Majbrudar 2007, ny tråd (nr 4)

Skogstigern
Får jag fråga vad du jobbade med innan och "hur" du brände ut dig? Jag menar var det för mkt jobb, vantrivdes du, press från chefen.....

Anledningen till att jag frågar är att jag har det ganska jobbigt på mitt jobb just nu. Jobbar minst 12h om dan, har en chef som bara lassar över arbete på mig fast han vet att jag jobbar helger och kvällar. Jag får aldrig någon direkt beröm. Sitter och jobbar nu, imorgon kommer taxin och hämtar mig kl 5 för att ta mig till flygplatsen och jag kommer inte vara hemma fören sent, sent.

Den sista veckan har jag bara haft ångest och kännt mig ledsen fast solen skiner och jag snart skall gifta mig. Har igentligen ett jätteroligt jobb, men det är SÅ mkt nu.

Förlåt, detta har inget med bröllop att göra men jag ville bara höra lite hur du har haft det.

Johans2B: Det är bara kul att kunna hjälpa till, skönt att man slipper dubbelarbeta med allt.

Skogstigern,

Tack vare dig gick det jättesnabbt att få ihop vigselbladet. Det är redan klart! Nu har jag dock inte stämt av med min sambo att han gillar de låtar jag valt..... Men det är nog inget problem.

Slottet: Ledsen att jag inte svarade tidigare, har barn som inte vill sova. Förstår hur viktigt det är för dig!

Jag har inget emot att dela med mig, om jag kan hjälpa någon att bromsa i tid är det värt varenda bokstav jag skriver.

Jag har tidigare jobbat på en IT-avdelning på ett större företag i Stockholm som testledare och supportansvarig. Med andra ord har jag haft väldigt många bollar i luften, alltid försökt hjälpa till, haft massor med folk som dragit i mig från alla håll, försökt planera i förväg och samtidigt analysera det förflutna. Företaget har de senaste åren börjat med en större jakt på prestationer och alla ska ha sina mål, som självklart ska uppfyllas OCH överträffas för att man ska få en klapp på axeln och kanske lite bonus. För en högpresterande tjej är det ingen hit, det är som att sätta en alkoholist i ett systembolag...

Samtidigt som jag fick fler och fler saker att göra på jobbet så skiljde jag mig från min förra man (mitt val), flyttade med mina två tjejer (2,5 och 4 år) till egen lägenhet och försökte få ihop jobb och dagistider. Jag reste ca 4 timmar per dag t o r, gick upp 5.15 och var hemma 18.00. När jag träffade min nuvarande sambo bestämde vi oss snabbt för att bygga nytt hus, så när jag inte var småbarnsmamma eller yrkeskvinna så planerade jag bygget och alla detaljer kring det. Varför ska man göra en sak i taget?

När jag hade flyttat ihop med min sambo och fått huvudansvaret för våra barn (dvs mina) så började jag landa, och då kraschade jag. Först fick jag sömnproblem, kunde inte sova på nätterna utan låg alltid och funderade på allt jag glömt. Sedan kunde jag inte komma ihåg saker, jag började sluddra på ord och vända ord baklänges eller glömma dem helt. Det blev en massa "mojäng" och "greja" istället för t ex sko och mössa. Inte lätt för barnen att förstå mig!

Droppen kom när jag fick början till magsår, jag hade konstant halsbränna och ont i magen och tvingades därför vara hemma en vecka. Veckan blev två, sedan blev det en månad och nu har jag varit hemma över ett år. Fortfarande känner jag mig absolut inte bra nog för att ta ett jobb, jag klarar ett möte eller två i veckan men sedan är det vila som gäller. Med möten menar jag då t ex läkarbesök eller att handla på Ica. Försöker jag lägga på mer saker på mig så blir det tvärnit, då tappar jag minnet igen och tappar orden, ilskan rinner till och maktlösheten över att vilja men inte orka.

Mitt enda råd till dig är att dra ner medan tid är!! Du har alla varningssignaler, bara att du själv känner att det är för mycket är skäl nog att slå till bromsen!

Försök säga nej till något även om det är hypersvårt (jag vet, har fortfarande inte lärt mig det...). Om det inte funkar, ta ledigt en vecka. Sjukskriv dig om du inte har semester nog. Det har du rätt till och du är värd det. Ditt jobb finns kvar, och om företaget kraschar medan du är borta så har du ett jätteläge på ökad lön och bättre arbetsvillkor när du kommer tillbaka!

Prata med din sambo och boka bort släktbesök och annat som kan lägga sten på börda. Se till att ha rena helger.

Jag vet att jag har gått upp för mycket i varv om jag inte klarar att sitta still i soffan och göra ingenting i en halvtimme. En halvtimme om dagen är jag faktiskt värd att bara sitta på, att låta tankarna fara. Man ska inte läsa eller titta på tv eller lyssna på musik, man ska bara vara.

Nu blev detta jättelångt men jag vill så gärna hjälpa dig om jag kan. Vill du så maila mig på skogstigern@yahoo.se så kan vi prata mer!

STOR KRAM till dig, du är värd massor!!

Johans2B: Kul att det gick bra! Så det är du som håller i taktpinnen?

Till alla, ursäkta för mitt långa inlägg. Jag vill så gärna hjälpa (och varför var jag utbränd nu igen..? ).

När det gäller planeringen så är det nog jag som håller i pinnen...Allra helst ikväll när det är fotboll på TV. Nåt som jag tycker är trist att kolla på och m2b inte kan missa.

Du behöver inte be om ursäkt för långa mail. Allra helst inte när det är något som vi alla kan behöva läsa och ta till oss av. Jag har varit nära att hamna där du är för många årsedan. Men då lyckades jag bromsa genom att byta jobb och flytta 50 mil. Men jag var oxå den som jobbade jättemycket under en längre period. Var aldrig ledig utan jobbade kvällar/helger och nätter. Tillslut så var jag så slut att om någon på jobbet frågade hur det var så började jag bara gråta. Då insåg jag och mina föräldrar att något måste göras.

Hoppas att du kan ta er bröllopsplanering i rätt takt ihop med allt annat som kommer med barn/familj och hus.

Kram på dig!

Ursäkta att jag stör... Men i mitt bildgalleri finns nu bild på min dansklänning! Håll till godo!

www.familjeliv.se/krypin/helena81/galleri.php

Shit.... *läser Skogstigerns inlägg om utbrändheten*

Jag åkte in akut förrförra fredagen av smärtor till sjukan, fick diagnosen magkatarr/början magsår och hemskickad med losec i massor och värktabletter... (Jobbar sen några månader på ett nytt ställe och tar på mig allt och lite till... Fick tex ihop 60 övertidstimmar på knappa tre veckor när jag hade jobbat på stället i tre månader drygt.....)

Åkte självklart till jobbet direkt på måndagen.. Klarade inte ens av frågan "hur mår du?" av första kollegan jag träffade på morgonen utan tårarna började tokspruta innan jag hann svara... Av nått skäl (läs för mycket att göra på jobbet) så satt jag måndag och tisdag på kontoret och tokjobbade utan att klara av frågan "hur mår du?" då någon frågade.

Krismöte med chefen på tisdagen, hemskickad så fort arbetsdagen var slut (slut enligt mig, ville ju inte lämna över nått till nån annan). Var hemma tre dagar plus lördag-söndag... Kom tillbaka i förrgår och tar mig sakta men säkert upp i samma tempo som innan akutbesöket fast jag försöker att undvika det.... :(

(sorry..... var ju inte meningen att jag skulle kidnappa tråden heller...)

Tack Skogstigern för att du delar med dej. Som sagt, vi behöver alla höra det emellanåt.

Bens wife: Supervacker! Vart hade du köpt den?? *nyfiken*