Om barn på bröllop

"Familj är inom sociologin en grupp av individer som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption."

Vad en uppslagsbok säger och vad man menar dagligdags måste ju ändå vara en väsentlig skillnad. Eller?

Det beror väl lite på ens familjesituation när man gifter sig. Vi har t.ex. inte skaffat barn än så för oss så blir det mer som en fest med kompisarna, dans och party och glädje.

Länge innebar ju giftermål att man tog steget in i vuxenlivet eftersom man gifte sig rätt ungt och då var det ju en vuxenfest där barn inte brukade vara inbjudna. Numera skiljer nog det sig beroende på umgängeskrets och hur ens egna föräldrar gjort under uppväxten.

För mig:
Ceremonin - familj med barn. Middag - familj med barn. Fest - supande vuxna, förhoppningsvis en trevlig fylla med mycket skratt och dans = ingen plats för barn.

Bröllop handlar om min nya familj, och det är nått jag vill dela med de jag älskar, men jag tänker trots det inte acceptera barn på min fest då jag av princip aldrig dricker inför barn.

Vill man heller inte ha skrikande, gråtande, krävande barn på sin ceremoni eller fest förstår jag inte det kränkande i det. Älskar man dem mindre?

Vi pendlar mellan vuxenfest där alla kan vara barnlediga och dansa och festa ordentligt eller Släktmiddagen som tar slut vid 8 för att hälften ska åka hem o lägga sina barn och de gamla inte orkar mer ???
Vi har själva en dotter på 1 år och mormor ska ta hand om henne då men hon vill ju inte åka hem o lägga henne vid 8 !!!

Jag har svårt att förstå vad din poäng är?
Att folk ser olika på vad en familj är i forumet är tydligt. Min poäng med att skriva ned definitionen var att den är bred: en familj kan vara makar, partners etc men inte nödvändigtvis barn för att det ska vara en familj.

Men man kan väl se sig som en familj oavsett vad en definition säger från en uppslagsbok, eller om man är gift?

Rufsas, Andelle, JustMeAndMyLove:
Försvarstonen känns hård. Det var inte ett angrepp, utan en fråga. Självklart finns många typer av familjekonstallationer.

JustMeAndMyLove; Jag har inte heller påstått att någon här älskar barn mindre än någon annan.

Andelle; Nej självklart måste man inte HA barn för att vara en familj.

Eldstad: Jag har inte heller några egna barn.

Det jag menade är att när JAG och MIN BLIVANDE MAKE gifter oss så handlar den bröllopsfesten om att vi firar att vi blir EN familj. Därmed känns det också naturligt att bjuda in de som är familj eller som står oss lika nära (man kanske kan kalla det emotionell familj). Och alla familjer som kommer har naturligtvis inte samma konstellation. En del är förlovade eller gifta, andra har barn, en del har både och, och en del är ensamstående föräldrar, singlar eller par. Familjekonstallationen är inte viktig i sig, utan vi vill att alla familjemedlemmar ska vara välkomna eftersom det är just familj VI firar att vi blir.

Eftersom jag inte fått svar utan bara frågor på fråga så är min fråga fortfarande, hur man tänker kring bröllop annars om man inte tänker som jag?

Jag är inte riktigt säker på vad du försöker få fram med inlägget, men jag säger inte att det är en släktmiddag, utan en släktfest och absolut inte att den ska ta slut vid åtta!

Vår dag i Höst skrev 2010-03-22 21:28:16 följande:

Jag upplever mig ha förklarat tidigare. Jag tycker inte att barn hör hemma på vårt bröllop för att:

1. Jag vill inte ha massa spring och skrik.
2. Det kommer att bli en hejdundrande fest med alkohol och jag tycker inte att det är en lämplig miljö för barn.
3. Jag vill att barnens föräldrar kan roa sig utan sina barn, dvs. slappna av och bara bry sig om sig själva en stund.
4. JAG har ingen emotionell kontakt med mina vänners barn. Det är deras barn. Punkt.
5. För mig är vårat bröllop något som vi vill sätta en vuxen prägel på.

Jag förstår inte riktigt vad det är som du upplever att du inte får svar på? Att du inte förstår mig är en sak, men vi måste väl ändå acceptera att vi tycker olika?

Det jag har svårt för är föräldrar till barn som tar illa upp när deras barn inte blir bjudna. Då känner inte jag att min ståndpunkt accepteras eller respekteras.