Fråga prästerna 10

Jag har en fråga om det här med löftena också, det som finns "förberett" är det ett krav från kyrkan sida som måste finnas med? Personligen så känner jag att jag skulle stå där och hyckla om jag lovade att jag skulle älska i nöd och lust, så jag anser att man inte kan lova att älska tills döden skiljer oss åt. Jag kan bara lova ett beteende, inte känslor som jag inte kan styra.

Själv tror jag aldrig man slutar älska någon man en gång älskat

Men varför gifta sig om man inte tror att man kommer att vara tillsammans och älska varandra hela livet?

"Tror" är just ordet, jag tror att vi kommer att älska varandra livet ut men jag känner inte att man kan lova känslor.

"Tror" är just ordet, jag tror att vi kommer att älska varandra livet ut men jag känner inte att man kan lova känslor.

Löftena är obligatoriska men de kan formuleras fritt om man vill. Även egna löften måste dock innehålla samma andemening, de ska uttrycka brudparets vilja att älska varandra hela livet. Det är just viljan det handlar om. Självklart går väl (hoppas jag) alla in i äktenskapet med föresatsen att det ska hålla för alltid - men det man uttrycker är just sin v-i-l-j-a att detta ska ske. man lovar alltså inte att aldrig skiljas. Allra tydligast uttrycks detta i det för-formulerade löftesalternativ som läses av brudparet självt, (normalt)utan att prästen läser före. Där säger man: NN, jag VILL älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.

Vad är då vitsen med att gifta sig om man inte gör det i syfte att hålla ihop livet ut? Då kan man ju lika gärna leva som sambos eller gifta sig borgerligt. "Jag, NN, lovar dig att älska dig tills jag hittar nån bättre, yngre och snyggare"

Jo, tjena!

Hahahahaha

Idén att kärleken är en känsla som man inte kan styra över är av ganska sent datum, våra förfäder var klokare än så. Och du har ju rätt, det är ett beteende man kan lova, inte en känsla. Men vad tror du kärlek är?

Det är förstone ett viljeyttring och därefter ett beteende. Känslan är något annat, den kan komma och den kan försvinna, men den är inte det viktiga.

Löftet i vigselgudstjänsten är ett uttryck för brudparets *vilja* att leva troget tillsammans livet ut, och jag brukar påpeka i vigseltalet att de ska noga komma ihåg att de faktiskt *inte* har lovat att alltid hysa ömma och varma känslor för varandra. Däremot har de lovat att hålla ihop!

Själv tyckte jag oxå att det kändes lite svårt att lova det, men jag la in i det vilja och handling.

Författaren till boken "Kärlekens fem språk" (som ajg har läst 5-6 ggr och kan rekomendera) menar att kärlek inte handlar om känslor utan om vilja, att vilja och aktivt visa olika handlingar. Ett kapitel heter tex. Kan jag älska någon som jag hatar? Där han med sin tes får ett par (även om det bara är kvinnan i äktenskapet som går till honom) att få ett helt förnyat äktenskap, som var helt kört i botten. Sedan tar han även upp flera andra par som utifrån de olika språken får ett förnyat äktenskap.
Författaren, som är familjerådgivare, heter Gary Chapman och boken är utgiven på Marcus förlag.

Känner man att man hycklar om man lovar varandra kärlek resten av livet så ska man inte gifta sig!