Vem ska leda mig?!

Ja fast nu är jag inte här och bråkar och tjafsar! Inte medvetet iaf!!

Möklintabröllop!

En liten småhetsig diskussion är bara uppfriskande och jag tycker alla har skött sig..

Jag vill egentligen bara önska dig lycka till med ditt val, oavsett vilket det blir.

:o)

Mitt intryck är att de som vill bli inledda av sin pappa (eller annan person) är mer intresserade av bröllopets sentimentalitet (det är en sådan fin gest mfl liknande förklaringar under de åren jag har varit på BT) än manifestation av kärleken till mannen de ska gifta sig med. De som vill gå in med sin blivande man betonar ofta kärleken till mannen och att de väljer varandra som medvandrare i livet mfl liknande förklaringar. Mitt intryck blir att de verkar mer självständiga än de som vill ledas fram till altaret av sin pappa som ger mig intrycket att de verkar ha svårt att lämna sin familj och ibland verkar det nästintill ångestfyllt .

Ni andra som följt dessa trådar över tid, vilka är era intryck?

Nä jag tror inte alls att det handlar om separationsångest. Jag har heller inte fått det intrycket av någon jag läst om här.

Men det betyder inte att det inte är så...
Jag har själv feltolkats massor i såna här diskussioner. Men det skiter jag i.
Det bara tydliggör för mig hur svårt det är för folk att förstå varandra i skrift. Och att man gärna plockar ut ett ord eller en mening som man stör sig på och sen attackerar den.

Nu tex kommer någon förmodligen att välja "attackerar" och svara på mitt inlägg: "Vaddå attackerar, det är väl ingen som attackerar någon blablablablabalbalblablablablablabla"..snark

Till alla er som har en feministisk syn på "att bli inledd":

Hur ser ni på att man i sverige och många andra länder oftast tar mannens efternamn? Vet att fler och fler inte gör så, men trots allt så är det fortfarande det vanligaste... Jag är bara nyfiken och menar absolut inte att ställa till med en större diskution i frågan. Är inte detta en tradition att kämpa emot med? Vad är det som gör att kvinnan ska behöva ge upp sitt namn med allt vad det innebär? Kan inte likaväl mannen göra det?

Absolut! Jag tycker att det ska vara självklart att välja det namn man tycker är finast. Oavsett om det är mannens eller kvinnans. Jätteenkelt.

Jag kommer att behålla mitt efternamn. Det är en del av min identitet.

Jag håller med dig om att även det är en ojämnställd tradition. Och visst vore det mest riktigt ur jämnställdhetsperspektiv om alla valde namn av annan orsak än vilket kön som haft namnet först. Men att bryta traditioner tar tid, så varför då införa en sed som helt uppenbart är ojämnställd?

Det är en väldig skillnad tycker jag. Den svenska traditionen är att brud och brudgum går in gemensamt i kyrkan. Att bli inledd är alltså att försöka skapa en ny tradition (rättare sagt importera en tradition)... en tradition som dessutom har kvinnoförtryckande förtecken...

Att ta sin makes efternamn är inget nytt, utan är också en tradition. En tradition som väl ändå får anses vara på väg att luckras upp något, det spelar ju faktiskt inte någon roll ur juridisk synpunkt om man har samma efternamn (och i så fall vem som bar det först) eller om man har helt olika efternamn, man är precis lika gifta oavsett.

Håller med!