Hej alla barnkarusellsåkare!
Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!
Frejis, du har ju i alla fall fått till det där pluset en gång så det var väl sjutton att det inte ska gå en gång till. Eller har värdena hunnit bli så mycket sämre så fort?
Nenne, kan inte påminna mig att jag varit i dina trakter faktiskt, kunde vara skoj så fort det går lite bättre att åka bil med Iris.
Brudsommar - ni får gärna ta vår plats så länge, det går så bra 
Lappis - att bima i Andalusien är perfekt. Jag har ju alla mina kurser att läsa så jag får vackert finna mig i tvånget att sitta kvar i Stockholm. Men... jag ska till mina föräldrar på fredag, alltid något
Brudsommar - värdena var väl lika dåliga förut eller något förhöjda får vi säga. Ingen läkare förutom Sophiahemmet har kommenterat dem, intressant. Men som jag säger systemet är väl förkalkat 
Jag får väl göra några ivf:er innan jag får se något plus igen.
Frejis - den ni ska göra nu är väl er andra landstingsbetalda? Ska ni sedan gå vidare privat OM denna inte funkar? Jag tror och har sagt det länge att jag du är näst på tur här inne att BIMa.
Lappis - ja, det är vår andra landstingsbetalda. Jag tror att vi går vidare privat med i alla fall en till, men det får vi nästan se då. Sedan så tror jag inte att tvåan kommer att fungera heller. Vill bara få det gjort.
Känner du att det finns en limit för alla försök? Jag menar kommer du att nå en gräns en dag där ni helt ger upp och ligger den låååångt bort eller nära?
Visst finns det en gräns, men jag har inte bestämt när vi ska sluta. Jag menar, varje månad som går är ju ett slags försök oavsett om man vill det eller inte. Som det känns idag kan jag tänka mig att göra tre fyra ivf:er till så länge de inte påverkar hälsan, ekonomin, etc. alltför mycket; den första var inte så jobbig som jag trodde rent fysiskt. Får ta en sak i taget och se hur det känns eftersom känslorna förändras före, under och efter processen.
Sedan tror jag väldigt mycket på det här med ett vanligt liv under ivf. Att man fortsätter mer eller mindre som vanligt, det skulle annars kännas som ett straff men jag ska kanske dricka liiite mindre vin nästa gång.
Har ni bestämt att ni slutar helt efter tre eller kan du tänka dig att göra ännu ett försök?
Har hela tiden sagt att 3 stycken och sen får det vara nog. Det är mest psyket och känslan av att inte leva normalt som gör att jag inte pallar men har även tänkt (den senaste tiden) att om läkarna säger att vi har goda chanser så varför inte köpa till ett 4:e och sista försök i vår? Har dock satt en mental gräns att det ska vara slutförsökt tills nästa sommar. Känner att jag mentalt behöver gå vidare och att jag redan har småstartat att tänka i de banorna.
Så planen är:
3:e IVF september
2:a FET november
3:e FET januari/februari (detta beror ju självfallet på hur många ägg som klarar uppfrysningen)
och om inget av detta funkar så kanske, kanske
4:e och sista IVF i april/maj/juni???
Frejis - vart har ni tänkt att gå om det blir dags för privata IVF'er? Blir det Sophiahemmet? Jag ångrar att vi inte ställde oss i landstingskön för då hade jag nog hunnit med 1-2 försök i vår med dem. Trodde faktiskt inte vi skulle behöva gå så här långt... utan hoppades väl på att det skulle lösa sig på vägen.
Men det låter ju som en bra plan tycker jag. Ni har ju några ägg i frysen, vilket gör att försöken blir fler. Rent statistiskt så borde ni lyckas någon gång, särskilt när det inte är några fel på någon av er.
Hm, nu börjar även jag låta som en ekonom... säkert påverkad av maken
