Får ni ekonomisk hjälp av era föräldrar eller andra?

men det är ju inte klokt! Har ni verkligen varit ihop sen du var 12? Snacka om kärlek då! :D
Ja, ni är nog menade för varandra verkar det som!
Roligt att höra att dom blev så glada!  :D

Haha , ja på något sätt har vi lyckats :p dock var jag 13 år och sex dagar när vi blev tillsammans, fyller 21 i maj.
Det har varit många motgångar och väldigt tufft ibland, men vi har klarat det och kan inte tänka oss att leva utan varandra :)

Svårt att veta, det kan vi ju bara spekulera kring. I min familjs fall är det ju så att min bror också gifter sig i sommar. Både våra och hans fästmös föräldrar kommer betala på deras bröllop. Båda är närmare 30 år. Hon är välutbildad och har ett höginkomstyrke, min bror har jobbat i några år och har nu kommit halvvägs på en högre utbildning samtidigt som han arbetar extra. De har det klart bättre ställt än vi, men de accepterar att ta emot pengar. Eftersom då min bror får pengar för bröllop så hade jag tagit emot pengar när det var min tur, även om jag hade haft tillräckligt. Men det för att det ska bli rättvist. När mina föräldrar erbjöd sig nu frågade jag först om de skulle sponsra brorsan också. Hade de inte gjort det skulle jag sagt nej tack.

Om det nu var så att hela syskongrejen inte existerade så vet jag inte hur jag skulle göra. Det beror på familjesituationen då tror jag. Om vi har barn, huslån osv. Men om mina föräldrar inte egentligen skulle ha råd så skulle jag säga nej.

Mina föräldrar meddeladde oss efter vi berättat att det skulle bli bröllop att deras "present" till oss var att dom ville ställa upp med att betala maten... jag som då är väldigt ekonomiskt lagd (ej snål) tänkte då i banorna på en buffé.
Kan alla plocka vad dom vill och kan äta med tanke på allergier etc...
Presenterade denna idé för mina föräldrar, vilken buffé vi ville ha och varifrån vi hade tänkt beställa den.
Pappa tittade på mig och sa "men förrätt och efterrätt då?"
Så det blev att fint beställa både och till, vilket inte var tanken från mig från början då jag ville vara snäll och hålla kostnaderna nere. Då berättade pappa att dom betalt maten till min brors bröllop och ville givetvis göra samma sak för oss...
Både jag och min man blev rörda av gesten och ser det inte som något negativt trots att vi båda är 30+ och har fasta jobb och inkomster.... Kan dock tiööägga att vi fick mycket annan hjälp av både vårt värdpar och även av min bror med familj som ställde upp med både det ena och det andra under kvällens gång....

Vi har inte frågat ännu men det är på G. Jag tycker det känns lite orättvisst eftersom jag bara har en förälder kvar medans han har båda sina föräldrar ( skillda) han misstänker att båda hans föräldrar kommer att lämna någonslags bidag medans min pappa nog kommer säga nej. Jag vill inte fråga nu heller eftersom han är i sorg då hans fru dog precis.Usch svårt det där.
Men vi vill iaf klara oss själva så mycket vi kan. Maten och lokalen är det den största posten

Det verkar visst vara vanligare än jag trodde att få hjälp.
Trodde de flesta ville och klarade sig själva idag.. ?

Det finns vissa som verkar tro att det bara är unga brudar som får hjälp ekonomiskt!

Är det bara yngre brudar och deras blivande som får hjälp ekonomiskt eller finns det ingen äldre?

Det kan nog finnas en koppling, är man närmare 40, flyttade hemifrån för 20 år sen, och har jobb, bostad och pengar känns det inte helt självklart att ens pensionerade föräldrar ska betala nånting för en.

Det finns vissa som verkar tro att det bara är unga brudar som får hjälp ekonomiskt!

Är det bara yngre brudar och deras blivande som får hjälp ekonomiskt eller finns det ingen äldre?

Jag och min sambo fyller båda 28 i år. Vet inte om man räknas som gammal eller ung då. Vi har båda två varsin högskoleexamen och jobbar båda två med det vi är utbildade till. Vi skulle har råd att betala bröllopet själva, men mina föräldrar har hela mitt liv sagt att de ska betala en stor del av mitt bröllop när/om den dagen kommer.

Så när vi hade bestämt datum för vigseln så frågade jag helt enkelt hur mycket de villa hjälpa till med. Och jag har iallafall en sån relation till mina föräldrar att de hade kunnat sagt "Nej, vi vill inte hjälpa till" om de inte hade velat det. Och det hoppas jag att de flesta har,