I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Fälga och Bälga kanske?

Japp. Bananer i pyjamas. B1 & B2. Sorry, du får inte vara med och bestämma!

Typiskt. Jag som gillade Axel och Fälga (Axel hamnade förresten på makens seriösa pojknamnslista. Han kom att tänka på det när han hade skrivit ordet "axel" på sin hand, för att komma ihåg att ta hem axeln till sin bil. Tänk om det blir en Axel? Vad ska vi då säga när han undrar hur han fick sitt namn? ).
Och så tror jag att B1 och B2 är härlett ur lilla Baa (fast det fick jag ju inte heller bestämma, kommer jag ihåg  ).

Ja det kanske är någon sådan koppling, helt utan att jag fattar det själv. Jag tänker på dem som B1 & B2. Och jag är skitbra på att bestämma en massa.

Axel är ett jättefint namn!! Veronika och Axel, då blir det Veven och Axeln

Eller Axel och Fälga som du själv var inne på.

Två mycket nära släktingar till mig har Axel i sitt namn. Superfint.

Tur att jag inte hängde på BT när jag höll på med bebisverkstad, man verkar ju inte ha mycket att säga till om namnen här som blivande förälder

Daa: om du skulle välja mitt E-namn skulle jag inte ha nåt emot det iaf
Tycker B1 & B2 är mycket passande namn (fast Axel och Fälga är inte så tokigt det heller )

Sonja: jo, det där med gråt vid lämning kan ju gå i vågor och hon har säkert haft roligt. Det tar nog bara ett tag innan hon vänjer sig igen. Moa är ju så att hon behöver lite tid till att vänja sig så det blir nog bra.

Daa: så spännande att det äntligen är dags för RUL!!

Axel heter min sons allra bästa vän. Det är väl ett jättefint namn?

Mycket bättre än Kamrem och Drivknut iallalfall!
Topplock och Förgasare känns inte heller så smickrande.

men å andra sidan, så heter dagens namnsdagsbarn Bartolomeus.

Nu måste jag logga ut, för jag skrattar så jag håller på och kissa ner mig. Kollegan undrar vad det är med mig. Slut på buschattet. Ska jobba sista kvarten, packa ihop och gå hem till min hostiga dotter och se till att hon får i sig lunch och hostmedusinen. Sen kl. 15 så ville T:s fröken träffa oss. Men maken kommer, som vanligt, inte med. Han skyller på benet, men han hade inte kommit ändå. Han är NOLL engagerad i ungarnas skolgång och föräldramöten och sånt. Tyvärr. Jo, han är noga med att det går bra för dem, men inget annat. Skitkarl. Men kan jag leva med det? Jo, än så länge.
Jag är desto mer engagerad. Och så länge han är aktiv (vilket han verkligen är) i deras uppfostran, så är det okej.