Inte nog med att man ska planera ett helt bröllop nu måste jag även starta mitt stora bantningsprojekt! Är det någon som vill hänga med? Jag tänkte att vi kunde hjälpa och stötta varandra i den här tråden. Min plan är att jag ska försöka gå ner 38 kg på 10 månader. Tror ni att jag klarar det?
goood morgon..
Vikten står still den här veckan på 87,5. mest beroende på att ja kolhydratladdat inför loppet igår.. som gick över förväntan. 1 mil på 1 timme å 33 minuter.. jag är nöjd..
midjemåttet minskade med 2 cm och kärlekshandtagen med 1 cm.
hej..oj jag sökte också efter någon som jag kunde gå ner i vikten med,jag vill tappa 15kg för att jag gick upp i vikt under graviditeten.
Hej tjejer!
Veckans rapportering för min del:
Vikten står fortfarande still. -3,5 kg sen jag började gå ner.
Har styrketränat 3 gånger förra veckan och promenerat 1 timme varje dag. Skönt att äntligen ha börjat röra på sig. Måste däremot verkligen skärpa mig med min godiskonsumtion. I och med att jag mått mycket dåligt de senaste två veckorna har jag ätit godis i stort sätt varje dag som tröst. Nu måste det bli ndring. Ska till sömmerskan och ta mina mått för min klänning om 1 månad!
Hej tjejer!
vad duktiga ni är! Jag är inponerad av er. Jag kom själv ihåg hur jag kämpade för att gå ner mina kilon inför mitt bröllop. Jag försökte hålla mig till ett visst antal kalorier om dagen och göra någon fysisk aktivitet 3 gånger i veckan. Enträgen vinner... För inte så länge sedan tog jag hjälp av en personlig hälsocoach hos Sundprofil. Detta var super, jag har nu fått den kropp jag velat ha utan att behöva göra avkall på alla godsaker i livet. Det kostade faktiskt inte alls mycket och var en ovärderlig hjälp! Hoppas annars att ni kan sporra varandra till önskade viktmål. Lycka till!
Hoppar in i denna tråd,
nu känner jag att det är dax att ta tag i mig själv.
Sluta längta efter att komma i dom gamla jeansen utan faktiskt göra det.
Det är en bit bort men va fan.
Kör på träning och äter som jag har gjort dom senast 2 veckorna.
*slänger valkarna över ryggen*
Nu jävlar ska crosstrainern få sig en omgång.
flizz>> Välkommen!! Jag tror det är lite bra för oss som har varit med i den här tråden sen början...det har gått några veckor nu och det är många som hamnat i svackor.. Skönt med nån som är riktigt taggad!! Jag blir peppad bara av att läsa ditt inlägg. Nu ska jag allt vara riktigt duktig den här veckan! Hoppas bara på att jag skrämt bort förkylningen som har inviterat mig idag. Imorrn ska jag vara pigg igen!
Kram på er alla!
Flizz! Välkommen! Åh vilken härlig energi du kommer med 
You go girl! Jag tillhör en av dem som varit i en svacka som Hondendär skrev om. Nu är jag på väg tillbaka och har kommit igång bra med träningen. Men jag är inte superduktig gällande maten, men jag kämpar på en dag i taget. Skulle vara så glad om jag har gått ner ytterligare 2 kilo tills jag ska till sömmerskan om 6 veckor...Får se hur det går! Lycka till med veckan allihopa!
Hondendär: tackar så mycket, kul att kunna tillföra något.
Ja man har sina depp perioder men det är det faktum att man tar sig ur dom som visar hur stark man verkligen är.
Ja dessa jävla förskylningar, vaknade nu på morgonen super förskyld och har fortfarande kvar mitt kräk-ont-i-magen, jätte jobbigt.
Daaling: Jo jag läste de, familjeproblem är riktigt jobbiga det är nog bland annat därför jag har gått upp i vikt, har haft en mamma som inte varit speciellt snäll med mig.
Att vara borta i två månader och ha familjeproblem och fått vågen att stå stilla de, DE ÄR POWER.
Jag tycker det vore "roligt" om alla kunde berätta sin bakgrundshistoria lite, tänkte mest på varför man gått upp i vikt eller om man har varit rund och go hela sitt liv.
Hur livet känns just nu och om det går tungt, varför?
(menade två VECKOR i förra inlägget)
Tänkte att jag kan börja berätta om mig själv lite, behöver skriva av mig också.
Jag har alltid varit en tjej med höfter ni vet den tjejen i klassen som fick former tidigt men var ändå smal.
när jag var mellan 12-15 mådde jag som bäst, älskade min kropp hade aldrig stått på en våg.
När jag var 14 slutade jag min fotboll min simning och allt som hade med träning att göra trots detta var jag ett år efter fortfarande nöjd med min vikt, tyckte jag var snygg och hade bra självförtroende.
Men mamma var inte nöjd, min mamma är själv väldigt krafig och började lägga kommentarer som "men va är det för mage" "börjar du inte lägga på dig lite för mycket nu".
Jag var 15 år var 171 lång och vägde 65 kg, min mamma tyckte jag var tjock.
Jag brydde mig inte så mycket då men sen började allt med att jag skulle börja gymnasium killen skulle flytta och ja, min värld rasade.
Tröstätatnde var min bästa kompis ett tag sedan kom självsvälten, ja pendlade upp och ner i vikt mellan 74 och 65, fick ständigt höra hur tjock jag var och att jag borde träna.
Tillslut 17 år gammal tog jag beslutet att jag inte ville bo kvar hemma, jag flyttade 100 mil till min kille, mina föräldrar hatade mig ringde och klagade hela tiden och jag tröst åt.
Nu sitter jag här ca 85 kg tung och känner bara blä, hur fan fick det gå så här långt.
Jag har nästan brutit kontakten med mina föräldrar helt och känner mig redo för att komma mig i mina gamla jeans.
Så nu blir det crosstrainer =)
(menade två VECKOR i förra inlägget)
Tänkte att jag kan börja berätta om mig själv lite, behöver skriva av mig också.
Jag har alltid varit en tjej med höfter ni vet den tjejen i klassen som fick former tidigt men var ändå smal.
när jag var mellan 12-15 mådde jag som bäst, älskade min kropp hade aldrig stått på en våg.
När jag var 14 slutade jag min fotboll min simning och allt som hade med träning att göra trots detta var jag ett år efter fortfarande nöjd med min vikt, tyckte jag var snygg och hade bra självförtroende.
Men mamma var inte nöjd, min mamma är själv väldigt krafig och började lägga kommentarer som "men va är det för mage" "börjar du inte lägga på dig lite för mycket nu".
Jag var 15 år var 171 lång och vägde 65 kg, min mamma tyckte jag var tjock.
Jag brydde mig inte så mycket då men sen började allt med att jag skulle börja gymnasium killen skulle flytta och ja, min värld rasade.
Tröstätatnde var min bästa kompis ett tag sedan kom självsvälten, ja pendlade upp och ner i vikt mellan 74 och 65, fick ständigt höra hur tjock jag var och att jag borde träna.
Tillslut 17 år gammal tog jag beslutet att jag inte ville bo kvar hemma, jag flyttade 100 mil till min kille, mina föräldrar hatade mig ringde och klagade hela tiden och jag tröst åt.
Nu sitter jag här ca 85 kg tung och känner bara blä, hur fan fick det gå så här långt.
Jag har nästan brutit kontakten med mina föräldrar helt och känner mig redo för att komma mig i mina gamla jeans.
Så nu blir det crosstrainer =)
