Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?

Fast att man förlovar sej betyder ju inte direkt giftemål inom 1 år, iaf inte i min familj, jag o Min M2b förlovade oss efter 7 månader, efter 9 månader vart jag med barn, vi har nu varit tillsammans i 3 år och gifter oss i augusti.

Vi är tydligen lite "för vuxna" för våra vänner då vi nu bor i en stor villa med, vi har 2 hundar och sen lillkillen då.
Alla i våran (min m2bs iallafall) är bara på datingstadiet o dom är ändå 24.
Mina vänner är det en hel del som har barn, kul är det =) Men dom där få som inte har det lägger snygga inlindade pikar då och då. Men what the heck, vi är nöjda och glada med våran familj och det betyder ju inte att vi lämnar dom i sticket o virkar varje helg, visst finns det tid för vännerna nu med, bara det att det kräver lite mer planering.

Angående dumma kommentarer så har det vart endel här med, spev från S v ä r mo d e r n , inget direkt till bröllopet, inte ens ett grattis så att säga, det var värre när vi nyss träffats o när vi flyttade o när jag var med barn, typ "Jag hoppas han sparkar revbenen av dej, för det gjorde M2b på mej så jag fick en spricka".

Jaja...

Haha ja alltså, det var bara o vänja sej för mej för hon är hemskt ärlig... mot alla.
men det där med revbenen var elakt de håller jag med om.

jag har tänkt både 1 o 5 ggr när man träffat henne att jag vill fan inte gifta mej in i hennes släkt, men o andra sidan ses vi inte så ofta, tack o lov.

dom kom inte till bb när sonen föddes, hon följde inte med på hans 1 årsdag, hon har suttit och pikat mej hårt o öppet när dom o vi var på middag hos min mamma o hennes kille.
Så ja, tyvärr går det ut över min M2b, men han är så förstående, han har jävla respekt för henne.
Men jaja, bodde dom grannar skulle vi flytta men nu ses vi kanske 1 gång varannan månad.

tur det då :D

När jag var ung och dum, eller hur man säger, gifte jag mig med en kille som jag nyss träffat. Vi höll iaf ihop över 7 år, men det slutade inte bra.

Nu när jag berättade för min pappa att jag skulle gifta mig igen med Mannen jag bott ihop i 11 år med och har 2 små barn med, säger han: 'Ska det vara nödvändigt?' och så fortsätter han på temat 'Måste man göra om samma misstag...'

Gissa hur glad jag blev.

Min faster som bor i Gbg (bröllopet är i Skanör) skickade sms igår å sa att hon inte svarat ännu för hon visste inte hur hon löser ev resa för hon har ju ingen bil, men att hon kanske kunde lifta med någon?!

Hon vet att ingen annan bor i Gbg å ingen kommer åka en mega omväg via Gbg! Jätte problem att kliva på tåget?
Till saken hör att hon åker till Luleå ibland så blev lite irriterad! De är experter på att hitta problem!

Vad sa din far när du berättad att ni skulle ha barn?
Har man barn så är väl giftermål ett fantastiskt sätt att visa att man faktiskt har för avsikt att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt?

Feline Felinae skrev 2009-03-17 18:39:10 följande:

min bror ville veta om hans barn (3 flickor dessutom!) var bjudna

shit, vilka kommentarer! hoppas jag får hoppa in här, även om jag inte planerar bröllop än? Jag har däremot fått en hel del "roliga" kommentarer om vår förlovning...
svärmor blev ju glad, eftersom att hon ibland verkar se det som livets mening att få sina barn "bortgifta". Det första hon sa var: "Jaha, då var det bara X (äldsta syskonet) kvar då!" kändes mer som att hon var glad för sin skull än för oss... Dessutom var vi enligt henne tvugna att ha förlovningsfesten snart, (och hos henne) eftersom att hennes andra son snart skulle få barn och då MÅSTE vi ju rikta uppmärksamheten mot dem istället. Vad har det med oss att göra, kan man undra?
När jag berättade för 3 av mina vänner sade två av dem grattis och var glada. den tredje sade ingenting och senare under kvällen när en annan vän ville skåla för mig och min pojkes förlovning så tyckte samma vän som förut varit tyst att vi då samtidigt skulle skåla för att hon slutat sitt sommarjobb (?) som om min förlovning med mannen jag vill leva med i resten av mitt liv inte var större än så? man kan väl åtminstone få ett grattis...
På nyår kommenterade jag en bordsdekoration som var jättevacker, jag tror jag sade något i stil med att "ett sådant tema ska jag ha på mitt bröllop". Min mamma skrattar och säger: "Jaha, och när du träffar en man du ska gifta dig med, ska inte han få ha något att säga till om?"
"EEH, säger jag, Vadå när jag träffar mannen jag ska gifta mig med..?"
"Ja, jag hopppas ju det blir V" (min fästman)
"Vi är förlovade mamma, vad tror du själv det innebär!?"
måste jag tillägga att jag blev rätt ilsken på henne? snacka om att inte bli tagen på allvar...
förlåt, nu blev det rätt långt