Hur har ni råd?! :O

Ja, det kan man ju göra om man träffas unga när båda inte har barn! Men om man träffas senare i livet... så kanske det inte längre är ett val att gifta sig barnfri och husfri osv. De med många barn bor många gånger billigare i hus än i lägenhet förövrigt, då stora lägenheter kostar rejält varje månad.

Och vissa kanske råkade bli gravida tidigare än vad de tänkt (känner folk som blivit gravida både trots piller och en annan trots både kondom och sen dagen-efter-piller)! Visst, man kan ju välja att göra bort... men personligen ser jag det inte ens som ett godtagbart val att ta bort ett barn som blir till av kärlek, bara för att man tex. vill kunna spara till ett bröllop. Eller leva ett visst typ av liv! Det är ju min åsikt och den står jag för. Respekterar självklart att andra tycker annorlunda.

Men jag tycker inte det är riktigt rätt att rakt av säga att det är ett val av livsstil heller. Det handlar mer om förutsättningar skulle jag vilja säga! Både ekonomiska, sociala och kanske även kulturella!

Det finns en del inlägg i tråden som andas svensk avundsjuka men jag har inte velat skriva det tidigare. Jag är trött på de barnfamiljer jag känner som gnäller om att de har så lite pengar. Allvarligt talat. Jag är såklart medveten om att klasskillnader fortfarande finns men det är jättetråkigt när bekanta suckar så fort vi åker på semester och säger "ni åker alltid på så dyra semestrar, det önskar jag att vi kunde göra". Hur upplyftande känns det på en skala?

Vi hade råd i och med att min man var 39 och jag 28 år när vi gifte oss. Således har vi båda haft ganska många år på oss att spara pengar. Kan förstå att det inte är lätt om båda är i din ålder men som någon skriver i tråden, man blir gift även om kostnaden för gästerna inte är så hög som den är för andra. Såklart man vill ha en super-duper-fest som slår allt man tidigare haft men det går att fixa med inte allt för dyra medel. Bara man planerar och passar på att köpa saker vart eftersom man hittar dem (på tillexempel REA). Lycka till i planeringen!!

Vi sparar en del varje månad, så genom strikt sparande så går det =)

Vi satte en gräns vad vi tyckte kändes ok att lägga på bröllopet, men visst blir det alltid lite dyrare..

samma här... har sparat och sparat.

Rufsas>> Nej jag tycker absolut inte att du ska skämmas över att ni har det gott ställt eller att ni åker på dyra resor. Jag lever inte i avundsjuka, men hade jag råd skulle jag också åka på fler resor
Jag har också pluggat men tyvärr inte lyckats få jobb inom det men det är en parentes.
Har man 100.000 som man tycker sig ha råd att lägga på sitt bröllop så för all del gör det, inte mig emot alls. Det jag vänder mig emot är när man säger att det är bara att prioritera så kan man spara 6, 10 eller 15 tusen i månaden.....tror man att alla kan göra det genom att byta till lunchlådor ja då anser jag att man lever i det blå!

Vi sparar alltid, inte bara till bröllop utan även till pension, vanligt buffert sparande och till framtida kontantinsats till större hus osv.

Men jag tror att nästa alla under normala omständigheter, dvs har arbete kan spara några kronor varje månad. Kanske inte 6000 kr utan kanske 500 kr. Många bäckar små brukar det ju heta.

Men under vissa perioder i livet, tex när barnen är små, man är föräldraledig, kanske sjukskriven eller liknande så kanske man måste vända på slantarna för att få det att gå ihop. Så hade många av våra föräldrar det på deras tid, iallafall mina.

Men jag har varit en slösa och inte haft ett rött öre och sedan man "växt" upp lite insett att man måste spara till saker här i livet, beloppet är inte det viktiga utan att man faktiskt gör det!

Ja absolut, vi sparar också trots barnledighet.....pensionsspar, fondspar och fonder till barnen. Men jag tror absolut inte att alla har möjlighet ens till det, än mindre 6000 extra i månaden

Vi tillhör den kategorin som inte vill lägga en större summa pengar på bröllop utan prioriterar annat så vi klarar oss på en liten budget.

Men vill man så går det. Man får hitta sätt att spara pengar på, att tjäna in lite extra på, att ta hjälp med, att önska sig i bröllopspresent etc.

Jag är 25 år (snart 26) och gifter mig om mindre än 2 månader. Tyvärr så kommer vi inte kunna ha ett lika stort och dyrt bröllop som många andra kanske kan (har definitivt inga 100 000 till ett bröllop). Jag hade verkligen önskat att vi hade råd med mitt drömbröllop, men det får bli en budget variant istället, hoppas att vi kommer ha lika kul ändå. 

Visst handlar det om att prioritera sina utgifter och vi sparar och sparar men tyvärr så tjänar vi inte tillräckligt bra för att någonsin kunna spara ihop 100 000. Nån dag skulle man ju vilja köpa en lgh eller ett hus, men det förstår jag inte riktigt hur folk får ihop pengar till heller. Jag pluggar fortfarande och kommer gora det i minst 4 ar till, men kommer nog tyvärr aldrig tjäna så mycket pengar i yrket jag har valt. Man kanske borde börja spela på lotto?