I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Idag är det inte roligt längre! Jag försöker njuta av sparkarna jag får och allt underbart det innebär med Orvar i magen. Men idag vill jag inte ligga längre, det är inte kul längre. Jag vet att det är värt det så jag ligger, men tårarna bara rinner. Jag vill köpa barnkläder, prylar och planera själv. Jag vill inte skicka mamma och syster för att köpa första kläderna till Orvar. Visst de njuter och tycker det är jätteroligt att köpa bebiskläder, men det tycker ju jag oxå... och det är ju min lille kille som ska ha det.

Mannen är iväg hela dagen, han är på begravning. Jag vet att han inte är ute och roar sig men just nu vill jag bara ha han här. Han brukar ju vara hemma på fredagar. Det känns som att jag fixar några dagar själv per vecka men sen behöver jag honom hemma. Kommer säkert kännas bättre när han kommer hem och sen är det helg, men just nu förstår jag inte hur jag ska kunna ligga här själv i 4 timmar till. Som ni förstår känns då 6 veckor som en evighet!

Åh, fru sy! Kramar om! Nä, fy så tråkigt och trist att bara få ligga där. Klart att du är ledsen och klart att du vill ut och handla till Orvar! Finaste vännen! Näthandel är ju inte det samma som att få känna på allt själv. Finnsdet inte nått köpcentra som har en rullstol man kan låna (som på Ikea?) och du kan bli körd runt?

Fru sy, massa massa styrke kramar. Förstår att det suger hårt mellan varven. Jag är som sagt imponerad öve rhur bra du har klarat det.
Appropå att handla kläder. Låt dem inte köpa för mycket. Bara så ni har för de första dagarna. Resten kanske du kan ge dig ut och handla sedan? Visst man har ju annat att tänka på i början men det är kul att få köpa lite själva också.
Eller en annan tanke? Får du inte lov att sitta alls? Jag menar vad händer om du sätter dig i en rullstol och ni rullar ut i affärer?

Vad gäller att 6 veckor känns långt. Jag förstår dig så väl. Nu hade jag ingen jobbig grav. Men vet ändå att de gågner jag hade ont eller jobbigt så sa jag ofta att nu vill jag inte mer. maken svarade ofta, bara att bita ihop, bara 9 veckor, bara 6 veckor kvar etc. Men vaddå bara??? Det är ju en hel jävla evighet.

Åh Blommis, torkar tårarna när jag läser vad kuratorn sagt. Hon är klok hon, precis som du! Många kramar

TTack för kramarna! Som det är nu får jag inte sitta heller, bara när vi ska in på undersökningar. Det suger att även ligga och äta kan jag säga. När vi kommit förbi 35+0 får jag vara uppe lite mer, så då skulle vi kunna åka och shoppa lite, men vet ju inte om han kommer stanna inne så länge i magen.

Jag har bett dem om precis vad vi vill ha, inte precis vilka plagg men 2 pyjamas, 3 body ect. Först tänkte jag skickat efter men kände att det lika väl kan vara, liksom inte det jag är sugen på. Mina föräldrar kommer nästa helg så då har de med sig det de köpt, ngn jag inte gillar så får de lämna tillbaka.

Fru Sy, gråt du, det hjälper.Då kommer en massa frustration ut och så kan du klara ett tag till sedan. Jag vet att du är en pysselmaja av stora mått och att allt det där därför är jätteviktigt för dig.
För dig-precis som för mig, eller heloise eller så många andra, så blev det inte som du tänkt dig. Jag hade fullblodsångest hela min graviditet och sörjer än idag hur blåst jag blev på glädjen. Psykakuten ingick liksom inte i mina drömmar om att vara med barn. Heloise-ja det vet du ju...det går att räkna vidare i evighet. Helt enkelt tror jag sällan man får det där man inbillat sig. Att bära fram ett liv är något helt annat. Det är ingenting alls som när man lekte dockskåp-fast det vet du ju.

Hur som helst så skiter ens bebisar fullständigt i hur man mår, så man kan lika gärna lipa allt man orkar, bryta fullständigt ihop, och sedan konstatera att "jaja, bara den lever så".
IHar man tur så fattar ens man ett uns av eländet och bistår med en kram eller två.

Här har du en från mig med: #== ==#
Härda uuuuuut gumman! Du gör det BRA!!! Orvar struntar i kläder bara han får vara med dig!

Fru sy: åh gumman! Det är klart att du vill köpa kläder till Orvar själv! Det är en del av processen med att vara gravid, man boar och fixar och donar. Håller med lanovia om att inte låta mamma och syrran köpa för mycket kläder, tror det är jätteviktigt att du också får ge dig ut sen och köpa lite. Som flera föreslagit; rullstol kanske skulle vara nåt?
Du är så stark som har orkat dig igenom det här, skickar dig alla styrkekramar jag har! Snart, min vän, får du också ge dig ut i affärerna och handla till din bebis!!