Hur har ni råd?! :O

Jag och sambon tjänar tillsammans ca 60.000 innan skatt.

Det är välbetalt för mig, eftersom jag är uppvuxen med en ensamstående morsa med fyra barn som fick ut kanske 19.000 efter skatt.

Jag började jobba när jag var 16 (gick gymnasiet på distans, jobbade på dagarna och pluggade på kvällarna), och betalade för mat och hyra hemma och betalade mina egna räkningar och köpte egna saker. Jag är van vi att inte spendera pengar på onödiga saker, så jag tycker inte att det är svårt att lägga undan pengar. Tack vare min sambo fick jag möjlighet att vidareutbilda mig (jag jobbade medans han pluggade på KTH, sen när han fick fast jobb så började jag plugga) så nu har vi båda bra välbetalda jobb som vi trivs med. men det har inte precis kommit gratis.

jag har fortfarande jättesvårt att köpa saker till mig själv och känna att jag förtjänar det, fick nästan ångest när jag köpte en GPS för Geocaching för 900 spänn, men tyckte det var helt ok att sambon köpte en ny dator för 15.000.

Som tur är förstår min kille hur jag är och är jättebra på att uppmuntra mig och berätta hur myckat jag betyder och att jag är värd att spendera pengar (och tid och kärlek) på. det är en av anledningarna till att jag vill gifta mig med honom.

Oj, nu blev det långt, ber om ursäkt. Är bara så van vid att folk tror jag har fått allt serverat, att föräldrarna betalt för mina studier osv. när jag verkligen har kämpat för att nå såhär långt...

Att vara sjuk är inte själv valt och inte lätt heller men man klarar sig, kunde så skulle jag välja bort den konstanta smärtan och ta ett jobb men sånt går inte.

Så man får leva efter sin  förmåga och man får göra så kul man kan medans man är här.

Rufsas - Jag menar absolut inte att göra det till en politisk diskussion. Däremot kan man behöva vara extra tydlig när man kommunicerar enbart skriftligt, så att folk inte missförstår. Vid en vanlig konversation vägs ju bland annat kroppsspråk och tonfall in, och då är det många extra nyanser man får som ju försvinner vid det enbart skriftliga. 

hmm..intressant tråd. När vi var 20 hade vi absolut inte haft råd med ett storslaget bröllop utan har nu först efter 5 års studier och 3 års arbete haft möjlighet att spara ihop det vi behöver, har fått lite hjälp av föräldrarna men har det senaste året lagt undan 10 000 i månaden. Nu har vi ju haft tur för att räntan är så låg. Så typiskt svenskt att göra det till en rättvisefråga, det är ingen mänsklig rättighet att kunna bjuda på en fest för 120 000 eller mer...gift blir man ju ändå!

Definitivt självvalt att skaffa barn och villa (och själkvlart val jag skulle göra igen) men det är ju redan val som är gjorda. Jag kan ju inte prioritera bort barnen för att jag vill ha en dyrare klänning. Det jag menar med ekonomiska klyftor är inte dom som valt att inte ha barn än och därför har mer pengar över, utan dom som tror att prioritera ekonomiskt handlar om att köpa mindre designerkläder och billigare utlandsresor varje år och därmed få 10-15000 över/månad viket är groteska pengar för mig och då anser jag ÄNDÅ att vi har det bra. Jag är ju medveten om att vi måste prioritera VARJE dag i vårat liv för att ha råd att  bo kvar i huset.
Jag säger grattis till dom som har det så väl ställt att lite mindre lyxkonsumtion gör att man kan spara x antal tusen till sitt bröllop, jag är inte ens speciellt avundsjuk för vi lever ett väldigt trevligt liv och jag vill inte ha nått gigantiskt bröllop.....MEN jag blir lite putt när man inser att ni inte har en aning om hur gott ni har det och att ni fullt seriöst verkar tro att alla åker på semester resor varje år och köper dyra kläder, äter ute etc. Som om matburkar är nått man kan ta till när man behöver spara till nått extra inte för att få vardagen att överhuvudtaget gå ihop!

ps inlägget riktat till dom som lever uppe i det blå inte ni som gnetar och sparar för att få ihop till er dröm

Som sagt, intressant att höra alla syns på pengar/inkomster och vad olika människor prioriterar och väljer att lägga på sitt bröllop

jag är själv en som har fått spara å gneta ihop mina egna pengar och min m2b är likadan. Men vi har inte heller några barn och bor i lägenhet, så då är det säkert enklare att lägga undan!

Önskar er alla därute ett lyckad bröllop!!
Oavsett pengar och  livssituation, för vi har ju alla haft turen att hitta "vår" stora kärlek och det är nog många som tyvärr aldrig får uppleva det...