Vänta med sex

Hehe, ja det ger ju minnen med alla situationer :p
Men jag var faktiskt 19 när jag förlorade oskulden med en kille, iiinte så lyckat, hahaha, insåg att jag verkligen verkligen var gay :p
Med en tjej var jag 14 och full, hade ju vart kul att ha varit kär också men men, man var ju som sagt 14, hehe

Men egentligen, inte gör det det mindre speciellt första gången man var med den man älskar nu ;)

Absolut inte! Jag tänker att det inte går att "jämföra" de olika gångerna eller vad man nu ska kalla det. Första gången med min blivande va helt magisk, och det är ju för att det var just han och jag och, ja, att allt va så rätt =)

Precis, samma här!
Haha nä jag har fått frågan av mitt ex om vem som "är bäst". Går ju inte att svara på, inte en chans. Korkad fråga tyckte mest jag.

Sen blir dte också bättre och bättre, ju mer man lär känna varran. Men jag tror inte på den här iden om att man "måste provköra bilen innan man köper den". Mycket märker man långt innan man har sex. Första kyssen, allmän kemi. När man pratar om sex. Jag viste långt innan jag och min nuvarade hade sex att det skulle bli magiskt ;)
men samtidigt, hade vi inte haft ett fungerande sexliv hade nog förhållandet inte funkat heller. För mig är det en viktig del i livet. Tänker på rowan's upplevelse. Man kan inte lära sig eller tvinga fram bra sex.. Det funkar inte.

tänk på det som ett möte med en annan människa. vissa klickar man med direkt, andra växer på en o en del vill man helst undvika.
Allt detta lär vi oss genom livet, just på grund av att vi möter andra människor o lär oss saker om oss själva genom dem.

Varför skulle det då va annorlunda med sex?
Erfarenhet värderas väl högt i alla andra sammanhang?

Första gången med en kärlek är ALLTID första gången med en kärlek -o det är ojämförbart

med all respekt för alla o envar -hur ni än vill ingå ert äktenskap.
oskuldsfulla eller erfarna

Jag kan inte tanka mej att det finns ett enda par som inte kanner sexuell attraktion till varandra. Om man lever i ett forhallande med nan man alskar sa blir man ju da och da upphetsad :) och varfor da halla igen. Jag forstar ej varfor man skulle vilja vanta.
Ett forhallande ar precis lika seriost innan man gifter sig sa det kanns bara krystat att vanta.
Sex ar viktigt i ett forhallande bade innan o efter giftermalet.
Man kan saga att sex ar som ett lim som haller paret ihop.

Måste hålla med JustMeAndMyLove att mycket märker man redan innan man haft sex, om kemin stämmer eller inte. Man kan inte veta säkert (förrän man provat), men intuitionen finns.

Med tanke på min föregående erfarenhet, vill jag nämna att jag numera är i ett annat förhållande där kemin stämmer på ett helt annat sätt än i mitt första förhållande. Därför kan jag jämföra erfarenheter, därför kan jag bättre förstå varför mitt första äktenskap inte var hållbart och varför jag tror på det här förhållandet. Därför tror jag att det är till nytta att tillåta sig att ha erfarenhet av tidigare förhållanden.

Jag håller dessutom helt med londontjejen att sex är viktigt i ett förhållande. Inte bara som lördagsgodis, utan som något grundläggande! Det kroppsliga är LIVSviktigt, bejaka din kropp, dess uttryck och dess behov. Visst är det, som londontjejen säger, "som ett lim som håller paret ihop".

Jag är ju uppvuxen i väldigt strikt religiöst hem då sex var något man skulle vänta med till efter äktenskapet.
Vilken ingen av oss syskon har tillämpat.. Jag är inte religiös idag och skulle väl egentligen aldrig ha varit det om jag inte varit uppvuxen i det. Något jag har oerhört svårt för är den här skuldbeläggningen och dåliga samvetet som inte alltför sällan ges i religiösa sammanhang. Alla är inte lika extrema men det finns ju i olika grader.
Jag tycker det är illa att man lär tonåringar att inte få utforska sin sexualitet, det är nåt som bara ska läggas locket på tills att man är gift och har en ring på fingret. Och då ska det fungera, gnistan ska finnas där och med gud och kärlek med i bilden så ska det ju inte annat än vara bra, vackert och rosenskimrande resten av livet.

Men visst är bra att vänta så man inte är allför ung, själv var jag 16 år första gången. Alla utecklas ju olika fort så det finns väl inget rätt och fel, man känner ju i regel själv när man är redo.
Någon har man ångrat men det är nog ingen som inte gett mig en erfarenhet. jag har nog aldrig ångrat själva sexet, utan kanske mer hela förhållandet ibland, när man ser tillbaka. En del stolpskott har man ju trots allt träffat
När jag träffade min sambo var ju ingen av oss någon oskuld, och jag tror faktisk att om vi hade varit det, skulle det aldrig ha blivit så magiskt. Vi hade inte ens haft sex men ändå är just det tillfället det mest passionerade jag varit med om, och när vi väl hade sex så var vi som gjorda för varandra.

Sen skulle jag aldrig vilja ha sex med en oskuld heller, har haft det och det är helt värdelöst. Inte illa menat till er som nu valt att vänta, utan berättar bara om min egen erfarenhet.

Först vill jag säga att jag har en stark attraktion till min fästmö men sex räknar jag nog som den minst viktiga delen i en relation ändå. Jag ser inte hur folk inte kan förstå hur det handlar om respekt. Står det i Bibeln att det hör till enheten i äktenskapet så tror jag på det och vill lyda det så gott jag kan, varför synda när man kan låta bli? Jag kan förstå att ni som inte är kristna har en helt annan syn på saken och det är naturligt. De flesta har ju sexdebut vid 15-16 års ålder och är man verkligen mogen för det då? Sen tror jag att de flesta ändå inte vill ha sex bara för att ha det gjort utan för att det är något speciellt i en relation som man vill ge till en speciell person.

Själv förstår jag inte alls argument i stil med "sex är inte det viktigaste i ett förhållande" och alla dess avknoppningar. För mig blir det lite som att fråga någon vad som är viktigast i livet som helhet. Låt oss anta att vi får klichésvaret "kärlek". Det innebär alltså att för den vi frågar så är inte nödvändigheter som mat, luft och vatten det viktigaste i livet. Må så vara, men utan luft att andas och vatten att dricka så dör man. Jag ser på sex på samma sätt, som en grundförutsättning för att allt det andra ska fungera.

Varför ett förhållande skulle bli mer speciellt bara för att en karl i klänning med förstoppad uppsyn stått och viftat lite med händerna och människor utväxlat bitar avkapat guldrör med varandra har jag aldrig förstått mig på. Det är väl känslorna mellan två personer som avgör vad de kan göra med varandra, inte ett prästerskaps formella tillåtelse. Eller?

Maste bara saga att jag tycker det blir valdigt markligt nar folk pratar om att man ger bort nanting nar man har sex.
Sex handlar i det yttersta om lustar, vi manniskor ar precis som djuren. Jag blir valdigt upprord nar man pratar om sex och synd. Sex och beroring ar ett grundlaggande behov som alla manniskor har o det far inte skuld belaggas.