Vem ska leda mig?!

Jag håller med :)

Hur kan man här i Sverige tycka att det är romantiskt och fint, det som i andra länder är förknippat med förtryck och tvång? En kvinna som gifts bort till en man som hennes far har valt åt henne, som kanske dessutom är MYCKET äldre. Fadern lämnar bort henne som en ägodel. Och detta förknippar en del med romantik?

Ja jag VET att det inte fungerar på samma sätt i Sverige men varför varför vill man använda sig av en gest som anspelar på detta? Att kvinnan är lägre stående än mannen och tillhör sin far tills dess hon tillhör sin man.

Och om ni vänder på det, hur skulle ni tänka om mannen blev överlämnad av sin mor? Jag tror många skulle tänka att det vore absurt, eller löjligt. Vad är skillnaden undrar jag?

Jag har genom åren ställt just den frågan till många blivande brudar här på BT. Nästan alltid blir svaret att just de har en speciell relation till sin far, och vill hedra honom genom att bli överlämnade i kyrkan. När det gäller att gå in själv i kyrkan så förklaras det ofta med att man inte vill mötas innan och att deras blivande make är lite blyg och inte vill stå i centrum. Därför väntar han längst fram i kyrkan medan bruden tågar in själv.

Nu känner jag naturligtvis inte alla dessa tjejer IRL, så jag har ingen aning om hur det verkligen ser ut. Men visst är det konstigt att det aldrig är några brudgummar som vill hedra sin mor genom att bli överlämnade av henne i kyrkan? Och visst är det märkligt att det är männen som är blyga och inte vill stå i centrum?

om min svärmor/svärfar hade velat gå med sin son mot mig som väntar vid altaret så hade jag gärna gjort det omvänt!

Ja, jag har hört flera personer säga liknande saker, men jag har aldrig hört talas om några som verkligen gjort det....

I vårt fall så skulle ingen av svärmor/svärfar göra det för dom tycker inte om att få alla blickar på sig

Som sagt, jag känner ju (nästan) inga andra skribenter här IRL, så jag kan inte uttala mig om enskilda fall och omständigheterna kring dem. Men jag tycker att det är märkligt att inga brudar/brudgummar vill hedra sin mor genom att låta henne överlämna, och att BT verkar vara fullt av blyga brudgummar.

Kanske det faktiskt bara helt enkelt ÄR så?! Att dessa tjejer HAR just en sådan stark relation med sina pappor?

TS om du är gammal nog att ha fostrat en son som själv är 24 år vid det här laget OCH har fattat beslutet att gifta dig förut och även det stora beslutet att lämna det förhålandet, och nu mött en man du anser värd att gifta dig med. Tycker du inte själv att du är vuxen nog att inte behöva ledas överhuvudtaget?

Jag vill inte låta respektlös, men det där förstår jag faktiskt inte alls. Det känns helkonstigt att tänka sig in i en liknande situation. Var stolt över den vuxna självständiga kvinna du är istället och stå vid sidan av mannen i ditt liv den dagen ni blir man och hustru.

Om han inte ens varit med under så lång tid av ditt liv, borde han väl få så många av ögonblicken som möjligt nu. Din son passar mycket bättre som tärna eller marskalk -efterson du nu faktiskt frågade.

Inte minst av respekt för kyrkans hållning i frågan om hur man i Sverige ser på vigseln och ritualerna runt den.