Hur finansierar ni ert bröllop?

Vi har sparat ihop 50 000. Lite av det är sådant som vi sparat tidigare (utan att vi just tänkt ha det till bröllop) men vi har inte länsat våra sparkonton utan har kvar en sparbuffert ifall något skulle hända med räntor och sånt på bostaden o.s.v. Specifikt till bröllopet började vi spara för tre år sedan. Jag har visserligen jobbat lite på somrarna men är annars student medan min sambo jobbar.

Mina bästa "spartips" är att när shopping och sådant lockar i så fall alltid försöka välja att handla något av det som behövs till bröllopet. Man sprider då ut kostnaderna och är man en person som gillar att shopa så förhindrar man att pengarna slösas bort på annat onödigt.

Ett annat tips är att börja i god tid. Genom att hinna jämföra priser på olika ställen och vänta på det perfekta fyndet  kan man spara mycket pengar. Själv var jag ute i sista stund med klänningen vilket gjorde att jag la ut mer pengar än jag hade tänkt där vilket var lite irriterande.

Tips när det gäller småpengar (Det är lätt att tänka att en hundring i plånboken kanske int är så mycket utan kan lägga på annat). Vi har gjort kuvert till klänning, lokal, ringar o.s.v. Och har man en hundring eller femtiolapp i plånboken så är det bara att stoppa ner den i något i kuverten. När något av kuvertens innehåll motsvarar summan som står på kuvertet så har vi klistrat igen det. Det har känts skönt. Klart man förlorar lite ränta på detta men känns mer motiverande att komma ihåg den där extra 20-lappen på detta vis än att behöva gå till banken med den.

Mitt sista tips är att göra så mycket ni hinner och orkar själva. (Utan att det tynger er allt för mycket liksom.) Det kan man spara en del på. Vi har gjort inbjudningar och mycket av dekoreringen själva. Vi hade även planerat att göra en del av maten själva men nu har vi turen att ha föräldrar som i sista sekund valt att gå ihop och tillföra lite för att vi istället ska catera. Var ju inget vi hade räknat med för att kunna få ihop allt men självklart ska det bli skönt att få ha det lite lugnare dagarna innan.

Oj, blev lite långt. Men hoppas något tips kan hjälpa någon iaf.

Oj vilket bra tips! Det här känner jag att jag ska börja med på en gång! =) Verkligen smart! Tack så mycket!

Vi sparar ihop våra pengar. Vi har fått några löften som hjälp när det gäller, men då ingen av oss kommer från några särksilt rika familjer så förväntar vi oss inga stora summor. Vi räknar med 0:- och planerar att betala allt själv. Skulle det sedan visa sig att får in lite extra så blir vi glada för det men vi räknar inte med det. Det är för farligt. Min karls mamma jobbar på ICA, styvfarsan är arbetslös, farsan sjukskriven på deltid. Min mamma jobbar inom vården och min pappa har just startat eget. Så det finns inga förmögenheter nånstans.
Vi har ca två år på oss att spara och just nu så ser det rätt mörkt ut. Min karl har heltidsjobb och vi lever på hans lön just nu. Jag är egen företagare (har en liten butik) och min lön ligger på ca 6000:- i månaden, så jag har inte så mycket att spela med när räkningarna är betalda. Men så fort det kommer in lite extra (tex skatten) så åker det in på vårt bröllopskonto. =) Min karl ska ta ut sin komptid på jobbet i pengar och de åker oxå direkt in på kontot.
Vi har en budget på ca 40.000 på ca 60 gäster. Det bör väl gå på två år. Hoppas jag =) 

Hotlena,   i runda slängar  måste ni lägga undan 1700 kr  varje månad för att få ihop till   40 000 kr på två år.

Jag är student,men arbetar också. Min sambo började jobba i december 2010, innan dess var han också student.

Vi har sparat pengar sedan januari månads slut,sparar 10-13 000 kronor tillsammans varje månad vilket blir närmare 100 000 kronor i oktober månad då bröllopet blir av. I Sommar får dessutom min sambo en extra månadslön eftersom han inte vill ta ut semester då. På hans företag får de en extra månadslön om de jobbar under sommaren och tar semester nån annan gång. Så då kan vi lägga till ytterligare slantar Alla pengar kommer inte gå till bröllopet dock.!

Varför vi kan spara så mycket pengar beror på att vi inga lån/krediter har, samt att vi nu inte köper en massa annat. Vi sparar helt enkelt, men vi lever inte snålt bara det att vi inte går och köper det vi har lust med och drömmer oss bort till oktober istället

Det gäller ju att minska på utgifterna. Inte handla/shoppa om du verkligen inte behöver. Man kan ju också kanske sälja iväg saker och ting man ändå inte behöver eller vill ha kvar. Man kan jobba extra,kanske bara en eller två dagar i månaden,men det ger ändå nån tusenlapp extra man kan spara, framförallt om man jobbar extra nånstans där man jobbar helg eller natt= extra hög lön.

Vi kommer finansiera allt själv tror vi. Ingen vet om att vi ska gifta oss än,så det är möjligt att våra föräldrar vill bidra när de får vetskap om bröllopet,men det är ingenting vi räknar med.

Jo, men det kommer in två klumpsummor på ca 13000 strax (min skatt och hans komp) + att det redan ligger lite. Så om vi lyckas med 1000:- i månaden ungefär så borde vi fixa det. Å då räknar jag med 0:- vissa månader och kanske så mycket som 3000:- andra månader. Det borde gå ihop till slut. =)
Sen vet man ju att när det är nära så kan man lägga stor del av lönen på bröllopet istället för andra fester och galej. Så är vi 5-10 000 kort med två månader kvar så kommer vi ändå fixa det. För då är det ju det enda som är viktigt. =) 

Vi sparar ihop pengarna själva och räknar inte med att få ekonomisk hjälp från något håll. För att kunna spara ihop pengarna säljer vi framförallt tjänster för en billig penning (jag tänker inte gå in på vad eftersom medlemmarna på BT inte får göra reklam). Det tror jag kan vara ett tips till många, sälj grejer eller tjänster, beroende på vad som passar er. Jag tror att för få ser sin egen potential faktiskt :) Det kan ju vara vad som helst, tex rensa rabatter, sy gardiner, hålla matlagningskurser, sälja tavlor ni målat, laga rost på bilar...

En annan grej vi gör är att när vi har mynt i plånboken lägger vi det i spargrisen som ska tömmas inför bröllopet. Det händer att vi slänger i nån sedel åxå när vi länner oss riktigt crazy :)

Annars tror jag att det mesta är sagt redan: spara skatteåterbäringen, sätta undan en summa varje månad, ta ett extrajobb, vinn på triss, fixa matlådor, gör ringar av byrålådsguld osv...

Här är det brudens far som står för fiolerna, pappa alltså. Han har pengar, inte jag. Han vill bjuda, jag vill ta emot... :)

Jag har hamnat i en knepig situation och hoppas på tips i denna tråden; Vi har hela tiden tänkt betala vårt bröllop själva med sparade pengar. Vi har tänkt att om våra föräldrar självmant velat sponsra oss kunde de då ge oss en summa pengar i present som då hade gått till bröllopsresan. Nu har svärföräldrarna sagt att de gärna hjälper oss med kostnaderna och vill ge oss 10.000 att använda till mat/lokal/dryck och liknande och sedan ge oss en mer personlig sak i present.

Det tar vi ju gärna emot då det är mycket pengar. Men hur skall jag göra med mina föräldrar? Jag tror de kan ta illa upp om jag inte nämner det för dem och de senare hör det på annat håll, att svärföräldrarna hjälpte till men inte de. Men det känns samtidigt jättesvårt att säga det till dem, jag mernar ju absolut inte att jag tycker att de skall bidra med samma summa! Hur gör ni som får hjälp av föräldrar? Hjälper de lika mycket, vet de om hur det andra paret gör?

Jag förstår verkligen ditt dilemma. Vi ahr itne riktigt gått ut med att vi bestämt datum etc än men min M2B är rätt säker på att hans föräldrar kommer vilja bidra till bröllopet. Mina föräldrar kommer inte alls ha samma möjlighet att bidra. De kanske kan hjälpa till lite och fixa lite grejer och sånt men kommer inte kunna lägga några större summor och ajg rä rädd att de ska känna sig tvugna om M2B:s föräldrar gör det.

Jag tänker att jag nog inte kommer säga något till mina föräldrar om svärpäronen lämnar ett bidrag till bröllopet. Visserligen kan någon säga det i efterhand men då får jag ta det då Jag duckar för problemet helt enkelt...

Knepigt. Det är svårt att säga hur du ska göra utan att veta hur era föräldrar funkar. Kanske kan du nämna för dina föräldrar att ni har fått ett bidrag från svärföräldrarna, utan att säga hur mycket? Då vet de läget men får ingen press på sig att ge samma summa eftersom de inte känner till den. Kanske samtidigt betona att ni inte förväntar er något alls från dem, utan blir glada om de bidrar till bröllopsresan som det är sagt från början? De kan ju välja att ge ett generöst bidrag (utifrån sin ekonomi) till den istället, vilket ju svärföräldrarna inte kommer att göra. Då blir det ju ändå en balans, och om någon mot förmodan skulle kommentera att bara det ena föräldraparet hjälpte till är det givna svaret att hans föräldrar hjälpte till med festen och dina med resan.

Min mamma har gett mig 5000 till klänningen, hans föräldrar ingenting alls trots att de har det betydligt bättre ställt. Vi hade inte väntat oss någonting alls, så jag är bara glad för klänningshjälpen!