Ännu en tur med barnkarusellen

Zozo, jag hade också nästäppa hela tiden, det tog väl någon vecka efter förlossningen innan den var borta helt och använde nässpray hela tiden, man läste ju överallt att det var farligt för man blev beroende osv men jag stod inte ut! Inte var det något problem heller för nästäppan försvann ju och då var det bara att sluta med sprayen också.

Hu för att ha folk boendes hemma med en nyföding, de får väl bo på hotell!

Mrs B, läste boken Anhörig när den kom ut eftersom det skrevs så mycket om den då och tyckte att den var bra vad jag minns. Har dock ingen personlig erfarenhet av någon liknande situation.

Izzie, vilket skräp, hopplöst när man har en liten att ta hand om ju! Hoppas nu att det hela löser sig riktigt fort när du får riktigt hjälp.

Vickan, jag kan inte heller sluta med hemnet, gärna tittar man ju då på hus man i alla fall inte har råd med...

Vi vet inte vad vi ska göra med Iris när vädret är så här, maken har redan varit ute i regnet och gått fram och tillbaka till affären bara för att ha något att göra medan jag lagade middag. Vid sex var Iris så trött att hon stod och skakade grinden till övervåningen, vilket hon gör när hon vill upp till sin säng på kvällarna. Vi kunde ju inte lägga henne redan klockan sex så nu är han ute och går med henne igen, de skulle försöka ta tåget till nästa station och sedan gå tillbaka, bara för att se hur det gick att åka tåg och för att ha något att göra. Hoppas bara att hon inte somnar i vagnen men, men, det gick ändå inte att ha henne hemma.

Hon sov ju hos mina föräldrar i natt och vi var på fest, bara det att jag har mens och då får jag sådan förbannan huvudvärk så vid elva bara ville jag hem och maken var så trött så han åkte också gärna hem. Direkt i säng och så sov vi till tio, sedan har jag varit trött hela dagen! Iris hade visst vaknat en fem gånger i natt men det gjorde inget sade mamma och Iris var välkommen tillbaka, tur!

Nästa gång blir väl i oktober när vi ska titta på den där Magnus Uggla/Johan Rehborg/Johan Ulveson grejen. Blir väl första gången jag äter middag ute sedan Iris föddes tror jag.

Tycker att det är så struligt nu att inte knapra piller eftersom min cykel är så ojämn, man vet aldrig när det är dags. Förra cykeln var 21 dagar räknade jag nyss och den här var 30 dagar. Men, men, det blir väl dyrt med ÄL-tester igen när det är dags för tvåan antar jag.

Cicci lyckades nästan få mig att tycka att man kanske skulle satsa på tvåan innan man bantade ner sig men sedan vaknade jag upp igår morse och hade så ont i muskelfästena i ryggslutet igen att jag inte kunde stå rakt och tänkte att det går ju bara inte att väga så här mycket, ge sig in i en graviditet och dessutom kånka omkring på Iris! Så det får vänta som planerat.

Vickan - Kramar härifrån också, om än något sent.

Tunga diskussioner på sistone, mycket att läsa!!

Jag, som hade det jämförelsevis lätt den första tiden efter förlossningen, skulle mycket väl ha kunnat tänka mig att ha sambons familj inneboende en helg (sambon hade naturligtvis fått ta hand om allt praktiskt), men jag har all respekt för att andra inte känner likadant. Och det är ju mycket möjligt att jag tycker så för att jag inte varit med om det.

Funderar på vad för slags hämtmat jag ska föreslå för sambon till middag, kan ju inte äta köpepizza, sushi är jag inte sugen på, thai eller sallad? Kina? Indiskt? Hmmm....

watz 84 skrev 2008-08-16 22:49:41 följande:

Hej alla.Jag har följt tråden men inte lagt nåt inlägg ännu. Nu har jag i alla fall kissat positivt och jag var bara tvungen att dela med mig. Är så glad, även om det bara blir att smutta på champangen på bröllopet. Hoppas att det blir bättre än förr gången bara "håller tummarna"

Jaså vad kul för dig. Grattis! Men varför har du inte skrivit något förut, det blir ju så mycket roligare då.

jo, men så kommer den där lille dålige på axeln inhoppandes och så försvinner självfötroendet igen. men håller koll på er det gör jag... =)

Brudsommar - det är inte OMÖJLIGT att bli av med övervikten! Jag lovar! Med STOOOOR risk för att låta flåshurtig... Jag blev ju av med 24 av mina 30 onödiga kilon på 7 månader. Sen ides jag inte fortsätta. La av i januari 08 och har bara gått upp 2-3 kg sen dess vilket jag tycker är ett hyfsat facit. Själv blev jag salig på min metod - www.viktklubb.se - hoppas att du hittar en metod som du kan få bli salig på!

Koko; ja jag vet inte men totalt sju vuxna i en lägenhet med bara tva sovrum och en nyföding later inte nagot för mig; i synnerhet som att jag behöver ga runt bara för mina kliande ben om nätterna, för att inte tala om att lugna en ev skrikande bebis. Kan jag da inte ga utanför sovrummet för att det sover folk överallt sa far jag panik.
Makens familj älskar tyvärr att leva ovanpa varandra; jag minns med fasa en jul i hans studentlägenhet där jag sov med hunden pa benen och de andra 7 snarkande i nacken. Andra tycker kanske lägerkänslan e mysig - men inte jag!

Jag kom däremot pa att en lösning kan vara att vi aker till hans föräldrar istället - da har alla sitt eget rum och det finns plats att röra sig pa. Bara att hoppas att bebisen gar bra att aka bil med istället

Brudsommar; ja jag rekommenderar VERKLIGEN inte att ga in i en grav med övervikt. Jag hade av olika skäl gatt upp mina kilo (jag hade gatt ner 22 kilo till min trivselvikt pa 80 kg för 178cm; som jag väger pa bröllopsfotona i galleriet) och startade grav pa 101kg... även om jag är ganska lang och ingen nagonsin tror att jag väger sa mycket eftersom jag har stor muskelmassa under fettet med, sa är det ALLDELES för mycket.

Sa snart jag bara far efter förlossningen sa startar jag om mitt viktväktarprogramm och tar tag i nagon slags träning igen. Innan vi startar pa en tva ska jag definitivt ner till min normalvikt. Det är för tungt att bära pa annars, plus att gravidkläder är jättesvara att hitta när man dessutom är stor i sig själv.

Jag var dock inte sa snabb som Vickan förra gangen; mina första 10kg tog 10 veckor men de följande 12 tog nästan ett ar.

Dagens grubbel:

Jag brukar vara totalt öppen med i stort sett allt som händer i mitt liv. Väldigt få saker är tabu i min värld och mina vänner vet oftast vad som hänt i min tillvaro. Plötsligt dök detta konstiga missfall upp och nu vet jag inte riktigt hur jag ska vrida på frågan - vem ska man berätta sånt för och vem blir det bara jobbigt att berätta för?!?

Jag är priviligerad nog att ha ganska många nära vänner, men inte så tät kontakt med dem eftersom de inte bor på samma ort som jag. Alltså grubblar jag just nu hemskt mycket över gränsdragningen...

men men.. det ger sig väl... det är bara det att när vännerna ska få veta något om min värld så sker det i princip på mitt initiativ och nu funderar jag över om och hur jag ska höra av mig och berätta vad som hänt.

.... gaaaa VARFÖR kan jag inte få ha hela mitt liv samlat på en ort?!?!?!?!

Låter som en bra lösning Zozo, de allra flesta bebisar gillar bil. I början sover de flesta mycket så det bör gå bra. Försök förklara för maken som du förklarade för oss om dina ben etc så förstår han nog. Nätterna är jobbiga ändå med en ny och om du ammar så är du ganska ensam om dem dessutom så du bör definitivt få bestämma tycker jag.