Ni som gifter er i kyrkan- kommer eran pappa "överlämna" er?

Ni får som sagt tycka precis vad ni vill och känna hur ni vill om saken, jag gjorde det jag precis kände och tyckte om saken, precis som ni skrev att "alla tycker ju olika". Inte mer med det, punkt slut med andra ord.

Nej, jag hade inte brytt mig i vanliga fall heller men just nu är jag trött på vissa människor på BT och deras fantastiska inlägg konstant.

Omoget eller ej.

Så du hade egentligen inte något emot inläggen i den här tråden utan anmälde eftersom du inte tycker om medlemmen i fråga?

ja omoget är det tveklöst, det är bara synd att det är så enkelt att få kommentarer raderade för att man är en gnällig sate. Det för ofelbart tankarna till sandlådan och ungar som sitter och är störiga men springer och hämtar pappa så fort det hettar till lite.

För mig är det dock uppenbart att du varken förtjänar respekt eller respons och förr eller senare tröttnar också "pappa" på dina dumheter.

vad som är barnsligt är att hålla på att halv mobba folk på ett forum.

Hur menar du nu? Vem mobbar? Vem är mobbad?

Att anmäla inlägg från en person för att man inte gillar henne/honom är barnsligt. Jag håller med.

Hahaha, med det inlägget bevisar ju bara precis allt jag sa och gjorde. Så tack du mogna man, tur vi har dig här inne också som kan tala om för mig om sandlådan och min omogenhet, tack!

Oj vad är det som har hänt här?? Jag tyckte trådstarten var en bra fråga. Har vi fått något svar på det?? Vem är det som motsätter sig överlämnandet från "pappa"? Prästen eller själva kyrkan?
Jag tycker att det är en väldigt fin gest! :) Min morfar ska överlämna mig då jag aldrig haft någon pappa i mitt liv och morfar fått spela den rollen! :)

Vissa präster motsätter sig det och andra godkänner det. Enligt den svenska traditionen går man in med sin blivande, att man går in med sin pappa är bl.a. en amerikansk tradition, dvs. delvis en annan kultur än våran.

Symboliken i/betydelsen av att man går in med sin blivande är att man är två jämställda parter som frivilligt och av kärlek väljer att ingå äktenskap.

Symboliken i /betydelsen av att gå in med pappa (eller annan manlig släkting) är att man inte har någon egen vilja / egen bestämmanderätt dvs. du ägs/tillhör pappa som ger dig (som en gåva) till din blivande. (Tänk dig för din inre syn att man släpar dig mot din vilja uppför altargången. Kom även ihåg vad som sägs i Hollywoodfilmer: "Who gives this woman?" "I do." som även det visar att kvinnan ges bort.) Att man väljer detta alternativ vid ingången i kyrkan upprör därför vissa, däribland mig och min blivande, framförallt därför att det finns så många som fortfarande inte gifter sig av fri vilja och som inte själva får bestämma över sina liv. Men andra i tråden har förklarat detta bättre än jag och även berättat om situationer som uppstått.

Det viktiga är i min mening att man gör ett medvetet val. Fundera över symboliken över det som kommer att ingå i er bröllopsdag. Hur kan detta uppfattas av andra utomstående och är detta förenligt med vad vi vill förmedla? Kommer man fram till att det inte alls är det man vill förmedla men man ändå vill göra det så har man åtminstone gjort ett medvetet val.

Jag vill för min del inte uppfattas av nära vänner och familj som en ägodel som inte har någon egen bestämmanderätt. Jag har tagit beslutet att gifta mig med min blivande och att leva med honom av kärlek i jämställdhet för resten av mitt liv, f.ö. det bästa beslutet jag någonsin kommer att ta >

Jag håller med dig i mycket! Tro mig...jag är HELT emot arangerade äktenskap. Men det är inte den symboliken jag vill förmedla. Jag förstår att vissa som kommer som utomstående skulle kunna koppla det till att jag är min morfars ägodel och att jag själv inte valt detta äktenskap. Men de som vi bjudit på bröllopet vet vilken speciell relation jag har till min morfar och vet att det inte handlar om ägande rätt... Så för min del är detta hur vi kommer att göra.
Det jag vill skildra med att gå med min morfar nerför altargången och med min man ut är att jag byter familj. Att vi båda (jag och min blivande) kommer ifrån två familjer/bekgrunder och att vi startar en egen familj tillsammans. Inte att morfar äger mig utan snarare att han under min uppväxt varit den manliga förebild som värnat mest om mig och att han genom att "lämna över" mig till min blivande visar att det nu blir hans uppgift.

Och allt det jag skrivit går så klart att tolka fel. Tro mig jag och min blivande är jämnställda...han ska inte "ansvara" över mig för resten av mitt liv...det är inte så att jag blir hans börda nu istället...eller så...som vissa tolkat det jag sagt tidigare. Jag är bara inte så bra på att uttrycka det jag menar. Hoppas att ni kan läsa lite mellan raderna och kanske förstå hur jag menar.

Jag känner de vi bjudit på bröllopet och vet att alla där skulle se det som något fint, inte som ett hån till alla dom som blir bortgifta. För det är VERKLIGEN inte det vi är ute efter.

Tack för svaret...då beror det alltså på prästen! :)