katastrofbröllop

Jag har en rolig bröllopsberättelse. Min kompis gifte sig med en kille i ett "fängelse". Det var invandrarverkets låsta enhet där han spärrats in eftersom han skulle utvisas från Sverige. Hon var så kär att hon vips bestämde sig för att gifta sig så att han inte skulle bli utvisad (han blev det ändå)

Det roliga med bröllopet var att vi stod i en korridor med bara en cola-flaska i fönstret och plastmuggar från toan och vigselförrättaren smålog och tyckte det var superromantiskt/annorlunda. Min kompis o jag var nyss fyllda 18 då. Plötsligt blir jag nervös och får ett skrattanfall. Min syster blir smittad och skrattar hysteriskt och hela akten avbryts för det går inte att höra nåt i den lilla trånga hallen förutom vårt gapflabb.

Det var var kanske taskigt, men jag får såna anfall och kan inte göra nåt åt det. Min kompis var inte arg, hon vet hur jag är. Hm... Jag kan tillägga att jag blev jurist sen och hjälpte henne skilja sig. Hon och jag skrattar ofta åt det där bröllopet som ingen av våra föräldrar fick veta om!

Ett i mina ögon katastrofbröllop var ett där bruden verkligen såg ångestladdad ut under hela vigseln och festen. Hon hade inte berättat för nån att hon skulle gifta sig och blev sur när blivande maken avslöjade det. Jag tror verkligen inte hon ville gifta sig.

Jag kan fylla på med ett katastrofbröllop som aldrig blev av:
En bekants släkting skulle gifta sig och på svensexan (helgen innan bröllopet) söp de den blivande mannen totalt under bordet och det hela slutade med att han hade s*x med strippan. Själv mindes han ingenting av kvällen men självklart fick bruden (och han själv) reda på allt några dagar innan bröllopet.
Han fick snällt sitta och ringa runt till alla och säga att bröllopet var inställt och VARFÖR.... Det var några han inte fick tag på så de fick han möta på kyrktrappan.

Det är några år sedan jag hörde historien men då var de fortfarande tillsammans men dock inte gifta.

Idag pratade jag med en kille pa jobbet; han hade precis kommit hem fran sin bröllopsresa till Mauritsius; paret hade planerat att gifta sig pa stranden, men pga av en cyklon ställdes strandbröllopet in och de tvingades göra det inomhus istället. De var pa Mauritsius i tva veckor men i tre dagar kunde de inte lämna hotellet pga av cyklonen, och endast tre dagar hade det varit fint och soligt väder. Som om det inte var nog med detta; de hade fatt uppfifter om att vigseln skulle godkännas av engelska myndigheter, men när de väl kom tillbaka, sa visade det sig att sa inte var fallet, sa nu maste de ha en till ceremoni här i England...Stackarn; han var allt annat än nöjd; han benämnde det hela som 'Holiday from Hell'.

När min syster gifte sig var det 35 grader hett ute i skuggan. Kyrkvaktmästaren och kantorna hade tagit fel på tiden. De trodde att vigseln skulle vara klockan fem när det var kl 15. De som skulle spela och sjunga i kyrkan ville öva lite innan vigseln och jag åkte också tidigare till kyrkan för att smycka den med blommor. Men inte kom det någon och låste upp. Vi hade ingen mobiltäckning så långt ut på landet och ingen att ringa. Gästerna började komma och vi stod och svettades som bara den. Ingen hade något att dricka.
Tillslut fick vi tag på någon som kunde få tag i vaktmästaren.
Bröllopet började en timme sent.
Tipset till er som ska gifta er: kontrollera gärna en extra gång att folk vet vilken tid vigseln är.

Jag var på ett bröllop för många år sedan där bruden och brudgummen tillsammans med 5 näbbar åkte häst och vagn till lokalen. Det regnade kraftigt den dagen och en av hästeran blev skrämd av ett paraply och skenade. Bruden och näbbarna fick föras till akuten. Flera timmar efteråt kom de till lokalen för att vara med på festen. Bruden hade gräsfläckar på klänningen och slöjan hade rivits sönder men det var en underbar fest. Tur att ingen gjorde sig riktigt illa.

Puff puff... Jag vill läsa mer!

När min storasyster gifte sig för några år sen så hade jag och min dåvarande bla uppgiften att hämta brudparet hos fotografen och läman dem vid kyrkan. Inte så svårt kanske men stressad som jag var så missade jag dem utanför ateljen. Min kille hade gått ut ur bilen för att hämta dem, de var sena, och jag satt kvar i bilen. när det tog för lång tid tyckte jag att jag skulle leta efter dem. Jag visste inte precis var ateljen låg men körde ändå runt lite i området för jag trodde att jag skulle se dem. Till saken hör också att klockan i bilen gick tio minuter före och att jag började bli stressad. Slutligen komde tydligen ut från fotografen men då var jag så stressad att jag hade tunnelseende och inte såg dem. Jag drog rakt förbi dem och tryckte plattan i botten för att åtminstone jag skulle komma i tid till vigseln. Trodde väl också att de redan åkt med taxi eller nåt. Min syster berättade efteråt att de alla tre sett på mig och bilen i förvåning när vi drog iväg.
När jag kom fram till kyrkan rusade jag ner till kyrkan med skorna i händerna och sa till min mor som stod på kyrktrappan att "jag tappat bort brudparet". Mamma ler fortfarnde när hon tänker på minnet.
Så småningom anlände iallafall brudparet och vigseln kunde börja. Min svåger hade lite svårt att hålla sig för skratt när ceremonin började och ännu svårare när min kille staplade in genom dörren halvvägs in i vigseln. Han hade inte fått plats i taxin och varit tvungen att ta en spårvagn till kyrkan. Som jag skämdes men man kan ju iallafall säga att jag rivstartade kalaset.
Resten av kalaset blev en succe
Jag tror att min syster förlåtit mig men för säkerhets skull har jag aldrig gått närmre in på ämnet och nu ska jag gifta mig till sommaren så vi får väl se vad hon har på lut.

kanske ska tillägga att detta var tio år sen, ingen av oss hade mobiltelefon

Det som kan verka som en katastrof behöver inte bli det om man tar det på rätt sätt. Jag var med och hjälpte till vid ett bröllop där festen hölls i ett jättetält. Tyvärr hade det regnat extremt mycket tiden före bröllopet och ängen där man satt upp tältet hade blivit helt vattensjuk. Vi hade dock lyckats lösa detta med en slags dike och en stor pump som pumpade undan vattnet strax bakom tältet. Mitt under festen märkte vi plötsligt att det började bli blött på marken. En snabbkoll visade att pumpen inte fungerade längre - den snurrade runt men pumpade inget vatten. Vi försökte fixa den (tänk er tre killar i frack och jag i långklänning som står och försöker fixa en pump mitt i natten !).

Efter ett slag fick vi ge uppm det gick inte att få den att pumpa igen. Brudparet beslöt att fortsätta festen som om inget hänt...men marken blev ju allt blötare. På slutet blev det rena gyttjedansen - dansgolvet var täckt av en allt djupare lergyttja. Men som tur var hade de äldre släktingarna hunnit att åka hem och de som var kvar tog det hela på skoj och festen blev trots allt riktigt lyckad. Jag har aldrig sett en smutsigare brud, men hon skrattade åt det hela och sa att nu kommer i vart fall ingen att glömma deras bröllop !