Nu var det längesedan jag skrev här känns det som :)
Jag och mannen har äntligen fått till en grovplanering som känns helt rätt för oss. Vi hade massa små idéer som egentligen inte utgjorde någonting men nu har vi äntligen kommit på ett koncept som känns som handen i handsken.
Vår bröllopsdag kommer vara "indelad" i tre delar.
Vigsel
Middag
Fest
Såhär är ju också säkert de flesta andra bröllopsdagar uppdelade. Men vi har tänkt göra såhär:
Till vigseln bjuds den närmaste familjen och absolut närmaste vännerna, dessa får sedan möjligheten att vara med oss och äta middag där de betalar och väljer sin middag själva (på av oss vald restaurang). Då kan de som vill ha vegetariska alternativ, eller de som vill ha fisk eller vad som helst - få precis det som dom önskar att äta.
Senare på kvällen startar festen dit alla från vigseln är bjudna tillsammans med vänner och andra nära och kära - som inte var med på vigseln, är bjudna.
På festen bjuds det på snittar och där kommer även tårtan att serveras. Det kommer finnas bar där alla gäster betalar själva för det de vill dricka. Vi kommer alltså inte köpa in någon alkohol. Vi kommer bjuda alla gäster på en eller två drinkbiljetter.
Med inbjudan kommer vi skicka med OSA-kort där man kan OSA till vigsel, och/eller middag och/eller fest.
Det betyder att vissa inbjudningskort kommer ha fler OSA-poster än andra, såklart.
Jag kommer göra inbjudningskort och placeringskort själv. Och istället för ett festprogram på festen kommer jag göra ett stort "schema" att ställa upp på ett staffli som gästerna kan kika på.
I övrigt kommer vi välkomna barn under vigsel och middag, men inte under festen.
Vi kommer inte ha något brudfölje då vi kommer gifta oss borgerligt och utomhus och vi vill gärna stå med vigselförrättaren själv - det är ju trots allt oss dagen handlar om.
Vi kommer ha en toastmaster under middagen och sedan ännu en som kommer hjälpa till under festen. Vi har två värdinnor (brudgummens två systrar) som hjälper till att styra upp saker under dagens gång.
Det är ju så länge kvar, men ändå känns det så skönt att veta åt vilket håll vi styr kosan!
Hur går det för er andra?