Jaha, men det låter ju lovande :) För som du säger, kommer Ikea, så kommer flera andra företag också. Det är precis vad vi skulle behöva här, men givetvis hamnade Ikea i Umeå, som allt annat. Vi får väl se hur länge den här stan överlever.. Nu har vi visserligen Boliden och Rönnskär, men förutom det finns i princip inget. Och ja, valet mellan en grovarbetare och någon med erfarenhet inom försäljning och service känns inte speciellt svårt ;) Om det öppnar i höst dessutom, så blir ju inte väntan så lång, för då lär dom ju börja söka personal snart :)
Ja, det har inte alltid varit så väldigt frivilliga flyttar, utan vi har haft lite otur också faktiskt. Vår första lägenhet var en liten etta på 22kvm med kokskåp och delad dusch 5 våningar ner. Dagen efter vi flyttade in fick vi reda på att jag var gravid (oplanerat), så då kändes det som att vi gärna ville ha större innan dottern kom :P Då jag gick gymnasiet och maken var arbetslös, så fick vi tag på en billig tvåa utanför stan där vi bodde tills dottern var ca 6 månader. Då hade vi redan hunnit med många och långa sjukhusvistelser och att pendla in 4 gånger om dygnet ca 2mil enkel väg för hennes medicinering slet lite på oss. Då hade ju maken jobb också, så vi köpte en lägenhet i stan, en 3a. Den var fin och bra, men grannarna var vidriga och vi vantrivdes. Hittade då en fin 3a, men när vi hade bott där i ca 2 månader visade det sig att hela lägenheten var full av mögel. Hyresvärden skyllde lukten på buskarna utanför och att kvinnan som bodde där före hade lagat mat med konstiga kryddor. Vi valde då att flytta och fick ju ta första bästa som blev ledigt. Den lägenheten var inte alls optimal och hade den högsta hyran vi någonsin haft, så när vi hittade en mysig läghet mitt i centrum, så flyttade vi. Sedan kom vi fram till att hus var det viktigaste för oss, inte vart vi bodde, så vi köpte ett bostadsrättshus 2mil utanför stan. Samma vecka som vi flyttade in fick vi redan på att föreningen höll på att lösas upp, alla var ovänner, och husen skulle köpas lös. Maken gillade inte att pendla, jag tyckte inte om att bo så nära flygplatsen och jag fick problem med gallan och vi blev än en gång påminda om varför vi ville bo nära sjukhuset. Vi skyndade oss då att sälja huset och flytta in till stan. Lägenheten vi bor i nu var då den enda vi fick tag på som låg någorlunda bra till för att dottern skulle få börja om på sitt gamla dagis, hade rätt inflyttningsdatum och var en 3a.
Under alla dessa flyttar så har ju området vi kommer flytta till nu varit det enda området vi velat bo i lägenhet i, men det är så sjukt svårt att få lägenhet där. Vi bor nu precis i utkanten av det området kan man nästan säga. Det börjar två gator ovanför. Hus har vi också alltid drömt om i ett specifikt område, området ovanför där vi vill bo i lägenhet. Där bor i princip alla dotterns vänner och alla som går på hennes skola. Husen är jättefina och både jag och maken har alltid velat bo i hus. Han vill ha garage, jag vill ha trädgård, vi vill slippa grannar vägg i vägg, ovanpå och under. Att kunna grilla ute på sommaren och få sitta i fred på sin egen gård och inte behöva dela med andra är ju drömmen! Så, jag tror inte att vi kommer ångra oss om vi köper hus där. Det är dit vi har velat hela tiden :) Tyvärr är det ju också ett av dom dyraste områdena här i stan, men vi räknar blint med att makens föräldrar som har ett hus där nu, kommer vilja flytta om ett par år ;) Hans pappa vill flytta redan nu, men hans mamma vill ha klart sommarstugan först.
