Jag gifter mig den 24 juli, alltså om ett halvår. Gör inget annat än tänker och planerar bröllop, vilket är sååå kul! Men det är svårt att fokusera på skola, jobb och allt annat som hör till vardagen... Någon annan som är likadan? Hur kommer det då bli efter bröllopet, tomt?! :P
maxiander. .. hur länge ska ni detoxa? klart det är synd om dig.. jobbigt med huvudvärk o jag antar att du har provat att dricka vatten en del 
vi3... vad är FL??
jag håller med maxiander.. stå på er. maten är ju viktigt. vi håller fortfarande o velar med våran förrätt--
sueAnne.. härligt att ni har bokat men vad fel din sambo har
lite trög ibland tack
ho hooo hur går dte för alla?? idag har vi bockat av tårtan o börjat att bearbeta ringen önskar alla en underbar o solig helg..
fryser: Tack du, och detsamma!
Just nu vet jag inte om 2010 blir ett bra år för oss. (Känner ni oxå att det bara händer massa neg på mitt håll..?)
Svärfar med fru var här igår. Vi berättade att vi ska ha barn igen. Svärfar börjar skratta (inte glatt) och säger att de visste att jag (!!) skulle härma min bror. De fick sitt andra i jan och det är 13 mån emellan. Vi kommer ha 16 mån emellan.
Sen frågar hans fru om vi inte skulle göra abort.
Så först har jag lurat M till det här barnet, för det var så han menade och la fram det, sen ska jag ta bort det.
M, den kära mesen, yppar inte ett ljud. De attackerar mig ganska hårt, jag känner mig mer än kränkt, och han säger inte ett ljud. Såhär i efterhand säger han att han blev så ställd att han inte visste vad han skulle säga. Han vill inte riktigt ta upp det hela med sin pappa, och gör han inte det och förklarar på ett TYDLIGT sätt att jag inte sitter och styr över honom så blir det inget bröllop i sommar. Då blir det snarare en separation, för jag kan inte leva m ngn som inte kan stå upp för oss / mig.
Har haft bättre dagar...
vi3.. men nääää.. fattar inte hur vissa kan med o kläcka ur sig sånt.. förstår din "sorg" då min egna pappa tyckte att dte var bättre att ta hem ett lamm än o skaffa barn när jag berättade honom att han skulle bli morfar igen o då var jag i v 8. det var exakt hans ord o nu har vi inte pratat med varandra sen lite mer än 2 år.. sa bara åt honom att det är inte han som ska försörja o uppfostra det barnet.. fyy blir så arg när jag hör sånt.. som tur är så har jag helt underbara svärföräldrar o en underbar mamma som ställer upp i vått o tortt o tycker att dte är underbart med barnbarn o undrar när den 3;e kommer..
jag tycker helt att du kan stå på dig o tala om för din svärfar attd et inte är ok att han klankar ner på dig så o att han ens kan med o föreslå abort;-( grrrrrrrrrrr..
tycker inte att dte är rättvist att det har hänt så mycket tråkigt runt dig det sista.. hoppas verkligen att du får en helvändning o att dte börjar o ljusna.. skickar en bamse kram
fryser: Tack. Skulle jag dra hela historien med svärfar skulle det inte finnas plats för ngt annat i den här tråden. Höjdpunkten var nog när han sa att det var jag som gett M cancer (för ett par år sen). Är det så att jag skulle orsaka cancer så borde han ju verkligen oroa sig, kan tyckas.
Jag önskar lite att M kunde ta det steget du tog men det är hans sista släkting i livet och han har ALDRIG sagt ifrån till honom så jag tror inte att det kommer nu heller...
Det känns väldigt svårt att stanna kvar hos honom om det skulle vara så. Skulle dock inte kunna ta bort bebben oavsett..
vi3..blä för dessa människor som inte tänker på hur mycket skada de orsakar.. kan tänka mig att dte är svårt eftersom han är den ända släktingen men bara för att man är släkt så kan man ju inte låta någon såra den man älskar o lägga sig hur som helst.
har han nångon försökt att prata med sin papap eller hans sambo? hon kanske kan hjälpa till o prata lite vett med honom.. fyy f... vad arg jag blir.. o så med alla hormoner man har i kroppen o höra nåt sånt.. min sons farmor gjorde ett helvete för mig under tiden jag hade ett förhållande med hennes son o henne förbjöd jag att sätta sin fot hemma hos oss. ´som sagt jag tycker inte det är ok att man får bete sig hur som helst bara för att man är släkt.. man ska ju starta upp ett liv o en ny familj med den man älskar. antingen stöttar man eller så håller man sig undan.. oj vad jag gick igång på det här..blääää
Han fru är lika vidrig hon, det var hon som tyckte vi skulle göra abort. En galen rysk donna som tror att hon är universums mitt.
Jag vill inte se dem mer, men som mamma sa då vinner de. Men M behöver göra ett ställningstagande var hans lojalitet ligger. Vi pratade om det igår o han säger att den ligger hos oss men jag är inte säker. Då skulle han ha stöttat mig igår...
Sorry att jag är helt ot... 
