I vått och torrt (del 5)

Inte ett dugg knäppt! Man ska nog avhandla hela registret av tankar och känslor, det tror jag är ganska naturligt. Det är ju trots allt ett ganska stort beslut, inte som att köpa nya gardiner direkt . Dessutom är det ju som du säger, att det är ganska behagligt att ha kontroll på sin vardag, vilket man väl knappast har varken under eller efter barntillverkningen...

Hihi, ja jag sitter här utan kontroll alls känner jag...
det är väl det som blir lite dystert vissa dagar. Då är era kramar en livlina...

Men, jag tror benhårt att det alltid finns något runt nästa vägkrök som man int ens kunde ana vad det var.

Visst är det så! Plötsligt händer det

*kramar en extra gång för att vara säker på att livlinan når ända fram*

Ja, plötsligt!

Livlinan är här! *viftar med repänden!samtidigt som kastar slängpussar*

Passionsblomman: Som Ninnis säger så är det nog så att man måste gå igenom och bearbeta en hel massa olika känslor. Det är nog inte helt lätt att tänka sig att man kanske inte kan bli med barn på det gamla hederliga sättet, och särskilt när man som ni redan har ett barn så är det nog ganska sunt ändå att ifrågasätta om man verkligen vill det så mycket att man är beredd att gå igenom den processen...

Men det är sjutton att processen ska vara så jobbig, och att det är så knepiga känslor att bearbeta kring det hela. Inte minst för er som blev inkastade i det här med provtagningar utan att ens ha hunnit vänja er vid tanken, hux flux så tog ni ett jättekliv åt ett håll ni inte riktigt tänkt färdigt kring.

Ge det litet tid, och litet lagom många tårar (det är nog oundvikligt) så kommer det ge sig vad som är rätt för er att göra...

Och KRAM från mig med (som deppade litet igår, men idag är det "bara" en vecka kvar till BIM...)

Ore. Ja, det blev lite hastig svängning där, från "man kanske skulle gör a en gynundersökning" till typ "ja och sedan kan vi börja plocka ut ägg om det är det ni vill"
VA? och HJÄLP! och OJ! och så alla känslor däremellan.

Jag har ju en månad på mig innan vi ska dit, så det känns ändå rätt bra, men de förbannade annonserna på Platsbanken, dem har jag jäkligt svårt att koncentrera mig på...

Tycker det är helt fantastiskt att man har en "alien" i magen som är typ 10 cm, men man känner inte av det .
Mycket skumt...!

Jag kan inte sluta tänka på barn, att skaffa barn, bli mamma, bilda familj.. Åh hjälp! Dessa tankar tar ju över hela mitt liv Jag borde kanske fokusera på bröllopet istället men jag tänker bara på barn.. Och som grädde på moset, eller om ni hellre vill ha pricken över i:et så fick jag brev från sjukhuset idag att jag ska iväg på cellprov. Mitt allra första, hemska tanke! Gör det ont?

Nej, det gör inte ont!

Fast roligare orsaker atill att sära på benen kan då åtminstone jag komma på än att man ska krypa upp i de där förbaskade gyn-stolarna. He he...