Fråga prästerna 6

Puffar lite

Hur är det om man blir kremerad. Jag vet att man inte får sprida aska vart man vill, men vilka platser får man "välja" mellan.
Tänker som min pappa som varit sjöman halva sitt liv och älskar havet. Får man strö hans aska i havet om han skulle önska det?

Och måste man ha en grav egentligen? Överhuvudtaget? Tänker för min tjej vill inte ha något sånt alls när hon dör. Men hon vet inte vad som är lagligt och så.

Vet inte exakt vad som gäller, men nog tror jag att man får strö aska i havet.

När det gäller den andra frågan så är det ju så att någonstans måste man ju göra av askan, man kastar ju inte gärna bara bort den. Man får heller inte gravsätta den på egen tomt (eftersom någon annan kan flytta in där så småningom och kanske inte uppskattar att ha en grav på tomten). Men i en minneslund kan man ju strö askan. Då finns ingen grav, ingen enskild gravplats - man får vila på en plats där många andra också vilar, och någon gravskötsel krävs inte.

Okej, tack för svaret :)

Kjell Präst skrev 2008-12-03 08:03:25 följande:

Kjell Präst skrev 2008-12-03 08:03:25 följande:

Man får strö askan i havet och i älvar, men bara efter tillstånd från länsstyrelsen. Detta tillstånd kan inte ges i förväg utan först efter en persons död. Man kan också få tillstånd att t.ex sprida askan i fjällen, men jag vet att många samebyar har reagerat mot detta.

Okej, men då vet man att det inte är omöjligt då i alla fall :)
Vet att pappa pratade om det när jag var yngre.

Burre Präst skrev 2008-12-03 09:12:54 följande:

Som redan sagts får man ansöka hos länsstyrelsen, och i havet brukar vara ok, men det ska vara 1000 meter till närmaste strand.

Kanske kan vara viktigt att påpeka här VARFÖR man måste ansöka och inte får sprida lite var som helst, för det brukar många undra.

Det handlar dels om respekt för den avlidnes kvarlevor. En människokropp blir till ca en liter aska när den kremerats. Det är därför viktigt att man är så långt från land att man är helt säker på att all aska verkligen kommer sjunka till botten.

Det handlar också om respekt för de levande - ingen borde behöva riskera att oförhappandes råka trampa på mänskliga kvarlevor i strandkanten, eller att plötsligt ha en grav mitt i sitt renbete.

Det är tyvärr så att vi är väldigt ovan vid "mänskliga kvarlevor" idag och långt ifrån alla ha ens sett en död människa.

Det är förståss opraktiskt om det flyter iland skelettdelar eftersom det skulle bli polisutredning etc men EGENTLIGEN är en bit skelett bara mineraler och lite organiskt material och skiljer sig inte nämnvärt från kycklingbenet vi just kastat i komposten.

Det som skiljer mänskliga kvarlevor från andra djurs är att det finns en historia och minnen förknippat med dem och därför, för de efterlevandes skull, förtjänar de mer respekt.

En liten detalj bara: När en död människa har kremerats så mal eller skakar man sönder de eventuellt kvaravarande bitarna så att det som läggs i urnan är ett dammliknande stoft. Några skelettdelar är det inte fråga om.

Jo ungefär så. Sen tror jag vi ser olika på en bit skelett som kommer från en okänd människa och en bit skelett som var en del av vår egen släktings kropp. Men hur som helst så är det viktigt med respekten för våra dödas kvarlevor - det hänger i hop med hela vår människosyn.