Ja, och nu till ultraljudet....
Jag kan börja säga att vi fick en liten chock fakiskt. Eller jag fick jättestresspanik där kan jag ju lugnt säga (underdrift).
Hon som sköter ultraljudet började med att scanna och berättade till viss del vad vi såg på skärmen. En del saker såg man ju själv tydligt, som tex ben, fötter, händer, armar etc...
Men sedan var jag rätt lost. Men hon kollade ju organ som njurar, blåsa, magsäck, ryggrad etc etc...
Sedan när hon kom till hjärnan så såg man en liten svart "fläck". Maken undrade vad det var, men hon sa bara ett namn och inget mer, så man tänkte att det nog var normalt.
Sedan när hon skulle försöka kolla näsa och mun så höll hon på hur länge som helst för att få en bra bild. Jag (och även maken visade det sig sedan när vi pratade om det efteråt) tyckte att det såg lite konstigt ut vid överläppen. Som om barnet hade ett mycket kraftigt "streck" under nästan ungefär som om det kunde vara harmynt.
När jag fråade ifall allt såg normalt ut fick jag svaret att hon tyvärr inte kunde svara på det eftersom hon inte var medicinskt utbildad, utan det var endast läkarna som kunde analysera resultaten.
Ok, jag tänkte att det kasnke är så här eftersom USA är mer "hierartiskt" än Sverige. Så kasnke får inte UL-tekniker yttra sig om några resultat?
Sedan skulle hon scanna hjärtat, men då låg barnet i helt fel position så hon gav mig ett glas juice att dricka för att sockret förhoppningsvis skulle göra att barnet rörde på sig och på så vis ändra ställning. Sedan gick hon ut ur rummet medan jag drack juicen.
Jag tyckte hon var borta rätt länge men sa till maken att hon kanske passade på att gå på toa?
Men när hon kom tillbaks igen så hade hon med sig ytterligare en person i rummet. DÅ fick jag hjärtklappning!!!!!! 
Det hann fara tusen tankar genom huvudet där jag tänkte att "ytterligare en person innebär en "second opinion" vilket betyder att något är fel!!!!!!!!!
Jag blev skiträdd.
Denn andra kvinnan presenterar sig som Dr något som jag glömt, och att hon ska titta lite extra på hjärtat. Hon börjar ställa sk rutinfrågor om vi känner till några birth defects i våra familjer/släkter etc etc. Självklart spinner tankarna som turbiner i skallen på mig och jag är mer och mer övertygad om att något är allvarligt fel.
Hon kollar hjärtat vilket gick nu eftersom barnet vänt sig. Hon säger sedan att "jag vill börja med att säga att jag INTE ser några malformations". Så tittar hon på mig och ler och säger "så du kan lugna ner dig och wipe off that panic look from your face". Detta säger hon alltså väldigt vänligt och inte alls arrogant eller så. Hon är hela tiden mycket lugn och "mjuk". MEN säger hon, vi har hittat en sak i fostrets hjärna, nämligen en cysta.
Då får jag panik igen!!!!!!!!!! Känner hur pulsen slår 190 slag och jag blir kallsvettig!
Men hon fortsätter och säger att detta är något som är mycket vanligt hos foster och att majoriteten av fostren med denna typ av cysta är helt friska och att cystan försvinner under den fortsatta utvecklingen i magen. Alltså ska vi inte få panik.
Eh, tack! Det har jag redan fått... 
Hon tillägger sedan igen MEN det har i vissa fall visat sig finnas en svag koppling mellan dessa systor och en kromosom sjukdom.
SHIIIT tänker jag och får panik igen....
Detta handlar om trisomi 18 vilket är en mycket allvarlig kromosomsjukdom där barnet föds med grava missbildningar och oftast inte lever längre än max ett par månader efter föseln, berättar hon. Men vi ska inte vara orliga eftersom inga sådana grava missbildningar har hittats på fostret nu under ULet.
Men herreguuuuud!!!! jag kan inte vara lugn. Jag ser liksom ett dött barn framför mig! 
Hon säger att dessa missbildningar handlar om att tex tarmarna är utanför kroppen etc, alltså extrema missbildningar så vi SKA INTE OROA OSS!!!! För allt ser bra ut med fostrets alla organ.
MEN (återigen ett MEN...) de har även sett något hos fostret som KAN vara en defekt, och det är överläppen!
(Just det som både jag och maken såg!) De kan itne säga säkert allts, men det KAN vara så att barnet har en harmynt läpp eftersom man såg ett såpass mörkt "streck" på ULet. Detta är dock inte troligt, utan troligast är att det är den lilla fördjupning alla har på överläppen (under näsan) säger hon. Och tydligen är det vanligare hos asiatiska foster att det ser ut så på ULet trots att det är ett normalt foster. Hon tittar sedan på mig och på maken och tillägger, "ja du (maken) har ju en mycket tydlig sådan, vilket kan tyda på att det barnet ärft detta."
Men de är ändå såpass fundersamma över detta att de vill göra ett 3D scan för att se om de kan se läppen tydligare.
Så vi får gå in till ett nytt undersökningsrum där en annan UL-tekniker gör ett scan med en ny apparat. Denna verkar ha mycket högre och bättre uplösning (för jag ser saker tydligare på skärmen). Hon siktar in sig på ansiktet men eftersom vår lilla knodd har fingrarna i munne är det svårt att säga något. Tills slut får hon en bild som är hyfsad och de säger då att det inte ser alvarligt ut utan normalt.
Hon kollar sedan ännu en gång på gommen (om det är gomspalt) och den ser tydlgien bra ut.
Vid detta laget känner jag mig som en urvriden disktrasa!!!
Jag tycker det känns så jobbigt. Alla dessa små chocker och min egen oro.
Vi träffar gynekologen strax efter ultraljudet och han säger att med tanke på att jag fick såpass bra NUPPvärden och blodvärden så är risken otroligt låg att detta verkligen skulle vara något.
Jag frågar om han rekommenderar ett fotsrvattensprov men han säger att det gör han inte.
Däremot ska vi får göra ett nytt UL om 1-2 veckor för att se ifall man kan se något mer om detta med läppen.
Shit!
Jag känner mig fortfarande omskakad. Men nu något mer lugnad.
Försöker tänka logiskt och analysera allt de sagt.
Men visst finns en oro där.
Särskilt som jag ju faktiskt jobbar med kromosomsjukdomar och VET att just gomspalt, läppspalt ofta ofta är kopplat till just kromosomdefekter....
I min hjärna finns alltså fortfarande oron att detta med "cystan" plus läppspalt faktiskt är TVÅ indikationer på kromsomskada.....
Men som sagt jg försöker att tänka positivt tillls vi får veta mer vid nästa UL.
Men shit vad jobbig denna dag har varit!!!!
Känner mig känslomässigt urlakad.
