själva det där fönstret var ändå....

Fast NU fattade jag!

Tack för alla komplimanger om tavlorna! Jag blir uppriktigt jätteglad, för jag känner mig rätt nervös när jag visar mina saker för folk. För att jag vet att jag inte har den för stunden rådande minimalistiska stilen, utan något helt annat.

Det är bra med mitt hus för övrigt, för bor man i ett sådant här hus, så är det i sig så udda att man kan stoppa in lite ad man vill och skylla på huset.
Fast jag hade npg gillat samma grejor ändå ibland. Alltså är det bra att det finns bångstyriga, krusidulliga hus för bångstyriga och spretiga människor som jag.

Koko, jag fattar verkligen inte det där med konflikthanteringen ni alla verkar tro på. För jag skojar inte när jag säger att jag har DÅLIGT tålamod med dumheter och blir AAAAAARG och att det hörs.
Fråga stackars Vänner om jag hojtade till åt en vid matbordet skrikande treåring eller inte. Jag får alltid plötsligt bara tvärnog i hela kroppen och då kommer Skarpa Rösten som ett brev på posten. Ett sådant där Illvrål som elleverna å Hogwards trollkarlsskola ibland får...

Efter sonenes fotbollsmatch i söndags så kom den igen. Då grabbarna spelat färdigt, tackat för matchen och i blandad skock går mot omklädningsrummen så börjarde tjafsa, kasta glåpord och bete sig. Jag hojtar åt dem innan jag ens tänker ett ögonblick kan jag säga.
ÖH grabbar, vad FAN är det för snack ni går och kör nu då? VA? Nu har ni spelat en skitbra match allihop och då finns det INGEN anledning till nå´t sån´t där! DUMHETER! Gå och byt om med er och visa vad bra sportsmannaskap är istället!
GASTAR jag från håll medan jag marscherar ditåt pekandes med hela armen. Förbi andra föräldrar, tränare och vem som råkar vara där.

"Oj då, fostran..." sa min svåger (sonen hade äran att ha farfar, farbror och kusinerna som pulblik och hejjaklcak den här gången)
-"Ja, fostran!" säger jag. Det är ju precis vad det är och det står jag för varenda dag rätt in i evigheten. För ALDRIG att jag står bredvid och hör på 10-11 åringar medan de svär och kallar varandra könsord, och låtsas som att det inte angår mig.

Usch, jag är en riktigt jobbig jäkel...

Fast jag tycker hemskt mycket om pojkarna och det tror jag de känner. Eller hoppas jag.

Om ni inboxar om Frejis så får ni gärna stilla även min oro förresten. Man blir ju såklart orolig vad som har hänt. Hälsa henne bara annars.

Snorkis, gumman. Kramar! Jag undrar så hur ni har det.

Mugglan, jo jag vet. Men i Sverige har det avskalade och minimalistiska ganska starkt fäste. Jag tycker fö. också att det är snyggt-men trivs inte med det själv. Som med glasögon-rätt bågar i rätt ansikte liksom. Eller kläder för den delen.

Sedan finns ju den romantiska stilen-eller, läs "lantligt" men då är det nästan lag att allt är vitt vitt vitt. Så när man tycker de gamla ekmöblerna inte alls behöver målas "shabby-chic-vita" så känner man sig ju en aning off. Fast jag prenumererar på Hem & Antik och där ryms faktiskt lite av varje. Det är kul.

AM, det känns tyvärr väldigt sant. Kolla bara den ökande headhuntade skaran här just nu. Det är inte jag, Oupsie eller Parnassia-eller du verkar det?-som blir jagade.

Usch. Imorse vaknade jag på precis lika uselt humör som jag var igår.
jag skrek helt omotiverat åt min stackars son bar för det och fick be om förlåtelse och skämmas.
Jag är så irriterad att jag kan gå i tusen bitar känns det som.

Tänkte på jobbcoachingen och allt positivt man där-och i ansökningsbrev ska räkna upp om sig själv. Idag blir den listan en helt annan.
Typ
Kort, tjock och i sina sämsta år hittills. Ur form, infertil och arbetslös. Utan något vdare huvud värt att jaga. Hurra det är fredag-fy fan vilken jävla skillnad DET är då.

Märks det att jag -äntligen- fått min mens nu?

Nåja, det är ju bra. Och så är det bra att jag idag återigen tycks existera som medlem på BT-vilket jag inte gjorde igår.
Fast kanske inte för er andra, som blir drabbade av mega-spyan Allan. Pardon! Ursäkta! Jag beklagar!

/Hormoncaset utan krage att just nu ta sig i.

Låter jag avundsjuk på vältränade fertila kvinnor med en karriär?

Det är jag också. Idag.

Min sambo tror inte att han får något jobb, för han hade löst i någon tidning att de som fått jobb skulle gå på hälsoundersökning på måndag. Och någon sådan har han inte hört om för egen del.

Jag törs inte tänka på vad detta kommer att göra med hans självförtroende och framåtanda.
Just nu känns det verkligen som att antingen får han jobben han sökt-både detta och brandmansjobbet, vi lyckas med nästa IVF i månadsskiftet okt-nov, och jag får någon slags meningsfull sysselsättning som kan leda framåt mot nya kontakter och möjligheter.

Eller så väntar ett stort, djupt svart hål av intighet.