Jag har hört att vissa kyrkor inte går med på det eftersom det inte är en svensk tradition, men jag har alltid haft en bild i mitt huvud att jag vill ha det så. Har inte haft möte med prästen än och möjlighet att fråga. Men jag hoppas så innerligt... Någon som vet hur vanligt det är att få ett "nej" när det gäller det?
Jag gar in med pappa, for oss var det ett sjalvklart val eftersom vi bada dessutom inte vill se varandra innan brollopet (kanske skrockfullt eller larvigt i andras ogon, men sa blir det iaf). Jag ar tillrackligt stark i min roll som kvinna och jamlik och sa vidare och sa vidare att jag inte har nagra problem att ga in med pappa, och mannen i vara familjer har inte mansgriskomplex heller sa det ska nog ga bra, fastan det kanske ar 'forlegat', osvenskt och nsa vidare. Dessutom ar det tradition dar min blivande kommer ifran och han ar inte svensk.
Jag tycker att tjusningen med att leva i dagens moderna samhalle ar val att vi ges mer utrymme att blanda kulturer, traditioner, religioner och sa vidare :)
Vad exakt är god ton enligt dig?
Att man måste hålla med och säga "men du gör naturligtvis som du vill"? Eftersom det inte är sant när det kommer till kyrkan och gudstjänsten så går det inte annat än säga att man inte alls gör som man vill.
Ge gärna exempel på besserwissertonen du känner dig smälld av.
Jag tycker ärligt talat att folk hittills framfört sin åsikt väldigt rakt och sansat.
hmmm respekt går åt mer än ett håll... var finns respekten för att Svenska kyrkan i demokratisk anda har beslutat att man egentligen inte tycker brudöverlämning är ok, oavsett att vissa präster bryter mot det beslutet?!
nu ska jag i ärlighetens namn säga att ni brudar som vill bli överlämnade inte varit lika hårdnackade som andra som jag har stött på med er åsikt.
Jag tror dessvärre att om man har varit medlem här på BT av och till under en längre period, så har man sett otroligt många såna här trådar. Och jag gissar på att man blir lite färgad av att man i tidigare trådar mötts av brudar som haft noll och ingen respekt för att Svenska kyrkan och den vigsel de erbjuder är en gudstjänst som har utformats genom demokratiska beslut. Brudar som varit arga och upprörda över att deras präst sagt nej och som med en åsnas envishet haft som enda argument: Det är vår dag så vi borde få göra som vi vill...
Jag personligen tycker det är oerhört tragiskt att det finns präster som går emot de beslut som fattats inom SvK. Tycker inte alls att det handlar om att vara modern, utan snarare på feghet alternativt brist på respekt för den demokratiska ordningen att gå emot gemensamt fattade beslut.
Men jag tycker ju å andra sidan också att det var otroligt modernt av SvK att för flera hundra år sedan fatta beslutet att vigselritualen skulle utformas på ett sådant sätt att det stod klart att både brud och brudgum var där av fri vilja.
Oktoberbrud, tack för ett mycket bra inlägg. 
Men jag undrar som passionsblomman, vad är det som är tonen och metoden du ogillar? Mer än att det är en åsikt du inte delar som framförs?
Jag tycker själv väldigt illa om att aldrig kunna undra över hur folk som förespråkar överlämning resonerar utan att bli anklagad för att nedvärdera dem och pracka på dem extremfeministiska uppfattningar som tvingar dem att förneka sin kvinnlighet. Ett svar och ett välformulerat försvar för överlämningen som inte bygger på "det är min pappa som är snäll och jag tycker det är fint" har jag hittills aldrig hört. Jag skulle älska att ha en mer intellektuell diskussion om innebörd och ömsesidig respekt för olika val av symbolik utan att bli anklagad för att känslomässigt förtrycka folks inneboende kvinnlighet (det låter nämligen som att jag tror att jag är karl, vilket är fel) eller bara få gapiga och känslobaserades svar.
hahahahhahahaha. och, hahahhahahaha säger jag bara. Welcome back alla! saknat er =)
Jag har under mina år på forumet sett en hel del av föredrande tillmälen, svordomar, idiotförklaringar och rena personangrepp i en utsträckning som drar skam över pinsamt många.
Fortfarande har inget av dessa kommit ifrån någon av dem som brukar förklara vad det är man inte gillar med brudöverlämning.
Det är tyvärr inte möjligt att bevisa eftersom en stor del av dessa inlägg raderats av moderatorer och i flera fall har hela trådar tagits ort.
Jag ar personligen ingenting att skämmas för vare sig gällande ton eller hur jag annars valt att framföra både ren information om hur vissa saker faktiskt ligger till -en information som faktiskt har varit värdefull för fler brudar än du kanske noterat, OCH de funderingar och åsikter jag själv har runt symbolik, respekt, jämställdhet, solidaritet och andra frågor som ryms i den här saken.
Den mest slående skillnaden mellan de som vill ha brudöverlämning som en del av sin bröllopsdag och de som inte vill det, är att det finns en tydlig ovilja att samtala och diskutera runt frågan hos de som vill ha överlämning. Det är många näbbar, många klor och mycket försvarsställning.
De som inte gillar brudöverlämning har många olika skäl till det och när de framkommer i sådana här trådar blir det kanske ett ganska massivt intryck. Särskilt för den som inte alls insett att frågan är en het potatis.
Att det finns ett starkt engagemang och åsikter i en sak inenebär dock inte att någon faktiskt är attackerad.
Det är inte en korrekt analys av vad som faktiskt pågår i diskussionerna.
Däremot är det tydligt att de flesta av de här trådarna startas med en fråga som eegetligen sällan är en fråga. Den brukar istället visa sig handla om ett sökande efter medhåll och att man vill bli struken medhårs. Gärna med bekräftelse opå hur dum och elak/mesig förlegad eller bara illvillig prästen som sa nej är.
Det är ett ganska naivt sätt att förhålla sig till öppna forum och bäddar för besvikelse.
Ställer man en fråga där i princip vem som helst har möjlighet att svara, så får man nog ladda för möjligheten till rätt många olika typer av svar.
Vad gäller möjligheten att förändra, så är det dels ett faktum att ett flertal personer bara här i trådarna faktiskt tänkt igenom saken och efter de här diskussionerna fattat ett nytt beslut, baserat på nya insikter. Dessutom finns det få saker i världen som är viktigare än att vi talar högt om det vi tror på och vill med våra liv.
Jag vill berätta saker jag kan och vet som kan leda till att andra får ny vetskap. Jag vill dessutom ta ansvar för världen i så motto att jag inte fegt och bekvämt tiger om saker -även om det kostar eller hettar till att vara med i hetluften.
Just ämnen som symbolvärden och solidaritet, "sköt dig själv och skit i andra" och annat är sådant som engagerar och berör i mitt liv.
Kanske skaver den plats jag tar mot någon annan när jag snuddar vid hennes liv. Det innebär inte med självklarhet att anledningen att det skaver är att jag farit oförsiktigt fram. Det kan hända att den som lever i en såpbubbla inte tål någon beröring alls.
Eller att någon skär sig i ett eget krossat glashus.
Ibland känner man sig trängd av helt andra skäl än man vill låta göra gällande.
