Ännu en tur med barnkarusellen

Piggelin - det blir nog aldrig något barn för vår del. Satt för en stund sedan och funderade på adoptionen och högen med papper som ligger hemma. Känns tungt att börja gå igenom dem men jag ska nog ta tag i det. 4 års väntan på ett barn...jag kommer vara 42 år (SUCK).

jag måste säga att läsa om att vi alla - trots uppväxt, boendeort, ålder, familjekonstellation, ekonomi etc etc - är sååå lika ändå! dvs att vi alla har våra problem o våndor, att vi alla oroar oss för saker o ting och irriterar oss över annat och att det finns några här som vågar ta steget ut o klaga lite på man, barn, päron o sväron - BIG UP TO U ALL som man säger på Jamaica

Cissi - jag vill gärna kommentera det här m syskon i ett kankigt föhållande men jag fåste få fundera lite mer på hur jag ska formulera mig, dock vill jag säga att jag tycker du är URSTARK som berättar om ditt liv så öppenhjärtligt - en STOR kram till dig och hoppas hoppas att det ordnar sig!

Lappis - en jättestor kram till dig! Jäkla tant hon har inte hittat hit ännu, men det är nog bara en tidsfråga.

Ringde min läkare idag för att ändra tiden inför ivf nr 2, men det är så fullbokat att de rekommenderade att ta den tiden som inte passade mig ändå. Jahapp, då så.

Vi har diskuterat adoption och som det känns nu kommer vi nog inte att adoptera. Processen tar alltför lång tid, är alltför osäker och påfrestande, och sedan tänker jag inte minst på hur ett barn med kanske särskilda behov skulle kunna påverka vår relation och våra liv. Dessutom alla dessa uppföljningsrapporter som man måste skriva; det känns i alla fall just nu att jag inte vill ha en storebror/en myndighet i mitt liv minst tio år framöver.

Omsan; hade jag inte fatt vräka ur mig lite här da och da.. hade nog maken fatt sina fiskar varma lite fôr ofta.

Det blir ju oftast bättre om man tar sig tid att tänka efter innan man ger sig in i tyngre diskussioner!

Kram till dig Lappis!!!!

Om en stund tänkte jag gå ner till dagis med barnen så Max får kolla in sin nya avdelning och hälsa på fröknarna. Tror att det kan vara bra inför morgondagens start där.
För mig också kanske???

Nu är Iris hemma från dagis, vi har ätit lunch och hon har somnat. Det här kan man ju lätt vänja sig vid!!! I eftermiddag ska vi ut till mina föräldrar och fika så förhoppningsvis kommer eftermiddagen att gå lite lättare än gårdagen.

Mrs B, är det bara att gå ner så där?

Lapinette, tycker absolut att ni ska ta tag i det där med papperen, det verkar ju vara så krångligt så det är lika bra att ha det gjort...

Frejis, men vad synd att ni tänkt om gällande adoption, visserligen verkar det vara krångligt med allt pappersarbete men de jag träffat på som adopterat verkar så nöjda allihop. För er kanske det dessutom skulle gått lite fortare?

Brudsommar - hur trivs Iris på dagis?

Brudsommar - jag tror nog att min make känner att vi inte är klara med ivf medan jag överhuvudtaget känner "låt mig vara" sedan är det så mycket osäkerhet i hela processen att det blir för mycket just nu.
"Mitt" land har så många krångliga regler att det känns bättre att välja något annat land direkt. Dessutom vill de helst adoptera till dem som är bosatta där och verkar hålla rätt hårt på det.

Håller med om att tråden är en fantastisk möjlighet att ventilera. Jag tror faktiskt jag kan vara ärligare här än med mina IRL vänner trots att de känner mig så väl.

Cicci, jag avhåller mig från att kommentera ämnet så mycket då du inte vill det men jag vill också säga att du är STARK och MODIG som tar upp det som är ack så vanligt men som så få vågar prata om. Just därför att du är så modig hoppas jag att du därför inte tar någon skit och ser till att du och Victor mår så bra det är möjligt både nu och framöver. KRAM!

Angående syskon; jag är enda barnet i en skilsmässofamilj där mina föräldrar från jag var kanske 9 år inte lyckades ha en normalt konversation utan att bli tjuriga på varann. Även om jag inte for illa på något annat sätt än att alltid höra saker om den andra som jag inte skulle höra så är det ingen uppväxt jag skulle vilja ge min dotter om jag kan påverkar allt till det bästa. Om vi skulle gå skilda vägar ska det fungera på ett annat sätt, det har jag klargjort för maken och han håller med. Jag tror vår generation har helt andra förutsättningar, vi delar lika på ett annat sätt än vad mina föräldrar gjorde och kanske ser vitsen av att hålla sams i en sådan situation på ett annat sätt.

Jag har alltid önskat mig syskon och jag tror att det hade underlättat för mig att inte vara ensam i den situationen.

Lapinette, dumma dumma tanten om det är hon. Håller tummar i smyg ändå.

Fyra år är en lång tid för er att vänta, absolut. Men från barnets perspektiv så är väl 42 ingen ålder!

Jag tycker du ska ta tag i det, det känns tungt o motigt nu och liksom som en bekräftelse på att det inte blir några biobarn men så behöver det ju inte alls vara! sätt igång nu så har du ett nytt mål att fokusera på o i detta fall ett mål som def leder till barn - o vem vet under tiden kanske det även dyker upp biobarn? isf får ni ju 2 barn på köpet kan man säga

vilka länder har ni funderat på? har alla adoptionscentrum samma länder o lika lång väntetid? har en vän som adopeterad privat ifrån ett land som vi inte har avtal med (senegal)och det var bökigt men när väl socialstyrelsen (tror jag det var va?) godkänt dem så gick det rätt så snabbt faktiskt.