Tror alla på gud som gifter sig i kyrkan?

Åh va löjligt glad jag blev av ditt inlägg. Jag hoppas innerligt att det kanske inte finns Någon utan mer Något större. Jag förnekar ingen tro eller religion, det är ingen som kan bevisa att det inte kan vara så så varför skulle jag anse mig kunna göra det.

vid en begravning avlägger man inga löften inför gud och dyl. det är väl den främsta skillnaden  där emellan. Min enda koppling till kyrkan är mina anhörigas begravningar och de fungerar på ett helt annat sätt än att inför gud avlägga löften som man och hustru. När t ex min mamma dog behövde inte vi lova något eller svära vid något inför gud precis...Vi bekräftar inte någon tro under en begravning. Har svårt att se jämförelsen att  begravning och bröllop i kyrkans rum innebär samma sak ärligt talat... Tycker inte att det är respektlöst att ha begravningar i kyrkan trots man inte är troende många vill ha den avslutande ceremonin som hedrar den döda och en begravningsplats att sedan kunna besöka osv. en begravning är också tillfälle för alla utanför familjen att kunna visa deltagande och tanke till de närmst anhöriga, en begravning är oxå oftast öppen för alla som vill delta... inte jämförbart med vigsel o troende eller ej... men att lova saker inför en gud som man inte ens tror på... det är hyckleri. Precis som flera andra säger så är kyrkan inte en bara en kuliss...

Tror man inte på gud förstår i alla fall inte jag varför man ska gifta sig i kyrkan. Själv är jag varken döpt eller konfirmerad och skulle därför aldrig ens komma på tanken att gifta mig i kyrkan. Men min kusin eller mormor däremot går jag på begravning för och tycker inte att det är nåt hyckleri eller brist i respekt för kyrkans rum eftersom det finns en distinkt skillnad mellan dessa ceremonier och deras funktion och alternativ.

Det finns säkert de som vill avgöra hur mycket som är tillräckligt mycket, men jag tycker egentligen inte att det är så märkligt om man ibland kan uppleva det som stötande att personer som konstaterar att de alls inte tror använder kyrkan som en lokal i största allmänhet.

Däremot upplever jag ibland att folk nästintill verkar rädda för att stå för att de tror. Att man ska bli stämplad som fanatisk om man säger; Jag tror på Gud. Det tycker jag känns jättetråkigt. Vad som är tillräckligt mycket tro för ens egen del vet man bara om sig själv, men är man ateist, så ser jag inte riktigt varför man ska använda kyrkan till bröllop eller begravningar heller.

Man bekräftar väl inte någon tro under vigseln heller?
Lovar man inte varandra med gud som vitne? 
ser inte så stor skillnad på det och begravning man kan ju begravas borgligt också?
Det är ju int samma som dop ,så man döper barnet in i den kristna tron.( inte till namnet som folk verkar tro)
 

Kyrkan är ju svensk kultur. Jag är inte kristen, kommer inte döpa mina barn även  om jag själv skulle finna min religion innan jag får barn. Jag kommer inte gifta mig i kyrkan trotts att den är vacker, magisk och för mig står som en symbol för en alldeles speciell sorts kärlek.

Men vill man gifta sig i kyrkan utan att man själv har en tro tycker jag man ska få göra det. Så länge man accepterar att det är en kristen kyrka man går in i. att man accepterar att de finns regler och traditioner att förhålla sig till.

Jag går däremot ofta till kyrkan själv. Jag tänder ljus för min systerson och för de vänner jag förlorat genom åren som alla varit alldeles för unga för att gå vidare. Jag kan till och med be någon gång.
Det känns bra att ha den friheten. Att kunna vara i kyrkan och ha det som "min" plats för eftertanke, lugn och sinnesro. Det känns ännu bättre att just den svenska kyrkan är öppen för alla. Oavsett religion, kön, läggning eller hudfärg. Det är nått att vara stolt över.
 
Religion är för många uppluckrat i Sverige. Det tycker jag är bra. Det leder till egna filosofier och fria tankar.
 

Intressanta tankar helt klart. Jag håller till viss mån med alla på någon nivå. Jag tycker absolut inte att man ska ta "lätt" på att gifta sig i kyrkan. Jag tycker heller inte att det är hyckleri bara för att man inte är bokstavstroende. Uttalar man sig däremot som atteist tror jag kanske heller inte att man väljer att gifta sig i kyrkan.

Man ber Gud välsigna äktenskapet.
Sedan har du rätt i att man kan begravas borgeligt också, så där är jag med dig till viss del. Men det handlar ju fortfarande om fokusperson, så att säga. Personen som begravs tycker jag bör vara troende vid en kyrklig begravning, liksom personerna som gifter sig vid en kyrklig vigsel. Besökarna/gästerna däremot behöver ju inte nödvändigtvis dela religionsuppfattningen för att hedra någon närstående genom att närvara. 

Jag är med dig i allt utom det sista. Naturligtvis menar jag inte att man måste vara bokstavtroende. 
Men det finns definitivt ateister som gifter sig i kyrkan. Tyvärr (tycker jag då). 

jag kan inte det med borgerlig begravning har aldrig varit på någon sådan och har inte hört om någon som haft det (har ändå varit på väldigt många begravningar) vet inte var den skulle hållas, den typen av begravningar sker mer i tysthet och det ryms inte så många vänner och anhöriga att delta. Det finns ju inga direkta "rum" för en borgerlig begravning utan det blir ju bara en spridning av aska med de närmsta. Dessutom får man ju ingen begravningsplats eftersom alla begravningsplatser ligger på kyrkans mark. Du kan ansöka hos myndigheterna för att få sprida askan nån annanstans än kyrkans minneslund med det är inte självklart att det går igenom. Även fast jag inte tror på gud vill jag kunna besöka mina käras gravplatser och även fast  jag går på en kyrklig begravning så behöver jag inte avlägga några löften inför gud. Jag är där för att sörja och hedra den som gått bort. En begravning deltar man också i för att visa respekt inför närmst anhöriga om man nu inte är närmst anhörig själv. Jag skulle aldrig drömma om att bojkotta en begravning bara för att jag inte är troende. Det är respektlöst däremot.

Dop blir det absolut inte för ev. framtida barn, tänker inte viga in mitt barn i en tro den inte ens själv tagit ställning till. Man kan ha namngivelsefest istället om det nu är så väldans viktigt. Själv är jag fadder (gudmor) till min närmsta väns dotter, i det uppdraget ingår att fostra i kristen anda och föregå som ett gott kristet exempel osv inget jag kan göra alltså, men jag kunde faktiskt inte med att säga nej till att vara fadder, jag vet ändå vad min vän förväntar sig av mig o det ingår inget kristet i det... däremot kan jag inte förstå varför hon ville döpa dottern eftersom ingen av dem är kristna men hon fick ju göra som hon själv ville, tog inte den diskussionen med henne eftersom vänskapen är viktigare än en liten ceremoni. Men det kändes som hyckleri när vi var i kyrkan, något jag aldrig känt under begravningar. Då har jag sörjt den vi förlorat.

Måste bara få poängtera att det här inte stämmer alls. Det finns inga rum speciellt för borgeliga begravningar, men man kan absolut ha en borgelig inomhusbegravning. Att man inte får en begravningsplats är inte heller sant, utan det kan man visst få. Om dessa ligger på kyrkans mark eller inte kan jag däremot inte svara på.