Ännu en tur med barnkarusellen

Frejis - när kör ni gång med IVF nr 2 och vad är det som gäller, korta eller långa? Vet inte om du har läst det men jag kommer att köra kort med start efter nästa mens (m a o om en månad) då det är fullt på CvL fram till mitten av september.

Gällande adoption så tycker jag den processen känns betydligt "säkrare" än vad den här karusellen gör. Vad jag menar är att i slutänden blir det ett barn. Visst kan det ta tid och kräva många papper och vändor hit och dit innan dess men det leder till ett resultat. Man kan köpa hur många IVF'er som helst utan att bli garanterad ett barn.

Freijs, det är säkert naturligt att ni är på lite olika våglängd. Du/ni ni vet bara själva vad som känns för mycket. Det är lätt för oss som sitter i våra ändar av internet att säga att det är självklart att ni ska köra på alla möjligheter Jag hoppas och tror att det löser sig på något av sätten för er.

Ditt land har dessutom även jag rötter i, jag besökte det för första gången för ett par år sedan. Förstår så väl att det är därifrån du helst skulle vilja eventuellt adoptera.

Lapinette, du säger själv det jag försöker uttrycka tidigare. Tiden är lång och säkert kämpig, men utfallet är mer visst. Och kanske är det dessutom den fjärde omgången som gör tricket för er?

Kram!

Oms - har fått rådet att stå i flera köer samtidigt men än så länge står vi enbart hos Adoptionscentrum. Gällande val av land så har vi inte diskuterat den frågan men min make vet om att jag värnar för Asien då jag själv har mina rötter där.

Man kan få ett barn snabbar om man väljer ett sk SN-barn. Det är barn med sjukdomar men det behöver inte alltid vara alvarliga fel utan kan vara harmynthet eller ett hjärtfel som man lätt fixar här i Sverige.

Taget från FL om någon undrar lite mer:
SN=Special Needs=Särskilda behov. Fast egentligen behöver det inte handla om _behov_, har för mig att en del länder kan räkna ett stort födelsemärke i ansiktet som SN och det medför ju inga direkta behov. Några länder har åtminstone tidigare räknat HIV-negativa barn till HIV-positiva mödrar som SN. Många länder för automatiskt över barnen till SN när de är över en viss ålder. Ett bättre namn än Special Needs skulle egentligen vara Hard to Place eller liknande. Barnen är helt enkelt lite svårare att hitta föräldrar till. Det innebär att man inte alltid går strikt efter kötid när man adopterar bort dem. Den som är intresserad av ett SN-barn kan ibland få barn betydligt snabbare än de som bara vill gå via den ordinarie kön.

September - ja det ju lite det jag funderar på om det inte ÄR bättre att ha ett syskon och dela allt m under en skilsmässa - under förutsättning att barnen håller sams o att ngt av de inte favoriseras av ngn av föräldrarna (tyvärr e det rätt så vanligt vid just skilsmässa speciellt om det ena barnet är väldigt likt den fd partnern)

min stora tjej var ju ensamt barn när jag o hennes pappa gick delade vägar. med tanke på hur mkt energi det tog ifrån mig att organisera hennes 50/50 boende samt allt som hade m henne o göra så e jag glad för att det bara var ett barn då, det e tungt nog ändå att bli ensamstående o göra karriär samtidigt. pappan var ju super under några år men sen ballade han ur under en period (1 år) pga privata problem o det e ngt man ändå måste ta med i beräkningarna dvs att du eller pappan inte alltid KAN eller ORKAR var på topp jämt - att då ha 2 barn m egna viljor o behov måste vara urjobbigt!

under pappans nedperiod så tog jag allt ansvar för dottern som inte heller mådde så bra m påföljden att jag blev utbränd, fick gå i terapi, IC, träffa läkare regelbundet och sedemera byta arbetsuppgifter och flytta närmare jobbet - allt för att få min vardag att fungera. Det gick bra o pappan "kom tillbaka" igen o har sen dess varannan helg samt de flesta loven o lite här o där.

Det jag vill säga med det här är att OM man kan undvika att skaffa ett syskon till i ett knakigt förhållande, speciellt där partnern inte tar seriöst på sin pappa roll (dvs sätter egna ev behov först såsom missbruk, arbete, vänner tv etc) ja då ska man nog göra det om man inte tror att man klarar av att ge barnet ALLT vid en ev separation (då pratar jag inte ekonomiskt utan tidsmässigt o känslomässigt) man kan inte räkna med pappan vid en sån situation, tyvärr men så e det nog.

oandra sidan är det en svår avvägning - vissa gånger kan ju ett syskon underlätta av det faktum att de har varandra o kankse, förhoppningsvis inte är lika beroende av din tid.

ja jag svamlar, men jag e eå kluven, har massor av vänner som varit själva m sina barn o m pappor som inte varit bra- de önskar inte ngn detsamma men trots allt har det ju gått bra!

Lappis - men om man står i flera köer, gör alla en egen utredning då om man passar som adoptivförälder? eller kan man gå på ngn bef utredning? känns ju himla bökigt att öppan sitt hem o bjuda på kaffe o v a sådär himla perfekt hela tiden (mina grannar som adopterade för 7 år sen fick först nej då de ansågs för självcentrerade och inte lämpade för att ha ett barn (ja de e nog det, jag håller med båda hade karriärer o ingen ville vara föräldraledig men de ville ha en bebis!) men sen prövade de igen hos ngn anna organisation och fick ja direkt- konstigt!

om man nu väljer ett SN barn - kan man då välja VAD man kan tänka sig att acceptera eller blir det en surprise o om man tackar nej så hamnar man sist i kön eller ngt?

tycker att det e intressant m adoptioner o hur det går till.

Tror det räcker med en hemutredning men jag måste erkänna att jag inte vet. Vi står i en kö och jag tror det får räcka för tillfället.

Det verkar som man får välja eller åtminstone säga att det är ok vid ett lättare fel (SN barn).

hej alla!
Urk, de håller på att måla utsidan nu och det luktar starkt som satna här inne. Men är det OS och regn utanför så tänker jag inte skrämmas härifrån.

Är det bara jag som tycker det är bökigt att först läsa, och sen när man trycker på att man vill logga in för att kommentera i tråden så hamnar man på sin medlemssida. Men om jag inte kommerihåg vvad tråden hette så måste jag ju klicka in mig i forumet igen och leta... äh jävla i-ladsproblem! Förr kom man ju direkt tillbaka till den tråden som man hade velat kommetnera i. EEhehheheheh inser vilket onödigt inlägg.

Lappis
bajstant! Men 4 dagar + är ju som sagt bra för Andalusien (hoppas kärringjävlen lyssnar och låter dig åka dit utan att någonsin hitta dig igen). Förstår också att även fast ni har bestämt er ang adoption och papprena bara ligger därhemma klara att skriva på så tar det emot. Vi har kollat runt lite (mest jag då) men ännu inte skickat efter något papper för det blir så definitivt och ett erkännande att man inte fixade det själv. MEN det ÄR ju faktiskt inget misslyckande att adoptera, det är ju inte direkt någon prestation att bli på tjocken! Händer det så händer det och ingen kan ju påstå att vi inte gjort vårt bästa, eller hur!
Nu har ju inte vi provat allt men risken finns ju där att när vi prövat allt så är det bra om vi står i kön redan. Så jag (VI)borde verkligen läsa på lite och förbereda oss på det.

nenne - att betala in avgiften är faktiskt inte så svårt . Det jobbiga är när den där nådiga luntan dimper ned med posten. Den ligger på hemma på skrivbordet och bara skriver LÄS MIG! men jag bara orkar inte. Hoppas på mirakel istället.

lappis
hahhahaha, näe du har rätt! Men om jag har svårt för det första steget så blir ju knappast nästa steg, som du ska ta just nu, lättare.