Jag har hört att vissa kyrkor inte går med på det eftersom det inte är en svensk tradition, men jag har alltid haft en bild i mitt huvud att jag vill ha det så. Har inte haft möte med prästen än och möjlighet att fråga. Men jag hoppas så innerligt... Någon som vet hur vanligt det är att få ett "nej" när det gäller det?
anne på grönkulla: det var därför jag satte " " över leda. Kalla det vad du vill. Vi kan kalla det "promenera", "hålla sällskap" what ever... Det är väl knappast ordvalet som är det viktiga i det här? Jag behöver ingen bekräftelse från någon om att jag är modern, eller självständig. Så därför kan jag gå in med huvudet högt bredvid min far. Oavsett om jag blir "ledd" eller "promenerad". Kanske ska sätta koppel på mig också... ha ha ha. Tycker det är så löjligt det här, men det är kul att folk har olika åsikter.
Jo, jag tycker nog ordval är viktigt. Språk säger rätt mycket om hur vi ser på världen. Den som "blir ledd" är en passiv part och låter inte som att den har mycket att säga till om, den som "går tillsammans" eller "gör sällskap" är lika mycket aktör som den andra parten. Kvinnan som "blir ledd" är utlämnad till de 2 männens uppgörelse - kvinnan som "gör sällskap" har gjort ett eget aktivt val.
Du behöver inte hålla med om det såklart, men valet av aktiva eller passiva ord t ex säger rätt mycket om hur man ser på sig eller andra som agerar, i mina öron iallafall. Så att hävda att man gör ett eget aktivt val rimmar illa med att utmåla sig som passivt objekt som "blir överlämnad" - tycker jag. Sen måste jag inte hålla med om valet man gör, men valet i sig kan jag lättare respektera om man ser sig som subjekt och aktör.
Andra ser kanske annorlunda på det, men för mig träffar det kärnan i debatten.
Att ni orkar diskutera detta....Låt folk göra som de vill,det var ju bara en enkel fråga hur NI skulle göra!
Du tycker inte att exempelvis mitt inlägg är ett ganska utförligt svar med både tillrättalägganden avseende hur det egentliggen går till traditionellt sett i kyrkan OCH en indikation på "hur vanligt det är att få nej" som faktikst är den fråga som TS ställer?
Varför skulle det vara jobbigt?
Det är väl bra att det finns folk som faktiskt svara på startade trådars spörsmål?
Är det dessutom en känslig sak somtas upp är det kanske ÄNNU viktigare att TS får reda på det, ifall denne hittills varit ovetandes om saken. Då har man ju framgent en annan möjlighet att fatta sina beslut på lite mer upplysta grunder.
Det gäller allt i livet. Tycker jag.
Och vad gäller vigselordning och hur saker egentligen fungerar SvK är kunskapen många gånger väldigt låg.
Man tror ofta att man kan "be prästen skippa snacket om Gud" "hoppa över de dööötråkiga psalmerna" etc.
Kommer att gå in tillsammans med min sambo, jag har full förståelse för att andra vill att deras fäder för dem tilll altaret men jag känner inget behov för det.
Jag och min pappa har haft ett jobbigt förflutet tillsammans, men vi har en underbar relation och han är min enda förälder då mamma gick bort när jag var liten. Detta är ett liv jag inte vill lägga bakom mig, men sätta åt sidan. Så min pappa leder mig in till altaret som för mig är en symbol att han alltid har stått vid min sida i vått och tortt och därför för mig en självklarhet att jag vill att han leder mig fram. Min blivande förstår mig helt och hållet och min pappa blev väldigt glad att jag frågade honom. Och Ja prästen hade godkänt detta innan!
Det är roligt att höra att så många tjejer har en nära relation till sin far. Det finns annars alltför många exempel på frånvarande fäder.
Men... finns det inga brudgummar som har en nära relation till sin far eller mor? Och inga brudar som har en nära relation till sin mamma?
Ahhh i love the smell of brudöverlämningstrådar in the eftermiddag.
