Vem ska leda mig?!

Jajaja!!

Sekunderna när vi stod och väntade på att klockorna skulle ringa ut och kyrkportarna öppnas var nog de bästa sekunderna på hela dagen

Om du gifter dig borgerligt så kan han lämna över dig.

Ska du gifta dig i kyrkan så tycker jag att det är lämpligare att följa Svenska kyrkans ordning och gå in med sin blivande man. Det är inte heller säkert att du kan hitta en präst som går med på det.

Oavsett vilken sorts vigsel du väljer kan det vara bra att veta vilka starka negativa känslor brudöverlämning väcker hos väldigt många. Dina gäster är säkert så respektfulla att de inte säger något till dig, men de kan likväl tycka att det inte är något speciellt vackert bröllop.

Jag och min m2b har bestämt oss för att han ska stå och vänta på mig framme i kyrkan och jag kommer att gå in tillsammans med mina täror men det betyder inte att vi inte kommer att gå in i äktenskapet som jämnlikar.Detta handlar inte om att jag inte vill gå fram med min m2b utan att vi vill ha det så här , båda två. Om min pappa hade varit med på bröllopet så skulle han ha gått med mig fram till altaret.
Vi är alla olika och inget av sätten tycker jag är fel .. bara man gör det som känns bra i hjärtat för båda parterna.

"Problemet" är bara att överlämnandet är något som Svenska kyrkan som förbund inte går med på. Dock kan man hitta enskilda präster som går med på det.

Ska man gifta sig i kyrkan måste man ju anpassa sig efter de seder/regler/traditioner som finns där.

Det är klart att man måste göra det men präster är inte helt omöjliga att prata med :)
När min syrra gifte sig så var det inga som helst problem med att pappa lämnade över henne i kyrkan.
Och det var inte heller några problem för en kompis till mig att hennes m2b stog framme vid altaret så om man bara pratar med prästen så kan man nog lösa det mesta. (Beror ju så klart på hur prästen är men ofta så går det )

WOW.. vad härligt det är när människor har så olika åsikter.

Gamla traditioner i all ära, men det är åsikterna kring dem som gör dem till vad de är. Om min pappa vill leda mig fram till altaret så ser jag det som en charmig gest. Inte VÄLJER jag att koppla det till tvångsgifte och förmyndarskap i andra länder.

Men visst är det ojämlikt att den blivande mannen står där framme väntandes, att bruden är helt i centrum under den lilla promenaden. Att han har (i många fall) själv betalt ringarna. Och bruden kommer gåendes mot honom. Det man tolka som att hon väljer honom.

Asch, vad jag vill ha sagt att all tolkning och symbolik gör vi själva. Just därför så ska man välja det man själv vill och inte vad andra tycker. För det är bara att själv göra den tolkning som man vill göra.

Håller helt och hållet med Fanasis om detta

Jag vill gå inte med min far  och min m2b vill stå där framme och vänta på oss.
Vi vill detta och ser ingen symbolik med det utan bara en trevlig grej.

Där håller jag inte alls med dig. Man kan inte välja vad symboler betyder för andra. Möjligtvis för sig själv, men det andra ser kan du inte påverka.

Jag skulle skruva på mig i kyrkbänken om det visade sig att bruden överlämnades och faktiskt må lite dåligt. Givetvis skulle jag inte med en min visa detta för brudparet, man vill ju inte förstöra deras dag - MEN - de skulle ha förstört min dag och jag skulle alltid minnas det bröllopet med en viss avsmak.
Hur gulligt de själva än tyckte att det var så skulle jag inte tycka det.

Det kan vara bra att veta sådant innan man väljer vilka symboler man vill spela upp, om man nu överhuvudtaget bryr sig vad ens gäster kan tycka, det är ju inte säkert. Man kan sticka huvudet i sanden och säga: "JAG, tycker!" men gör inte misstaget att tro att alla andra tycker likadant.

Om bruden skulle komma in ensam så skulle jag bara konstatera att: "Det var värst vad hon ville stå i rampljuset själv, stackars hennes man". Vilka anledningar till att man väljer att gå in så, eller om båda är överens kommer inte att ändra på det. Det är scenen och symboliken som spelas upp för mig.

Jag kan ju även tycka att bruden har fula skor, hur snygga hon själv än tycker att de är, eller hur?
Det jag försöker säga är att ens egen objektiva inställning inte kan överföras på alla andra.

Möklinta: de här diskussionerna börjar fort handla om lite annat än just det konktreta svaret på din fråga, som du säkert märker.
Det visar ju att det här med brudöverlämning är en lätt infekterad fråga.
Och Aleta har en viktig poäng i sitt inlägg: hur vill du att folk ska känna inför ditt bröllop?

Mitt råd är i alla fall att du tänker igenom varför du vill bli överlämnad. Kanske ser du inget fel i det, men då har du i alla fall fått reda på hur en del kan reagera.
Och vill du hedra din son, så tycker jag att det är en underbar idé att han får ingå i brudföljet på nåt sätt. Tänk dig att ha honom som din brudtärna. Det skulle jag (om jag var bröllopsgäst och om jag får komma med en högst personlig åsikt ) tycka var väldigt fint och rörande.

HELT SJUKT att någon inte kan ställa en fråga och få tips om hur man ska gå tillväga, utan att folk ska ge massa moral predikningar!

Frågan var om hennes son kunde leda henne in...

TS- Ja, jag tycker det låter perfekt... Är det så du och din man vill ha det, så gör det så!!!