Barnkarusellen

Hej! Så tråkigt att jag missade brunchen! Hade varit kul att träffa alla, och denna gång var ju ju även Mugglan och vänner med. J-kla förkylning! Och Livia är fortfarande risig så det blir nog inga mammagruppsaktiviteter heller denna vecka Det blir en lååång vecka.

TELIS! Storstor tröstkram. Jag är imponerad av hur samlad du är. Är du alltid så här mentalt stark?

(Ikväll är vårt badrum klart och vi kan återerövra vårt sovrum, vår matsal och diverse andra utrymmen och äntligen rulla ut vår nya matsalsmatta. Och så kan jag ta mig ett bad och tvätta kläder (efter 4 veckor utan tvättmaskin). Man får vara glad för det!)

Frejis!

Jag har precis samma erfarenhet som du med läkaren i Gamla Stan och sen SH. Gamla Stan-doktorn konstaterade att mitt FSH-värde var "aningen för högt" (normalvärde = under 10 och mitt var 15). Det var först när jag själv började försöka läsa lite om FSH som jag insåg att det faktiskt var ganska mycket för högt och att vi borde göra något mer åt det. När vi sen kom till SH säger läkaren att det inte borde vara omöjligt för oss att bli gravida, men att det är försvårande och att han inte rekommenderar oss att vänta med att sätta igång IVF. SH kanske givetvis vill tjäna pengar, men min bild av läkaren i Gamla Stan är att han inte rikigt är kompetent i dessa frågor. Har tyckt att han har varit jättebra som gynekolog, men inte när det blev lite komplicerat. När min man hade telefonkontakt med honom för att be honom skicka remiss till Huddinge och min man berättade vad SH hade sagt lät han ganska förvånad, liksom "ojdå, var det så allvarligt".

Klokt av er iallafall att lyssna på huvudet och kroppen och avvakta IVF-behandling så länge. Ni har ju också lyckats bli gravida på egen hand, vilket vi inte ens har varit i närheten av. Håller tummarna att ni lyckas igen och att ni slipper IVF helt och hållet!

gosnosen - håller tummarna och förstår mycket väl hur du mår/känner. Tyckte hela IVF-processen var en baggis förutom de där två sista veckorna (ruvningen). Hatar att gå omkring och känna och tänka fast jag helst inte vill. Går liksom inte att styra känslor och tankar.

AM - vad härligt med badrum igen!

Halloj!

Mugglan: Hur gick det inatt? Prinsen sover ung. som innan nu när vi är hemma igen. Men de ggr han vaknar gör han det med ett skrik, så det är nog precis som Omsan sa att han drömmer mycket. Sen måste jag fråga vad den mer allmänt skrivna boken om barn du har heter. Är det "Stora boken om barn"? Jag ska ju bunkra lite på rean.

A.M.
Ja, det var tråkigt att vi inte fick träffa dig! Men mitt nya jobb ska ju så småningom innehålla en del resor både inrikes och utrikes, så jag hoppas jag kommer komma till Sthlm snart igen!

Godmorgon!!!!!

Idag ska det pratas barn på tv4 med Malou!!!!
Nu klockan 10.

lapinette - jag håller med! sprayning, sprutning osv. var verkligen en baggis jämfört med detta. nog för att man alltid har "väntat", men nu vet jag ju att jag har mer att vänta på. även om jag rationellt sett vet att jag borde sluta tänka/känna och analysera så är det omöjligt att låta bli. vaknar kl. fyra på morgonen bara för att direkt känna efter "har jag inte lite ont i magen" eller "är inte brösten lite ömma". man blir lite knäpp helt enkelt. vad hade du för symptom och när kom din blödning när du ruvade?

gosnosen, jag tror att det är jättebra att inte ha några symptom. Jag tycker att det verkar vara vanligare att folk inte har några symptom innan dom plussar än att dom har det. Håller tummarna stenhårt tillbaka!

gosnosen: usch, det låter skitjobbigt, värre än vanligt när man väntar på BIM! Hoppas bara att ruvningen ger resultat!

AM: skönt med badrum igen - ett av de viktigaste rummen!

Vänner: hon vaknade kl 04.30 och somnade igen efter en halvtimmes vagning men sov bara en halvtimme. Sedan vagnade jag i omgångar i 50 min tills kl var 06.30 och då bestämde jag att hon behövde sova en halvtimme för att orka med frukost och tills nästa sovtid, så då stoppade jag in nappen. Hon somnade med en gång. Sedan skulle jag väcka henne kl 07 ("glad morgon" ) men då gick det inte att väcka henne, så jag drog upp persiennen och avvaktade. Hon vaknade sedan 20 min senare. Jag trodde först att vi misslyckats med att mata henne tillräckligt eftersom det inte gick att vagna om henne där andra gången, tänkte att hon kanske var hungrig ändå. Men när jag gav henne gröt var hon lagom intresserad. Vet inte om detta var en lyckad förstanatt el ej. Får väl se nästa natt hur det blir. Jag fuskade ju lite med napp men man måste ju ta alla metoder med lite nypa salt och lyssna till sin egen intuition...
Jag tror förresten att du valde rätt vid tåget, jag ska också ta spårvagn nästa gång. Det vi tjänade i tid på att komma hem med bil förlorade vi när vi skulle få henne att somna om Men å andra sidan sov hon till 06 den natten och jag fick sova till 08 med öronproppar.
Jag hade på känn att maken skulle vara blödigare än jag (vilket han bekräftade i morse) så därför tog jag den här första natten, tar nog nästa med. Han ger upp för lätt Dessutom har jag mest övning på att vagna. Ibland undrar jag hur många timmar sammanlagt man lagt på det???

Äsch, jag är inte så stark. Jag är ju förstås jättenervös för att nästa försök ska sluta på samma sätt eller att det inte kommer att funka på andra sätt heller. Men den där lilla farbrorn som ringde från Falun lät så ärlig och min (och Lappis ) doktor säger också att dom är väldigt ärliga och att dom skulle ha sagt till om det var helt kört och att vi inte behöver försöka något mer.

Men jag kommer att vara ett nervvrak mellan ÄP:et och innan dom ringer om befruktningen nästa gång (om det nu blir något ÄP...).

gosnosen - jag var likadan, sov dåligt och hjärnan analyserade febrilt fast jag helst bara ville förtränga det. Jag fick tur i oturen min blödning tidigare än vad jag normalt får min mens. Har för mig att det var på dag 12 efter ÄP. Trist att den kom men samtidigt skönt att den kom tidigare om den ändå skulle komma.