Kikade in här igen å började skumma inläggen lite snabbt för att friska upp mitt minne. Det märks att det här är ett ganska känsligt ämne...
upprepar väl tusen saker här men ändå...
Ingen hemlighet att jag är mot abort, eller snarare att jag tycker att abort är fel. Litet, outvecklat, oförmöget att klara sig ensamt men jag anser fortfarande att det är ett liv man släcker vid en abort. Jag tror att människan har en själ och jag tror inte att den själen helt plötslig bara "dyker upp" vid förlossningen utan jag tror att själen "skapas" där livet skapas, så därför anser jag att det är fel att göra abort. Man förhindrar detta liv, denna själ, denna person från att utvecklas och bli sin egen. Man nekar den den möjligheten.
MEN jag är fortfarande "pro-choice" i den meningen att jag anser det kränkande att ta ifrån en människa hennes vilja och rätt att välja. Däremot anser jag inte att jag därför alltid måste hålla med om hennes val; jag måste få tycka och säga att jag anser att vissa val hon gör är fel om än inte hindra henne att göra dem.
Sen har vi en annan sak när det gäller den här diskussionen; hela tiden bemöts vi som är "motståndare" (som många "förespråkare" tycks ha en fallenhet att kalla oss) med "extrem-falls-argument" trots att ingen av oss (om jag inte missat något inlägg) sagt att vi vill att rätten till abort tas bort. Det finns som sagt många fall där jag har full förtåelse för att man väljer abort (jag vågar t ex inte säga hur jag skulle göra vid en våldtäkt även om jag hoppas att jag skulle ha styrka nog att ge även det barnet en chans), men tyvärr så tror jag inte att de flesta av aborterna som utförs i det här landet har dessa "extrem-falls-bakgrunder".