Tänkte kolla lite vad ni här på BT har för åsikter om att vänta med sex tills efter bröllopet...
Finns det några här på BT som valt att vänta?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-08-12 23:56
Alltså, finns det några här på BT som inte haft sex innan bröllopsnatten?
Vad man har för åsikt i denna frågan känns som något som är djupt socialiserat inom oss. Det jag kan tänka angående att "ge bort sin sexualitet" är väl kanske inte att man menar att det fysiska i sig blir sämre för att man gjort det med ett antal andra. Men om man har synen att sex är nånting väldigt nära, intimt och speciellt mellan sig själv och den man har ett sexuellt förhållande så är det klart att det blir mindre speciellt om man har haft ett sexuellt förhållande även innan. Det är samma sak som med gåvor eller löften eller andra symboliska grejer. Även om jag har kommit på världens bästa gåva så blir den inget speciell att få om jag har gett precis samma sak till 15 andra personer. Det blir inte personligt. Det blir standard och något man ger bara som ett säkert kort.
Sex är inget man ger bort, sex är något man delar (en del delar det med sig själv).
Tack för den kommentaren! Sex kan vara något fint och romantiskt, men det kan också vara något djuriskt eller passionerat, eller allt på en gång. Så länge man (båda) vill ha sex kan det aldrig bli fel enligt mig. När jag har sex så jag jag det tillsammans med någon för att båda vill, det är ALDRIG en gåva från mig till en annan. Det skulle kännas som någon form av prostitution. Usch vad jag ogillar det ordvalet!
Folk får gärna vänta om de vill, men jag skulle aldrig i hela mitt liv velat det och rent krasst så tycker jag att det är positivt att min man har haft andra före mig.
Bride in the city skrev 2009-08-14 13:27:31 följande:
Bride in the city skrev 2009-08-14 13:27:31 följande:
Ibland är dåligt sex bättre än inget sex 
Men det blir ju nära intimt och speciellt i stunden man delar för att man gör det till det. Eller så blir det rutin och måste om man gör det till det - men oavsett vilket så uppstår det i samspelet man här här och nu, inte av vilket bagage man har.
Good for you:)
Håller med dig:)
Sen tror jag man överdriver risken att jämföra kvalitet. Sex blir bra i samspelet, samspel växer fram (även om det absolut är baserat på gnista och kompatibilitet).
Jag tänker inte ha någon åsikt om rätt eller fel, lika lite som jag ser skäl att jubla om någon haft sex med femtio, lika lite jublar jag om perosnen ahft sex med en enda. Det är ointressant. För mig väcker frågan istället helt andra tankar. En tanke är att vi vill vara speciella för någon, vi vill inte vara utbytbara. Vi vill inte bli bortkastade, ratade. Man försöker göra något speciellt av situationen, att t e x "ge" sin oskuld skulle kunna vara ett sätt att försöka bli "speciell".
Men vi människor är likväl utbytbara, mannen vi gifter oss med kan gifta sig med andra lika bra, han har bara inte ramlat på de kvinnorna. Hur vi än gör saker "för första gången" blir de snart vardag. Jag tror detta är kärnan i det hela tillsammans med ett västerländskts samhälle som frossar i kickar som t e x romantik.
Det enda sättet att vara speciell för sin partner är att BLI speciell genom att vara en god, respektfull och kärleksfull partner och engagera sig i och bidra till ett gemensamt liv.
Jag är övertygad om att man kan ha ett fantastiskt liv ihop och desemellan ett helt vanligt liv ihop. 
Men det krävs nog att man inte förlitar sig till starka känlsor och känslor av utvaldhet. För mig, obs för mig, utgör ett alltför starkt behov av romantik och romantiserande av saker som att ha sex för första gången med sin man ett hinder för den vuxna relation som jag ser ett desto större värde i. Det är en sådan relation utan vad jag uppfattar som romantiska griller (sorry...) och som får mig att vilja gifta mig, inte romantik! Och då jag är 40+ nu när jag gifter mig för första gången är jag rätt glad att jag inte fått vänta på sex till nu....
