Stefan09 skrev 2009-09-27 23:57:16 följande:
Anledningen till varför jag vill vänta är för att jag vill lyda Bibeln eftersom jag tror på den, gör man inte det är det ju bara hel mysko kan jag själv tycka. Det är inte så konstigt men jag vill inte ge in för mina lustar utan kontrollera dem så gott jag kan. Sen som kristen så är det totalt korkat att inte motstå synden. Hoppas ni kan köpa det. Är man något sånär insatt i texterna borde ni kunna greppa det men det utgår jag inte ifrån av erfarenhet. Jag väntar tills efter bröllopet eftersom det finns stöd för att det är en synd innan men har man inte läst Bibeln så är det heller inte så lätt att veta. Sen anser Bibeln att det hör till den äktenskapliga enheten plus att det blir välsignat av Gud vilket är det viktigaste för oss. Man kan aldrig lova någon evig trohet men man kan ju försöka så gott man kan, även kristna skiljer ju sig vad jag har hört...
Jag vill också följa Bibeln, men för att göra det på rätt sätt kräver det att jag förstår vad som faktiskt står där.
För egen del tycker jag att det är smått problematiskt att Bibeln är ganska luddig i kanterna när det gäller äktenskapets ingående. Det jag kan utläsa av GT är i princip inget mer än att när en man inte gör någon hemlighet av att han "känner" en kvinna (har sex med henne) så betraktas de som gifta.
Jesus själv talar i NT om att en man ska lämna sin far och sin mor för att hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett. Men vad är detta "bli ett"? Jag är ytterst tveksam till att det handlar bara om sex, eftersom jag inte tror att ett äktenskap där man av någon anledning inte kan ha sex skulle vara ogiltigt på något vis.
Utifrån Bibelns texter gör jag just nu tolkningen att äktenskapet konstitueras av att man överger sin födelsefamilj (föräldrar och syskon) som primär familj, och istället skapar en ny enhet tillsammans med sin partner. Skeendet ska också vara offentligt och på något vis erkännas av samhället. Själva sexbiten är något som i princip alltid följer med detta, men är inget krav för att det ska betraktas som ett äktenskap. Jag ser också äktenskapet som en världslig institution som Gud gläds över, och som Gud gärna välsignar.
Men kikar man på de slutsatser jag kommit fram till här ovanför så finns det ytterst få skäl till att inte betrakta seriösa samboförhållanden som äktenskap. De innehåller ju det offentliga skapandet av en ny, primär familjeenhet, och även samborelationerna är idag reglerade via lagstiftning (även om jag är medveten om att rättsskyddet för gifta är starkare).
Att äktenskapet är en ceremoni och en officiell handling verkar också vara gemensamt för de allra flesta kulturers äktenskap....vilket gör det lite extra intressant att man idag kan gifta sig hemligt, såtillvida att det enda som krävs är en snabb ceremoni på rådhuset som inte ens behöver offentliggöras. Om man menar att äktenskap är en offentlig handling så borde väl sådana äktenskap ligga längre ifrån det traditionella äktenskapsbegreppet än vad ett seriöst samboförhållande gör?