Vem ska leda mig?!

tycker faktiskt att alla här inne har varit sjyssta mot varandra!
Inga påhopp i sikte.

Eller så är det så att vi som är gamla i "överförings-leken" inte ser det som nykommlingarna ser?!?

Hmm, jag hade inte sett tilläggen i trådhuvudet. Jag hade personligen inte känt mig bekväm med att maken frågat NÅGON (mina föräldrar eller barn kvittar lika) om de godkände vårt bröllop.

Nyfiken fråga - vad hade du gjort om din son sagt nej? Hade du respekterat det eller "kört över" honom? Om du inte hade respekterat ett nej och låtit bli att gifta dig så är ju frågan meningslös. Och varför ställa en fråga om man ändå inte bryr sig om svaret? *brydd*

Nej det tror jag inte. Jag tror de flesta "nya" blir jätteförvånade att inte alla bara säger "åååå vad fint", och att det tillråga på allt finns de som tillochmed tycker riktigt illa om hela "leda och överlämna -idén"
De som ställer frågan har inte hunnit upptäcka att det är en viktig fråga för många och är främmande för tanken att detta faktiskt visst angår andra än dem som väljer att ledas eller överlämnas.

Har man dessutom en fin bild framför sig som man drömmer om att förverkliga, blir det känsligt att någon annan tycker att det är en riktigt saggig idé och inte alls fint.

Jag tror det är därför det blir så upprört.

fast just den här gången känns det väldigt samlat och lugnt får jag säga.

haha ja så är det garanterat! Jag skojade bara.

Jag blev ju själv HELT paff när jag blev medlem här och såg att människor tog hårt på detta.

hihi, få har varit i hetluften som du så länge...

TS. Det känns för mig, och många andra, som konstigt att en vuxen självständig kvinna måste få tillåtelse av sin son för att få gifta sig. Vem har uppfostrat vem? Och som någon annan skrivit: vad hade din blivande man gjort om din son sagt nej? Hade ni fortfarande varit tillsammans utan att gifta er eller hade ni gjort slut helt...eller hade ni gift er ändå - och i så fall varför då fråga?

Ja fast nu är jag inte här och bråkar och tjafsar! Inte medvetet iaf!!