Jag undrar lite över vem som betalar ert bröllop? Och framförallt vem som betalar hennes ring? Min sambo vill att vi ska dela på kostnaden, men jag tycker egentligen att han ska köpa den.
Ska tilläggas att jag kommer betala för min brudklänning, skor, håruppsättning och brudbukett själv. Min sambo står för sin frack och sen delar vi på festen och resan.
Så hur gör ni?
Alltså giftermål handlar väl egentligen inte om barn??? Även omd et är praktiskt att gifta sig då man har det. Vi har en son som är 9mån då vi gifter oss, det känns väldigt härligt att bli en liten familj med samma efternamn men det är inte orsaken till att jag gifter mig med min blivande, det är för att jag älskar honom och vill dela mitt liv med honom, barn eller inte!
Alla gör som det vill och jag har inga synpunkter på hur ANDRA gör! 
Folk får gifta sig av vilka skäl de vill.
Vi har inte den traditionen i släkten bara, de flesta lever som sambos i många år och de som har gift sig har gjort det av juridiska skäl. De enda jag vet som gift sig utan att ha barn är makens bror och min syster (inte med varandra!), de var dock på väg att adoptera båda två och då är det en stor fördel att vara just gifta.
Många andra släkter, det är jag medveten om, tycker det är viktigare med "gifteriet" men som sagt har jag en lite okonventionell släkt ibland
Vi fungerar som på medeltiden - är någon introducerad i släkten så är det ett seriöst förhållande och då räknas man som "gifta" och tillhör släkten för (nästan) all framtid!
Men jag förstår då ändå inte varför man väntar i flera år efter att barnen fötts om man vill gifta sig av juridiska skäl. Om man vill gifta sig av juridiska skäl så bör man göra det innan barnet föds så att man verkligen har safeat upp med juridiken.
Jag tycker för övr. inte heller att man behöver gifta sig av enbart juridiska skäl (dvs. för att skaffa barn/för att man har barn). Ville bara klargöra det .
Men är inte "att älska varandra" tillräkligt med annledning för att gifta sig? Varför behöver man skaffa barn innan?
Jag tycker att äkenskap är ganska stor grej, när jag gifter mig så ska jag vara säker på att jag vill leva resten av mitt liv med honom o dela mitt liv med honom. Då kör jag det säkra före det osäkra, Vänta med barn tills jag är gift.
Jag kör också den traditionella vägen..:)
Men alla gör ju som dem vill:)
Vi betalar hela bröllopet tillsammans och lägger undan pengar från varsitt konto varje månad. Dock har vi inte gemensam ekonomi och kommer inte att ha det efter bröllopet heller. Räkningarna betalar nån utav oss varje månad och den andra sätter över pengar till den andre. Anledningen till att vi inte har gemensam ekonomi är att vi tjänar väldigt lika och tycker om att sätta sprätt på våra egna pengar på varsitt håll. Jag skulle verkligen inte tycka om att måsta fråga min man om lov för att få köpa personliga prylar och jag skulle tycka att det var lika löjligt åt andra hållet. Jag tycker att det är viktigt att även efter bröllopet försöka hålla kvar mig själv som en individ och inte "bli ett" med min man även fast man är ett på pappret.
Intressant att de som inte har gemensam ekonomi tror att de som har det måste be om lov för att köpa något. Det har ingen av oss gjort under de år vi haft gemensam ekonomi.
Det har nog att göra med priset på det man köper, iaf för oss. Om han vill köpa en tröja för 300 spänn från ett eventuellt gemensamt konto så skulle jag inte säga något om detta, eller kräva att han skulle fråga mig först. Men, jag vill inte behöva betala hans starwars-samlingsprylar för tusentals kronor samtidigt som jag verkligen vill att han skall köpa dem, för det är det som gör honom till den han är
Vi har inte gemensam ekonomi så tillvida att vi har ett enda konto där alla pengar åker in. Vi har våra lönekonton, egna sparkonton (som i praktiken är gemensamma eftersom vi sparar till samma saker)och det fungerar alldeles utmärkt. Till bröllopet sparar vi lika mycket var, men på våra egna sparkonton. Vi betalar all mat från våra "egna" konton och det är aldrig någon diskussion kring det utan den som far och handlar betalar helt enkelt.
Jag för över en viss summa pengar, hälften av vad alla räkningar kostar, till hans konto varje månad. För oss känns det bra att också ha "vårt eget", min sambo har exempelvis ett "MC-konto" där han lägger undan pengar för avbetalning till MC, MC-resor, reparationer m.m.
Efter bröllopet kommer vi nog att starta ett gemensamt konto också, där man lägger in kanske 10 000 av lönen och sedan behåller vi resten på våra egna konton.
Just nu tjänar vi väldigt lika, men innan studerade jag i 5 år och då tyckte inte jag att det kändes riktigt bra att jag skulle "leva på hans pengar". Väldigt individuellt det här, men jag tror att det är väldigt vanligt att fortfarande ha något eget konto förutom det gemensamma.
men det beror väl på lite??!
Inte går jag och köper en jacka för 6000:- utan att iaf förvarna!! 
Om båda två känner ansvar för den gemensamma ekonomin så funkar det utmärkt utan att fråga varandra om lov.
För 15 år sedan hade det varit extravagant att köpa en ny vinterjacka för då levde vi långt under socialbidragsnormen men idag kan maken impulsköpa en ny saxofon utan att det spelar någon roll.
Och det är väl det som är poängen - inköp som påverkar den gemensamma ekonomin diskuterar och eventuellt planerar man tillsammans, inköp som inte påverkar den andre beslutar man själv om.
Så har vår ekonomi fungerat i både magra och feta tider.
Ett par vänner hade likadant men tyvärr kände inte han samma ansvar för ekonomin, när de knappt hade pengar till blöjor gick han och köpte sig en biljardkö. Och han spelar inte ens biljard...
Personligen känner jag att om jag skulle måsta känna ansvar för en gemensam ekonomi skulle jag ALDRIG våga unna mig själv att köpa galna grejer som en väska för 15000, för då skulle jag bara ha ångest över att min galenskap gick ut över min man Nä, då köper jag hellre min väska för egna pengar och hanterar shoppingångesten för mig själv i efterhand...
Det är klart att det skulle funka med gemensam ekonomi som båda känner ansvar över, men jag vet att mitt liv skulle då bli så otroligt mycket tråkigare
Är det förvånande att de inte längre är ett par??
Vi gör som ni och har nästan aldrig bråkat om pengar men det är viktigt att man har samma syn på vad som är viktigt att lägga pengarna på. (Fast när man har barn är antagligen prioriteringen blöjor framför biljardkö rätt självklar för de flesta)
Jag har aldrig haft någon shopingångest men å andra sidan äger jag ingen väska för 15.000 heller
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: bara man är överens sinsemellan så brukar det fungera! Det är när den ena vill åka på safari och den andre vill handla dyra väskor som det blir problem (och pengarna inte räcker till båda).
*Hehe* Ja i vårt hushåll är vi lika stora shoppoholics båda två och dessutom åt helt skilda håll, så det skulle bli total kaos om vi skulle måsta samsas om pengarna. Jag menar vad är viktigare; ett blått lasersvärd eller ett macroobjektiv till min systemkamera
Däremot tror jag att vi hade övervägt gemensam ekonomi om någon utav oss började tjäna väldigt mycket mer än den andra. Det skulle ju vara lite tråkigt att måsta leva på två olika levnadsstandarder 
Vi kommer försöka dela på bröllopskostnaden så gott det går. Jag tjänar bättre än min man och har redan hela budgeten på lönekontot, men han vill inte att jag ska betala för "vårt" bröllop... så det kommer nog sluta med att vi delar på det.
Kan ju tillägga att hans kläder är dyrare än min klänning.. och han envisas med att få betala ringen själv :)
Mina föräldrar har erbjudit sig att betala, men eftersom jag redan har alla pengar jag behöver så slipper dom. Troligtvis kommer jag få pengar av dom ändå...Får kanske gå till resan istället?
Ser absolut inget fel i att föräldrar bidrar till barnens bröllop! Det är väl en fin gest från deras sida?
Har bara läst ts.. Vi delar inte upp kostnaderna i "mina" och "hans" utan vi betalar allt tillsammans.. Sen kanske det är så att jag betalar klänningen, men då betalar han något annat, men det handlar mer om vem som tar fram kortet snabbast..
Vi kommer ha helt gemensam ekonomi efter bröllopet, i ett äktenskap finns inte "mitt" och "ditt" anser vi.
så gör vi me..
Vi har nog "halvdelad" ekonomi tror jag.... Vi betalar alla räkningar tillsammans, mat, bensin, bilar, resor, restaurangbesök, bio m.m men studielån, och andra "egna" utgifter individuellt. Vi sätter undan så mycket pengar vi kan varje månad till våra två sparkonton.. och vill vi sticka och köpa grejer så gör vi det. Det har fungerat fantastiskt bra i 8 år.. så vi kör nog vidare på det här även som gifta.
Ser ingen anledning att byta system?
Vi har också "halvdelad" ekonomi. (bra namn Hawaiiii! )
Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in en summa var varje månad. Från detta konto betalar vi räkningar, mat, inköp till hemmet, saker vi hittar på - restaurangbesök, bio, utgång etc etc - allt gemensamt. Ska vi resa sätter vi in lite mer pengar där, och tar av det.
Men, vi har även kvar våra individuella konton och handlar via dem allt som är vårt eget.
Detta system funkar väldigt bra för oss!
