Jag gifter mig den 24 juli, alltså om ett halvår. Gör inget annat än tänker och planerar bröllop, vilket är sååå kul! Men det är svårt att fokusera på skola, jobb och allt annat som hör till vardagen... Någon annan som är likadan? Hur kommer det då bli efter bröllopet, tomt?! :P
o fy.. då var den tråden om hjälp från henne borta då. men hur menar din mamma? hur vinner de o du eller ni säger ifrån.. tycker att i det här läget handlar det inte om vem som vinner utan hur man mår o om man kan räddda sitt förhållande.. kör omvänd psykologi med din M.. fråga bhur han hade kännt o hur han kan med o acceptera att nån önskar att man gör abort när ni har valt att ha ett barn till..
det är helt ok för min del att du är ot.. inte konstigt.. sitter här o är helt rasande fast jag inet känner din svärfar o hans sambo men jag tycker verkligen inte att någon har rätt att tala om för någon annan eller föreslå abort..
vi3...lämnar dig en stund.. måste ut med lillan o gå så hon somnar. klänger på mig 
sköt om dig så länge.
Svärfar har velat få bort mig från början, jag har stulit hans son. (sunt jag vet) Och bryter jag / vi så vinner han på så sätt. Jag tänker inte sänka mig till deras nivå, det kommer inte hända. Samtidigt känns det ju verkligen som svärfar vinner om vi inte gifter oss och gör slut ist. Men jag orkar verkligen inte med det här längre. Känns hemskt att han ska behöva göra valet mellan mig och sin far, men nu ser jag ingen annan utväg. Jag förstår inte hur jag ska orka ha svärfar i vår närvaro när han faktiskt sagt att vårt andra barn inte är välkommet. Det är ju helt sjukt!!
tagit en långpromenad, suttit i solen o druckit kaffe med grannen o njutit av barnen som lekt, ätit en goood sen middag o nu sitter vi i soffan o gosar.. läste dina inlägg för MB o han tycker så här o jag håller med.. (jag frågade hur han hade gjort eeller om det hade vart vi) testa med att tala om för din M att din pappa o hon från universums mitt inte är välkommna på bröllopet pga av det är er dag o det känns som att den inte blir lika lyckad då du känner att de inte gillar dig. väljer han att gifta sig med dig ändå då vet du ju vart du har honom. för då spelar det väl ingen roll vem o vilka som kommer bara NI är lyckliga o blir gifta.. dte är alltid lätt att ge andra råd eller tycka o tänka, den som har de bästa svaren o tipsen är du själv i slutändan..
Va söt du är som tar det med gubben din
du får fråga om han vill uppfostra mesiga barn de lär ju sig av oss föräldrar;-9 omvänd psykologi
nä skämt åt sidan.. lider verkligen med dig.. vet hur jag mådde o kännde i mitt förra förhållande.. det värsta var när jag lämnade skiten o hans papap tog stryptag på mig o sparkade mig för att jag hade förstört han sons liv o nu satt han där med ett barn o jag bara svek honom som lämnade honom.. skulle ha polisanmält den jäveln men nu är dte för sent o jag har lagt dte bakom mig.. lever ett underbart liv med min MB.. han har allt vad man kan önska sig hos en karl o hans mamma o sambo är obeskrivliga i sin kärlek.. så tro mig förstår hur du känner o därför jag blir sååå arg.. prata allvar med din sambo utan att skrika o gapa o tala om att du inte vill att de ska kunna lägga sig i framtiden i hoppa på dig med sina hemska sätt..försök att få honom att förstå hur mycket skada de gör i eran relation.. håller tummarna..
nu ska jag förbreda fika då svärmor o svärfar(kallar honom för svärfar då MBs pappa inte är i livet längre) kommer på fika snart o vill gosa med barn barn
kram på dig
Men fy att folk kan säga sådana saker när man berättar att man är gravid?!?! Blir vansinnig! Det är verkligen helt absurt! Folk borde skämmas! Jag kasta fikat eller vad man nu åt i ansiktet på den släkting som sa något sådant!
Kunde inte ens tänka mig de reaktionerna. Förväntar mig enbart positiva kommentarer den dagen vi förhoppnings vis ska berätta en så rolig nyhet!
Tycker synd om er!
Min svärfar tjatar om barn, mamma med och min svägerska likaså. När vi nämnde att vi funderade på att skaffa en till hund kommenterade svärfar med att han minsann är mycket bättre barnvakt än hundvakt och det är ungefär den reaktion alla våra släktingar kommit med. Lite press på oss känner vi nog att det är men hellre det än tvärt om!
Men bäst vore ju om allt får ta den tid det tar för en själva :)
Ha en underbar dag nu!
Själva är vi högst missnöjda med vädret då de lovat sol och värme, men kanske bra med kyla, då vi nu sitter inne och bröllopsplanerar i stället, vilket behövs!
www.maxiander.se/
Vi 3 skrev 2010-04-09 14:29:59 följande:
Tack fina ni för ert stöd.
M har pratat med svärfar, vet inte om jag tycker att det räcker men min bror sa ngt bra; Att lyssna på dem är som att lyssna på psykpatienter, skulle du göra det? 
De är inte en så stor del i vårt liv och M kommer nog vara mer observant så vi försöker skita i det.
M vill absolut inte att vi ska leva sånt liv hans pappa levt / lever, så jag tror han tog det ganska hårt ändå, men han är inte den pratglada typen i såna lägen. Vi får se, den saken kommer att komma upp igen, jag har inte gett mig.
