Tack för att du tog dig tid att skriva en förklaring!
Jag funderar över detta: "Känner mig lite löjlig över förklara att den sk. brudöverlämningen inte har något med att jag är förtryckt att göra. Ser inte ens sambandet mellan förtryckt och brudöverlämning. Även fast jag nu är medveten om vad det står för i historian. Men jag har en helt egen syn på det. Eftersom det har en helt annan betydelse för mig."
Jag har rent generellt svårt för tanken på att man själv kan bestämma vad en symbolisk handling betyder, och att den kan betyda olika saker för olika personer. Själva poängen med en symbolisk handling är ju att den faktiskt symboliserar något, och i det här fallet är vi ju överens om varifrån själva handlingen kommer (även om vi inte är överens om hur den ska tolkas idag).
Är det praktisk möjligt att förändra en symbolik? Jag tror att det går, men det är väldigt svårt. Om jag t ex skulle vilja brodera små röda svastikor på släpet till min brudklänning så tror jag att det skulle bli starka reaktioner i kyrkan. De flesta menar nog att svastikan är så starkt förknippad med nazismen, och att man inte kan bortse från det. Men om jag ärligen menar att jag läst mycket historia och väljer tolkningen där svastikan är en symbol för solen och ljuset - kan jag då inte ha svastiskor?
Jo, jag kan, men jag måste räkna med en stark reaktion från de som menar att symboliken lever kvar. På liknande sätt menar jag att det förhåller sig med brudöverlämningen. Den är en konkret och tragisk verkliget för många kvinnor runtom i världen än idag. Att några kvinnor i västerlandet väljer att frivilligt underkasta sig en symbolik som för andra är krass verklighet, det måste vara oerhört svårt att förstå för de kvinnor som inte är lika priviligerade som du och jag. Det är ett av skälen till att jag är emot brudöverlämning i de fall där kvinnan inte avser att leva underordnad sin man i det fortsatta äktenskapet.
Dolly84 skrev 2010-02-19 11:26:11 följande:
Okej. Här kommer mina motiv. Jag och min pappa har en jättebra relation och jag ser det som en så fin sak att han går bredvid mig in i kyrkan. Det är inget han har bett mig om, eller önskat. Men när jag frågade så gick han med på det, inga konstigheter alls. Vi har knappt pratat om det. Det är min bild som jag alltid har haft i huvudet som speglar att jag önskar att ha det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kom i från hollywood-filmerna (som någon påpekade). Fram tills några veckor sedan visste jag inte ens att det kanske inte var okej i svenska kyrkan. Lite dumt, men ändå inte. Har inte varit på så många bröllop och går nästintill aldrig till kyrkan. Anledningen till att vi har valt att gifta oss i en kyrka är att vi tycker att det är en så mäktig och framför allt en fin plats. Har alltid tyckt att det är en speciell känsla att kliva in i en kyrka, trots att jag inte är särskilt troende.Ska kanske nämna hur nervös jag kommer att vara! Tänk om jag svimmar eller snubblar. Hur skönt är det inte att ha någon som går bredvid då? Eftersom min fästman kommer att stå där framme vid sin bestman så blir mitt alternativ att gå in ensam, om jag inte får ha min far bredvid. Vill inte att min fästman ser mig innan vigseln och för honom kommer det vara ett speciellt ögonblick när jag kliver in i kyrkan :) Efter vigseln går vi ut på vår väg som gifta!Detta har alltså absolut inget med att min pappa äger, tvingar eller vill bli av med mig, att göra. Jag och min kille har bott ihop i 2.5 år, utan att det har stört någon alls (?!). Känner mig lite löjlig över förklara att den sk. brudöverlämningen inte har något med att jag är förtryckt att göra. Ser inte ens sambandet mellan förtryckt och brudöverlämning. Även fast jag nu är medveten om vad det står för i historian. Men jag har en helt egen syn på det. Eftersom det har en helt annan betydelse för mig.Får jag ett nej av prästen så kommer jag att acceptera det, kommer alltså inte gå in här och skriva ett argt inlägg. Utan då är det som det är.Hoppas ni förstår lite grann av hur jag tänker på det här. Ser der inte så allvarligt, utan bara som en enkel önskan.