I vått och torrt (del 5)

När jag lyser med lampa så ser jag dem, men de blir starkare längre tid efter testet. Man ska ju läsa av dem inom 10 minuter, så jag vet inte...

Oj! Jag råkade visst också slumra till lite!
Jasså minsann...dag 37 säger du Ninnis. Hur många dgr brukar det vara annars då?
(säger jag som är helt hit och dit så dag 37 är inte ovanligt för mig)

Lanovia: nä, jag var aldrig på provtagning i tisdags, det hanns inte med, för vi var ju hos svärisarna. Nästa mens ska jag ta blodprov, och det kommer att vara alldeles i närheten av när vi ändå ska på det där samtalet.Så, om en månad vet jag mer o vad det egentligen är vi kommer att ha för möjligheter och vad de säger.
Mest är jag helt frustrerad över att jag såklart borde söka hundra jobb, men har väldigt svårt att hitta riktig go i det, när jag ärligt mest skulle vilja något helt annat...
Det blir så himla splittrat i hela skallen och själen känner jag.

Att söka jobb kräver ju en del av en och gärna då tex att man vet lite vad man skulle vilja göra...
Nu har jag huudet och hjärtat fullt av längtan efter en hel massa saker, men alla ligger egntligen lite längre fram i tiden.
Samtidigt som man då ska upp och vara energisk och helst söka fjorton jobb om dagen.

Mest ville jag bara säga att jag verkligen förstår den där känslan att man nästan bara vaknar och redan känner sig låg. Sedan svänger det och man är full av hopp och framtidstro...

Jag är ju inte alls någon pessimist, så därför känner man sig ju nästan som en alien i sig själv när man deppar sådär.

Åh vad spännande med svaga streck...!

Kan inte testa med ett digitalt test, de ger ju inte så mycket utrymme för olika tolkningar...?

Aha, så det är thailändska test som är da shit?! Du har inget kvar, Ingenjören?

Ore, jag tänker att digital är ju liksom antingen eller, så om det nu är väldigt svagt/för tidigt så blir det nog ändå negativt på ett digitalt? Det måste väl oavsett ha uppnått en viss nivå för att visa posistivt?

Sedan jag tog ut p-ringen i augusti har cykeln varit på 28-32 dagar (35 en gång, då jag misstänkte tidigt mf). Det kan ju också vara så att kroppen helt enkelt hoppar över indianerna denna månaden eller att cykeln har cyklat vilse. Konstigare saker har väl hänt?

Blommis, det positiva är ju att om du fokuserar på jobbsökandet så innebär det kanske att du har mindre tid att fokusera på barntillverkning?

Ja, är det för tidigt att testa blir det nog negativt i digitalt test. Men spökstreck blir det ju inte i alla fall... Men det ska ju gå ganska fort att bygga upp hcg-nivån i början, så det borde ju kunna visa rätt inom några dagar...

Håller tummarna!

Ja, jag avvaktar och testar igen på.... säg, fredag? Det är ju inte så mycket annat att göra

Tack gulliga ni, för stöd och tumhållning!

Ja, det är sant, fast jag har egentligen aldrig gått och liksom hakat upp mig på detta med barnet, det har varit fullt upp i livet under åren ändå, mend utbildning till florist och att vara ny och få in foten jobba och ta hand om det barn jag redan har och allt annat som hänt runtomkring.

Nu hade jag gärna haft en lite lugm tid, då man VET vardagen, dvs gå till jobbet, göra det man ska och sedan hantera reten av tillvaron däremellan.
Nu är ALLT helt ovisst och alla områden i hela mitt liv kräver en massa HANDLING och att jag själv ska se till att allt blir på något bra sätt, med allt fråmnatt byga ut stugan till nytt jobb, eller starta eget och att vara med i processen runt att bli gravid.

Jag var jättepå med jobb och så ända till det där samtalet med fertilitetskliniken, då blev det helt översvämmat inuti av att det fasiken är allvar, att tiden håller på att rasa irån oss och att det inte alls går att gå runt och vänta och se som i gjort i alla åren...

Så, då tappade jag lite orken-eller rätt mycket-för att samtidigt stå och vara så himla käck med CV och fina brev i handen framför arbetsgivarna dessutom. Jag orkar inte riktigt det.
Men, om en vecka kanske jag komit igen lite mer...
Du vet, det går lite upp och bner. Detta med att vi ska till kliniken, var faktiskt lite av en chock har jag insett, trots att jag ju borde fattat att vi skulle hamna där...

Låter knasigt kanske, men det blir tom så att man börjar fundera på "men VILL jag verkligen ens HA ett till barn" och kommer på att det ju har sina fördelar med ett som dessutom börjar vara rätt stor osv. Hur knäppt är inte det då?