Om barn på bröllop

Alltså:

Om man ser bröllopet som en familjefest vill man ha barn med.
Om man ser bröllopet som en vuxenfest vill man inte ha barn med.

Svårare än så är det inte! Vi vill ha en vuxenfest - vi bjuder många fler vänner än släktingar (fördelningen är just nu 15/35) - och alltså väljer vi barnfritt.

Hej! Jag HAR läst hela tråden, men det tog ett tag :-P

Angående den tiden som Magdalena Ribbing talade om så har jag för mig att det är efter 1950 iaf. Tror dock som vissa säger att det kan bero på umgängeskrets. Min pappa föddes 1951. Farmor och farfar (bodde i Stockholm) var ofta på middagar och baler och dylika tillställningar där barn aldrig var tillåtna. Hade de en fest hemma så brukade pappa få vara med 0,5-1 h och då brukade han typ ha något ansvarsområde som hänga kappor eller bjuda på snittar. Så det var inte så fasligt länge sedan.

När jag växte upp (f. 85) var jag nästan alltid medbjuden på fester, men de var oftast hemma hos folk och inte i en annan lokal. Betedde mig naturligtvis exemplariskt Kommer dock ihåg en fest jag inte fick följa med på men jag hade trevligt den kvällen ändå.

Sen tillhör jag en av de där svåra barnen som inte kunde lämnas till vem som helst. Oftast gick det bra med farmor och mormor men vid ett antal tillfällen så kände jag mig inte ens trygg med dem och då fick mamma och pappa helt sonika resa 20 mil (enkel resa) och hämta mig. Jag kände mig inte heller trygg ensam med pappa förrän jag var ca 12 år. Jag har minnen som upprör mig än idag från ett av de få tillfällen då mamma lämnade mig ensam med pappa. Hon ville sjunga i kör och var borta från 18-21. Under tiden grät jag konstant och hysteriskt även fast pappa försökte leka med mig, bada, se på film, pyssla etc. Han var typ ett nervvrak när hon kom hem och jag kunde somna efter typ 2 h till. Needless to say - mamma gick inte till kören mer. Sen kan iofs detta bero på att mamma var på en mycket lång sjukhusvistelse när jag var mindre där jag inte hade möjlighet att träffa henne (var övertygad om att hon var död) så jag var nog extra rädd när hon var borta. Så har man ett sånt barn så har jag full förståelse för att kan det nog bli svårt med barnvakt.

Nu har vi valt att ha barn på vårt bröllop och ett barnrum där de kan leka och titta på film etc. Egentligen hade vi velat ha barnfritt men min syster är 17 år och min bror 12 år och m2b's syster har även några små och de vill vi ha med. Personligen tycker jag inte att det är okej att bjuda enbart nära släkts barn eller ens ha med egna barn på en barnfri tillställning. Det känns lite dubbelmoral så det fick bli med barn (sedan hoppas man att föräldrar som vet att deras barn inte kan bete sig inser detta och lämnar dem med barnvakt).

Jag tycker att man absolut måste få bestämma att ha barnfritt och anledningen kan man ibland tycka vara konstig men den får man respektera anser jag. Skulle det t.ex. inbjudas till ett helvegetariskt bröllop för att brudparet är emot att man äter kött får man välja om man vill komma under de förutsättningarna men man kommer inte med en grillad köttbit att lägga på tallriken. Och på ett alkoholfritt tar man bara inte med en plunta alkohol.

Jag blir helt chockad av många av era berättelser - folk som blir sura för att det är barnfritt eller bröllopspar som blir sura för att man tackar nej (förutsatt att man gjort det vänligt). Hoppas att vår bröllopsdag inte blir alltför störd av barn. Ledsen att det blev så långt >.

Sebastiána skrev 2010-03-20 18:20:31 följande:

Faktiskt! Det är inte mkt svårare än så.

Jag vill lägga in en tanke i det hela. Vill poäntera att jag inte är varken motståndare eller förespråkare för det ena eller det andra.. var å en gör som dem vill..
MEN
jag tycker själv att det ska bli fantasktiskt ROLIGT att ha barn med på bröllopet och ser fram emot att få fira med ALLA jag tycker om. Sedan vet jag att vissa vänner till oss har planerat att barnen ska få va med å se när vi gifter oss (vem vill missa det... D) och kanske ev på middag och lite bus men blir hämtade tidigt så föräldrarna i fråga kan koppla av och bli lite lulliga sen!
Vi har själva en son som är 9 år så att han ska va med är ju självklart, vi har även bjudit in en av hans bäst vänner (utan föräldrar)som är mkt hos oss och känns som en del av familjen..

En väldigt bra sammanfattning. Kan inte alla ta varann i hand och sjunga "We Shall Overcome" nu?

Det tycker jag! Peace, love and understanding

Phu.. vågade knappt titta i denna tråden mer.. Bra skrivit Sebastiána

En fråga till er som anser att bröllop är en vuxenfest:
För mig betyder bröllopsfesten just att man firar att man blir en familj. Vad handlar bröllop om för er?

Så par som väljer att inte gifta sig är ingen familj? Förstår inte riktigt var du vill komma.

Dessutom är det väl så att andras barn kanske inte har med bröllopet att göra, eller? Om man har egna barn så är det ju skillnad. Men andras barn har definitivt inget med vår fest att göra. Jag förstår inte hur man kan ta illa upp för att man vill ha barnfritt.

Vad har det med saken att göra?

Menar du att man inte kan vara en familj utan barn? Många som gifter sig idag är nöjda med att vara två, de har inga planer på att utöka med barn. Och en hel del andra kan inte få barn, är de inte familjer då eller?