För mycket är aldrig tillräckligt.

Okej, nu ska jag gnälla lite mer... igår, EFTER att vi pratat med läkaren och understrukit hur viktigt det är att hon informerar och frågar oss om det är OK varje gång hon gör nåt, så ber hon mig lägga mig i gynstolen för en "undersökning" . Luttrad och spak som man hunnit bli så gör jag såklart det. "This is going to be a bit uncomfortable", säger hon, sen sticker hon in hela handen och klöser sönder fosterhinnorna. "Sådär," sa hon sedan nöjt, "nu kommer nog bebisen redan innan helgen. Själv är jag inte alls lika säker. Blödde visserligen hela natten men fick inte en enda sammandragning. Tror helt enkelt att det var alldeles för tidigt och grämer mig för att inte ha möjligheten om typ en vecka, när det kanske verkligen skulle kunna nytta. Det gjorde absolut inte särskilt ont men det är ju nice om man får vara med och bestämma. Då hade jag sagt att jag vill vänta.

Måste uppenbarligen prata med henne IGEN på lördag.

Oki, man kan tydligen göra hinnsvepning flera gånger, läser jag. Men vad jag läser är också att i Sverige har man typ möte där de frågar en om man vill få sina hinnor svepta och förklarar vad det handlar om. Skulle just precis nu väldigt gärna vilja vara i Sverige. Känner mig förbannad och otrygg, på lördag ska mannen säga till läkaren att hon inte får göra NÅT utan att fråga först. Klart man kan byta läkare och så, men de andra pratar knappt engelska.

Gemma
Men NEJ! Fattade hon ingenting?? Antar att medbestämmanderätt över sin egen kropp inte är något som tillämpas, men det där är ju på gränsen till övergrepp. Är det ett kinesiskt eller amerikanskt sjukhus?

Skckade lite fort...

Hoppas ni förklarade med skärpa att det var precis sånna saker ni ville undvika!

Gemma - har så svårt att förstå det där med att någon gör saker med ens kropp utan att först fråga om det är ok. Definitivt kulturella skillnader! Vet att detta inte går att jämföras med vad du blivit utsatt för men när jag var i Japan som 20-åring och skulle köpa en bh kom damen in i hytten och rattade runt med mina bröst. Stod där aldeles chockad och hade säkert vidöppenmun när hon kom in med en ny storlek. Sånt skulle ju aldrig inträffa här!

Tycker det låter högts obehagligt och förstår dig till fullo! Vet inte hur ni ska tala om för henne så att meddelandet går fram. Hur gör man i Kina? Skriker man som i Israel eller säger man en sak, nickar och bugar som i Japan och menar något annat?

Hej girls! Alltså det är ju ett amerikanskt sjukhus med kinesiska men "västerländskt tränade" läkare, vad det nu innebär. Vet inte om det är en kulturell skillnad men... en vanlig grej man får höra när man är gravid är "det enda som betyder nåt är att bebisen mår bra." Och då känns det som om de glömt nåt rätt viktigt. JAG vill gärna också må bra. Man kan liksom inte bara separera mamman och bebisen när den fortfarande är i magen, vi hänger ihop. Så då måste vi ju må bra båda två. Sen är jag ju liksom 24 timmar i min egen kropp och vet hur den funkar (hittills har allt jag kännt på mig stämt, till skillnad från läkarens påståenden). Bra läkare och barnmorskor lyssnar på mammorna, de fattar att det är en ren säkerhetsgrej för mamman vet bäst vad som händer med bebisen. Men om man blir stressad så slutar man lyssna på sin kropp (och den lilla invånaren därinne). Jag kämpar och kämpar för jag känner att jag haft en sån perfekt graviditet men nu är jag plötsligt jättestressad och då är det extra krävande att vara i synk med sin kropp och bebisen.

Barnmorskan fattar det, hon säger bara till mig att jag ska slappna av och att jag känner min bebis bäst, men läkaren är absolut inte lagd åt det hållet. Så mannen ska säga till henne på skarpen.

Lapinette, jag BORDE ha sagt ifrån igår men jag gjorde inte det. Jag var bara inställd på att vara till lags, andas och underlätta "undersökningen". Ibland tar man inte hand om sig själv som man borde, inte förrän efteråt känner man att nåt är fel, så är det bara. Hoppas att jag kan ha lite mer kurage när bebisen är född för jag vill inte utsätta den för min egen mesighet.

'säkta men jag har en liten kris här som ni förstår. Och det är såklart en cocktail av alla möjliga känslor, men mest av allt vill jag liksom bara bli lämnad i fred och få föda sådär som det är tänkt, och låta kroppen göra sitt jobb.

...och just nu inser man ju hur lite widescreen TV i förlossningssalen betyder, egentligen.

Näe nu är jag TRÖTT på att vara trött och bara gråta och jag orkar inte trycka i mig mer choklad. Ska ta ett lavendelbad och sen ska jag äta thailändsk mat med väninnan.

Tack för att ni är så bra! Kram!

Gemma - Bra att du går ut och träffar väninna. Försök att få tankarna på annat även om jag förstår att det är svårt (samma för mig när jag hoppas och hoppas inför varje mens ).

Gemma, söta rara, allt låter jättejobbigt! Se till att mannen säger till att det ska frågas innan någon tafsar och tallar på dig nu och försök att tänka på hur fantastiskt det kommer att kännas och hur långt borta de funderingar du har just nu, när jordnöten väl är ute och ni har en underbar liten dotter eller son. Tänk så otroligt livet ändå kan vara!