Jag har hört att vissa kyrkor inte går med på det eftersom det inte är en svensk tradition, men jag har alltid haft en bild i mitt huvud att jag vill ha det så. Har inte haft möte med prästen än och möjlighet att fråga. Men jag hoppas så innerligt... Någon som vet hur vanligt det är att få ett "nej" när det gäller det?
Lika stor fri vilja har hon att gå in med sin far
Jag vill hellre att min pappa är med mig i bilen och lämnar över mig till min blivande utanför kyrkan. Sen kan jag och min blivande gå in i kyrkan tillsammans...
Men kan man inte vända på det då? Varför kan inte vi som inte är förtryckta få göra detta till en fin och bra sak, som man faktiskt kan göra utan att det ska symbolisera något dåligt? Bara för att något har varit/fortfarande är på ett visst sätt, så behöver väl vi inte acceptera det som så? Om ni som är anti, bortser från allt "som ligger bakom" så låter det väl inte för illa att gå in bredvid sin pappa? Då är det väl inget fult? Eller? Jag bara funderar lite sent på natten...
hej!
Jag gick in med min pappa och det var inga problem för vår präst, tvärtom så tyckte han att det var en fin gest. Vi hade ett underbart bröllop!! Jag gick in med min pappa och sedan mötte min m2b mig vid sista bänkraden i kyrkan och vi gick då sista biten fram till altaret tillsammans. Det var helt underbart!!
Hoppas du inte tar åt dig förmycket av vad alla andra tycker utan att du gör det som känns rätt för dig!
Problemet med det som jag ser det är att symboliken är så fruktansvärt tydlig. Det är svårt för en utomstående att tolka på annat sätt än just att bruden lämnas över till någon annan. Man måste gå in och intervjua alla medverkande för att få veta hur det ligger till.
Jag skulle inte ha något emot det om det verkligen inte var verklighet för så otroligt många kvinnor i världen. En annan sak som skulle förändra min syn på det hela vore om det i ca 50% av fallen var kvinnan som stod där framme och väntade medan mannen leddes in av en förälder.
Nej, det låter lite mindre illa att "gå in med" pappa - men väligt få uttrycker det så och synintrycket är ju lika illa. I övrigt håller jag med Aleta, om det vore lika vanligt att lyfta fram en annan förälder än just brudens far så skulle det också bidra till den förändring du efterlyser, mycket mer än att bara hävda att "för mig är det ju fint".
Finns några trådar till om detta. Jag ska bli gå brevid min pappa fram till altaret. Jag blir inte överläämnad, jag blir eskorterad. Där står min make och möter mig. Vi vill ha det så och prästen tycker det är helt ok. Många, många traditioner kommer från andra länder än Sverige. Presenter till gästerna är inte särskillt svenskt, tex.
Tja, favours är fånigt, men inte i sig könsdiskriminerande (utom när man ger olika och väldigt stereotypa saker till kvinnor och män, men dem kan jag dissa i tysthet genom att inte ta hem 
förutom att avråda från dem i allmänhet, men det är inte för mig alls lika principiellt). F ö dissar jag tyst överlämningen när jag möter den i verkligheten också, har inget behov av att konfrontera bruden jag känner med att just hennes bröllop stack mig i ögonen, men jag håller inte tyst om den åsikten om vi diskuterar fenomenet eller om hon frågar mig.
Huruvida det är svenskt eller inte bryr jag mig personligen inte om, men jag tycker man bör reflektera över sina val och vad de symboliserar oavsett deras ursprung - vore brudöverlämningen en svensk sed historiskt skulle jag jobba för att avskaffa den. Möjlighen skulle jag ha mer förståelse för att det tar tid och att många är fast i den tankemässiga vanan (ungefär som med kyrklig vigsel - urkorkat om du frågar mig, men väjdigt vanligt av ren slentrian i Sverige).
