... hängt på BT galet mycket!
Här kommer en fjärde tråd på samma tema som de tidigare... nr 3 stängts strax av på grund av åldersskäl! Hoppas ni hittar hit allihop.... 
För mindre BT-beroende har vi ju INTE blivit.. eller??! 
Dags att fortsätta vår fantastiskt givande pladder hörrni!!
Välkomna alla BT 
lister!
på er!
Zozo - sådana tjejer blir jag bara provocerad av.. har de verkligen INGEN självbevarelsedrift alls? INGET behov av att förverkliga sig själva och sitt intellekt?!?
*ryser*
Nja, vissa kan nog förverkliga sig själva även om de är "bara" hemma och tar hand om barnen, det är inte det jag menar. Det är liksom hela paketet..
Å huga, vilket kvinnfolks Zozo.
Visst kan jag ibland skämta om att jag skulle vilja vara lyxhustru men skulle det någonsin ske skulle jag få krupp tror jag....efter en månad i lugn och ro 
Eller har man lung o ro när man är lyxhustru? Måste man vara med och representera då och sånt eller...huga nej jag jobbar nog istället.
Det här har vi ju diskuterat flera gånger tidigare men åh vad jag skulle ÄLSKA att vara lyxhustru! Jag behöver inte ha ett jobb för att bli självförverkligad. Min identitet sitter som tur är inte i mitt jobb. Däremot skulle jag inte bara umgås med svenskar, handla all mat på Ikea och inte lära mig språket om jag bodde utomlands.
hm.. jaaaa vi är ju olika.. jag skulle bli galen om jag ens var i närheten av att vara bihang till maken...
och jag blir understimulerad på noll tid om inte min tillvaro ger mig utmaningar och stimulans - och för mig sker det genom jobbet... jag ÄLSKAR att vara samhällsvetare och analysera världen omkring mig!!!
Nej min identitet sitter inte heller i mitt jobb...tack och lov..men skulle ändå sakna arbetskamrater...tror jag. Risken/Chansen(? ) är minimal att detta någonsin skulle ske så varför bry lilla hjärnan.
Å jag skulle önska att jag var som du Vickan!
fast jag är inte så avis på mig själv.. ehum... mitt behov av självständighet tenderar till att bli tossigt a la "kan själv"-syndromet.. Och symptomatiskt nog har maken och jag inte gemensam ekonomi, jag planerar ofta min almancka först och kommer sedan på att fråga maken osv... Vilket väl är helt ok - men balans är svårt att uppnå även här!
Däremot kan man nog vara avis på min jobbsits - jag jobbar med det jag brinner för och det är det ju inte alla som gör!
Nej just den biten med ditt jobb önskade jag att jag också kände lika som du...
Då är jag med!
Fast jag är ju inte så nöjd med min jobbsituation totalt sett. Framförallt inte att jag inte vet om jag har jobb efter sista augusti.... Projektanställning i 3,5 år suger!!! Och mina kollegor och jag har just upptäckt att våra löner är för låga jämfört med vad de borde vara... så krig är på gång att startas här...
Försöker söka mig vidare men det är inte helt lätt....
